Välkommen!

Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!

Visar inlägg med etikett Spännande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Spännande. Visa alla inlägg

söndag 17 februari 2013

Nytt: Argo



Argo bygger på verkliga händelser och utspelar sig i slutet på 70-talet i Iran. Där ockuperas den amerikanska ambassaden, men sex amerikaner lyckas fly och gömma sig. Filmen handlar om hur CIA (med Tony Mendez (Ben Affleck, som också regisserat filmen) i spetsen) ska försöka få dessa sex personer levande från Iran.

Jag har nog aldrig varit så nervig när jag sett en film förut. Det går inte att slappna av ett ögonblick, som tittare är man ständigt på helspänn med ont i magen. Vad som helst kan hända. Det kan ju låta negativt att man som tittare hela tiden är nervös, men det är bl.a. det som gör att filmen är så förbannat bra. Det är sjukt spännande, och man blir inte uttråkad nån gång. De två timmarna flög förbi. Som tur är innehåller också filmen några humoristiska scener (främst hela Hollywood-grejen) som kommer som välkomna avbrott i den annars nästan olidliga spänningen.

Skådisarna är bra hela högen. De är föhållandevis okända, med undantag av Ben Affleck såklart. Annars är också Marissas pappa i OC, coachen i Friday Night Lights och Malcolms pappa från Malcolm-ett geni i familjen med.

Förstår mycket väl varför den är oscarsnominerad i kategorin bästa film (och i några andra kategorier). BRA, helt enkelt. JÄTTEBRA!

måndag 28 januari 2013

Nytt: Looper



"In 2074, when the mob wants to get rid of someone, the target is sent 30 years into the past, where a hired gun awaits. Someone like Joe, who one day learns the mob wants to 'close the loop' by transporting back Joe's future self." -imdb

Looper handlar alltså om tidsresor, bland annat. Vi snackar alltså två versioner av samma person (bilden). Jag brukar kunna ha problem med just temat tidsresor - tycker alltid det går att hitta luckor - men i den här filmen lyckas de göra det riktigt smart.

För att Joseph Gordon-Levitt ska likna sitt äldre jag, Bruce Willis, så har han fått massa konstigheter i ansiktet. Det är lätt att störa sig på, men visst, jag fattar poängen. Hade nog blivit bättre utan, dock.

Det är rått och actionfyllt, utan att bli klyschigt. Är riktigt impad av de oförutsäbara och, enligt mig, nyskapande actionscenerna. Det är inga storslagna bautafighter, de lyckas istället med mindre medel få det spännande och snyggt. Och chockerande. Det finns också vissa övernaturliga element som görs väldigt snyggt.

Diggar också att huvudkaraktären, yngre Joe, inte är så himla likeble. Han är ingen typisk hjälte utan tänker mest på sig själv. Men såklart genomgår han en förändring.

Rent skådespelarmässigt gör de båda Joesen inga speciellt bestående intryck. De är bra, men inte så mycket mer än så (kan till viss del bero på att det är svårt att se den unges ansiktsutryck pga allt tjaffs i fejset). De mest minnesvärda är istället Emily Blunt och den fantastiskt söta (och creepy) ungen Pierce Gagnon. Har tidigare sett honom i sista säsongen av One Tree Hill (kanske det enda bra med den säsongen...) och reagerade redan då på att han var sjukt gullig och ovanligt duktig för att vara liten. Inte sådär äckligt lillgammal som så många barnskådisar är. Vi får några riktigt fina och heartbreaking mor-son stunder från dem. Jeff Daniels (Dum & dummare) som maffiabossen är också riktigt bra.

Det är en smart och oförutsägbar story. Väldigt bra film helt enkelt, så se den!

måndag 20 augusti 2012

Filmtips: Fight Club



Insåg precis att jag ännu inte tipsat om en av de bästa filmerna som finns; Fight Club. Tycker att den nästan borde få kallas klassiker, men det kanske är för tidigt för det än...

Fight Club handlar om två killar som träffas och bildar en fight club (slagsmålsklubb? hmm). Alltså ett gäng som ses för att slåss, helt enkelt. Detta utvecklas med tiden till något större och mer komplicerat.

Huvudrollerna spelas av de fantastiska Edward Norton och Brad Pitt, som är en stor anledning till att filmen är så bra. Helena Bonham Carter spelar den enda återkommande kvinnliga karaktären och hon är jättebra som vanligt.

Det är såklart våldsamt (det handlar ju om ett gäng som slåss, hallå), så om du har svårt för sånt finns det några gånger du kommer behöva titta bort. Men strunta inte i att se filmen för det, den har så många andra kvaliteter som väger upp. Det är spännande, smart, sorgligt, roligt och sjukt oförutsägbart. Detta är en film man kan se många gånger om och upptäcka nya intressanta detaljer varje gång. Fast såklart, visst är den bäst första gången då man ännu inte vet hur den slutar...

onsdag 16 maj 2012

Haywire


Haywire är en film av typen Bourne, minus minnesförlust-grejen. Och så är det en tjej i huvudrollen. Filmen handlar om Mallory (Gina Carano) som är nån typ av hemlig agent. Hon blir förrådd och måste ta reda på vem som förrått henne och hämnas. Ganska klassisk story när det gäller den här typen av filmer.

Nånting särskilt har den ändå. Jag tycker om att de inte har nån musik i fightingscenerna, och att de har ganska lite dialoger. Tycker också det är snyggt när de visar en hel fritagningsscen utan nästan några ord - man förstår ändå mycket väl vad som händer.

Det förvånