Välkommen!

Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!

Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg

tisdag 25 december 2012

På bio: Hobbit: En oväntad resa



Hobbit: En oväntad resa är första delen av Hobbit-trilogin som utspelar sig innan Sagan om ringen-trilogin. Den är baserad på Tolkiens bok Hobbiten. Jag har läst boken och var ganska skeptisk till att göra tre filmer av en bok som är kortare än varje del av Sagan om ringen. Men de har lagt till en hel del, så efter att ha sett filmen accepterar jag det fullständigt och ser fram emot de andra två delarna.

Hobbit: En oväntad resa handlar om Bilbo som av pga olika omständigheter hänger med ett gäng dvärgar och trollkarlen Gandalf på ett äventyr. Filmen än mörkare än boken och de delar de har lagt till gör att stämningen blir mer lik den i Sagan om ringen-filmerna. Det är stort fokus på inledningen och det dröjer länge innan de ens ger sig ut på sin resa. Hörde viskningar i biosalongen som tydde på att några tyckte att det blev lite långtråkigt, men jag tyckte bara att det var bra. Det gjorde att de hade tid att lägga fokus på detaljerna som blev både intressanta och roliga.

Martin Freeman som Bilbo är fantastisk. Hans minspel tillför mycket humor och är en av filmens stora behållningar. Han lyckas visa att han är en ganska motvillig äventyrsdeltagare som helst skulle syssla med sin trädgård i godan ro. Ian McKellen som Gandalf är som vanligt också jättebra. Hans blandning av busig finurlighet och mäktighet är spännande. Av dvärgarna är det ingen som direkt sticker ut.

Såklart blir det också en hel del storslagna fightingscener. De slåss mot jättar och levande berg och orcher och allt möjligt. Allt är väldigt snyggt gjort. Jag såg inte filmen i 3D (eftersom jag tycker 3D är ganska jobbigt), men det är ändå jättehäftigt med alla actionscener och vackra landskapsvyer. Det är absolut en film man bör se på bio första gången.

Bästa scenen är den med Bilbo och Gollum, där de lyckas kombinera skräck och humor på ett fantastiskt sätt. Gollums ansiktsuttryck är gapskrattroliga, samtidigt som han är oerhört skrämmande i sin slibbighet.

Visst får man lite träsmak, men jag tröttnade inte trots att den är nästan tre timmar lång. Det är helt enkelt en underbart bra film, som jag njöt av hela vägen. Så se den, för bövelen!

tisdag 11 december 2012

Filmtips: Children of Men



Jag är tydligen lite efter, men såg denna film för första gången nu i veckan. Där hade jag verkligen missat nåt!

Children of Men är en dystopi som utspelar sig år 2027. Mänskligheten håller på att dö ut eftersom de inte längre kan föröka sig. Vi får följa Theo (Clive Owen) som går med på att hjälpa en exflickvän (Julianne Moore) att transportera en ung kvinna.

Filmen börjar med att vi får veta att världens yngsta människa har dött - 18 år gammal. Redan då är jag fast och förstår att det kommer bli en fantastisk film. Vi får sedan lära känna en värld där flyktingar behandlas som hundar och där flera underjordiska organisationer finns. Theo är själv en föredetta aktivist som nu är alkoholiserad och allmänt deppig. Ljuspunkterna i hans tillvaro består av besöken hos hans vän Jasper (Michael Caine - underbart bra).

Det är en allvarlig film som behandlar många allvarliga ämnen. Trots detta blir det aldrig för deppigt - den lyckas behålla hoppet och har en del lättsamma och humoristiska scener. En lagom blandning helt enkelt. Var dock beredd på att gråta (om du inte är helt känslokall). Allt är också väldigt snyggt gjort vilket bidrar till braigheten.

En film man minns.



(Imdb klassar den som sci-fi. Vari ligger sci-fi-elementen, om man får fråga? För att det är en framtidskildring, eller vadå? Jag klassar den inte som sci-fi, om ingen kan komma med en tillfredsställande förklaring.)

lördag 3 november 2012

Tv-serie-tips: Firefly


(Jag hade hört talas om serien Firefly innan, men det var först när jag sett Avengers (och älskat den) som jag blev nyfiken på att se mer från Joss Whedon (som även ligger bakom Buffy the Vampire Slayer, FYI). Sedan kom Doctor Who och annat emellan och jag glömde bort Firefly helt. Men så skaffade vi underbara Netflix (tipstips!) och vad fanns där om inte Firefly! Vi började kolla och fastnade helt.)

Firefly utspelar sig 500 år framåt i tiden och handlar om besättningen på rymdskeppet Serenity. Besättningen består av en brokig skara mer eller mindre laglösa personer som försöker överleva i rymdens utkanter och undvika sina fiender som både innefattar andra laglösa skepp och de korrupta myndigheterna som ständigt ligger hack i häl.

Grejen med Firefly är att den inte känns som en typisk sci-fi-serie. Fokus ligger inte på en massa high-tech-prylar eller aliens och karaktärerna har inga flashiga utstyrslar. Nu när jag tänker efter så tror jag inte det har varit med en enda typisk alien hittills?! Istället påminner Firefly mer om ett slags western/pirat-äventyr som bara råkar utspela sig i rymden. 

I vanlig ordning med riktigt bra tv-serier så handlar det om karaktärerna. Åh, vilka karaktärer! Komplexa och flerdimensionella personer som ständigt överaskar och som har en väldigt bra dialog, vilket inte är särskilt förvånande när det är Joss Whedon som ligger bakom. Han är ju känd för att skriva bra dialog och tuffa kvinnliga karaktärer. TYVÄRR så lades serien ner efter första säsongen, så det finns endast 15 avsnitt att avnjuta. Men ett litet ljus i mörkret är att det även finns en film som spelades in efter seriens slut, så jag antar (och hoppas) att man slipper det typiska cliffhanger-slutet utan fortsättning.

söndag 24 juni 2012

På bio: Snow White and the Huntsman


Snow White and the Huntsman är en mer vuxen version av den klassiska Snövit-sagan, med tvisten att jägaren som beordras att döda Snövit istället blir hennes beskyddare.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen, men tyvärr infrias de inte fullt ut. Den största besvikelsen tycker jag är att tempot är så förbaskat långsamt. De hade inte behövt lägga ner så mycket tid på bakgrundshistorien - den har man liksom koll på. Visst är det väldigt snyggt gjort, men filmen hade vunnit på om handlingen förts framåt snabbare. Nu tar det lång tid innan jägaren (Chris Hemsworth) ens blir introducerad, och man har redan hunnit bli otålig. Det som filmen dock vinner på är att den är sjukt snygg. Guldspegeln som flyter ut och blir en figur är häftig, liksom fjädrarna som den elaka drottningen är täckt av i en scen. Men många av de andra scenerna som bara är till för att vara snygga och stämningsgivande hade lätt kunnat tas bort i förmån för några fler vanliga dialoger. Då hade kanske inte den oundvikliga kärlekshistorien känts så påklistrad.

Vidare hade jag också förväntat mig mer badass-attityd från Snövit och mer action rent allmänt.Visst är hon mycket hårdare än den vanliga Snövitkaraktären, men hon blir aldrig den där krigardrottningen som jag hade sett fram emot. De krigarskills som hon mot slutet visar upp känns dessutom oförklarliga, var kom de ifrån liksom?

Det är också lite för många löjliga och oförklarliga händelser för min smak. Såklart ligger det en vit hingst och väntar på henne när hon rymt. Hrm? Och läskiga alienälvor som kryper ut ur fåglar? Och en stort vit hjort? WTF liksom?

Skådisinsatserna är lite blandade. Kristen Stewart har tyvärr till stor del samma plågade och störiga ansiktsuttryck som i Twilight-filmerna. Men hon är ändå ganska bra. Charlize Theron som elaka drottningen är fantastisk, och Chris Hemsworth som jägaren är också riktigt bra. Hans röst och dialekt är i mitt tycke en av filmens stora behållningar. Som musik i mina öron, hehe.

Det som ändå stör mig mest är att filmen har sådan potential, men lägger krutet på helt fel saker.
Slutsats: Snow White and the Huntsman får godkänt, men tyvärr inte mer än så.

söndag 11 mars 2012

Recension: John Carter

I inlägget inför John Carter var jag rädd för att den skulle falla pladask. Nu, när jag har sett filmen, kan jag konstatera att den inte gjorde det. Tyvärr är den inte heller helt fantastisk, utan den hamnar någonstans mittemellan, på godkänt.

Som tidigare nämnt handlar den om kaptenen John Carter (Taylor Kitsch) som hamnar på Mars. Där kan han hoppa jättehögt och blir världens krigare. Han träffar ett grönt folk (som påminner väääldigt mycket om avatarer, fast med betar och i grönt...) och prinsessan Dejah (Lynn Collins). Filmen är ungefär som man kan förvänta sig, men den har faktiskt lite överraskningar som inte är lika lätta att förutse. Den har också ganska många humoristiska inslag som piggar upp. Samtidigt blir det också lite tjatigt i flera av John och Dejahs konversationer. Några av dessa kunde istället bytts ut till att faktiskt förklara några av de frågor som efter filmens slut fortfarande är obesvarade. Taylor Kitsch är riktigt bra, annars är det inga fantastiska skådespelarprestationer direkt. Tyvärr inte ens av Dominic West. Svårt att avgöra om det har med honom eller manuset att göra.

Filmen är i 3D. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Är inget jättestort fan av glasögonen och tycker det är lite jobbigt när texten liksom hamnar framför bilden, så att man måste kolla ner för att att kunna läsa, och sen kolla upp för att se själva filmen. Blir lite fladdrigt för ögonen, och så är det ju lätt att missa saker. Men visst blir det lite extra häftiga scener då och då. Föredrar där de lugna utsikterna över det öde landskapet och liknande framför stridsscenerna.

Slutsats - en helt okej äventyrsfilm.

fredag 2 mars 2012

Kommer snart: John Carter

Satt precis och bläddrade igenom ett nummer av Total Film, och blev väldigt nyfiken på en film som snart kommer - John Carter. Det är en science fiction-action-äventyr-kärleks-film om jag förstår det rätt, med den klassiska hjälten som ska rädda alla. Det som först fick mig att haja till var att huvudpersonen spelas av min favvo Taylor Kitsch (som spelar i Friday Night Lights). Sen är jag ju också ett stort fan av Star Wars-filmerna, och ingen kan ju undgå att se att den här filmen verkar ha stooora likheter med den. Filmen är baserad på Edgar Rice Burroughs bok A Princess of Mars. Den handlar om en kapten (Kitsch) som hamnar på Mars där det bor massa gröna typer. Där träffar han prinsessan, och jag antar att han blir kär. Dominic West, som spelar i The Wire, är också med, vilket bådar gott.


Samtidigt som jag blir väldigt sugen på att se den här filmen blir jag också lite orolig för att den kommer falla pladask. Det finns risk för att den är väldigt töntig, och som man ser verkar den ju ha tagit enormt mycket från Star Wars (de åker ju till o med på likadana flygande fordon...). Hoppas hoppas att den inte bara blir en billig kopia.

I alla fall ska den enligt imdb komma på bio den 9:e mars.

torsdag 1 mars 2012

Recension: War Horse



War Horse är från början en hyllad bok som sedan blev en hyllad pjäs och som nu har tolkats på film av ingen mindre än Stephen Spielberg. Den har många egenskaper som kanske kan karaktäriseras som typiskt Spielberg. Nu är inte jag på något sätt en expert på Spielberg, långt ifrån, men när jag tänker på de filmer han gjort som jag har sett så kan jag se vissa återkommande tendenser – vackra vyer, pampig filmmusik och en känsla av äventyr. War Horse prickar in alla tre.

War Horse utspelar sig innan och under första världskriget med den unika vinkeln att vi får följa kriget från hästen Joeys perspektiv. Han är filmens huvudkaraktär som i filmens början blir köpt av en engelsk bonde vars son, Albert, genast fattar tycke för Joey och tränar honom. Men när kriget bryter ut och familjen riskerar att förlora sitt hem blir Joey såld till en soldat och tvingas ut i krig.

Jag gillade War Horse, jag tycker det är en väldigt bra film på många sätt. Men, jag måste erkänna att jag hade lite svårt för hästen Joey som filmens huvudkaraktär. Kanske beror det på att jag inte är någon hästmänniska och därför hade svårt att riktigt känna något djupare än "stackars häst" när Joey råkade ut för något. Istället fattade jag istället tycke för flera av filmens mänskliga karaktärer, men eftersom dessa byts ut i rask takt blev jag snart rätt så likgiltig. Jag kunde inte leva mig in i handlingen på samma sätt som jag brukar – jag grät inte en endaste gång! Och då är jag en regelrätt lipsill när det kommer till filmer och tv-serier.


En annan aspekt som jag störde mig på var att i princip all dialog var på engelska. Jag tycker att det blir svårt med trovärdigheten när en fransk farbror och hans barnbarn pratar engelska med fransk brytning när dom är ensamma i deras hem. Eller när två tyska bröder pratar med varandra på engelska med tysk brytning. Jag skyller på Inglourious Basterds som har satt ribban för högt när det gäller språkanvändning i film. Kan tänka mig det är rätt europeiskt (?) att störa sig på sådana saker, eftersom vi är vana vid undertexter på ett annat sätt än amerikaner.

Benedict Cumberbatch, Patrick Kennedy och Tom Hiddleston
Om vi istället ska fokusera på lite positiva saker så gillade jag verkligen skådespelarinsatserna i War Horse. Min favorit Tom Hiddleston var såklart (hehe) underbar som den godhjärtade Captain Nicholls. Den mannen har en förmåga att förmedla så mycket känslor endast genom att använda sina ögon och ansiktsuttryck. När han sedan lägger till lite bra dialog blir han helt fantastisk. En annan favorit, Benedict Cumberbatch, är också oerhört bra i sin roll. Filmens enda mänskliga karaktär som är i närheten av att vara en huvudkaraktär, Albert, spelas av nykomlingen Jeremy Irvine och även hans insats är mycket minnesvärd. Och för alla HP-fans därute så kan jag meddela att ingen mindre än Remus Lupin är med i en liten – och rätt otrevlig – roll.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att War Horse är en bra film med en del lysande skådespelarinsatser som man enligt min åsikt kan vänta med att se tills den kommit ut på DVD. Vill man prompt se den på bio kan jag passa på att varna för att det finns en del obehagliga scener med filmens hästar, så om man är känslig för lidande djur kan det vara bra med en stor halsduk eller liknande som man kan gömma sig bakom. Det kan också vara bra att inte köpa en för stor dricka, för filmen är rätt så lång med sina 2,5 timmar.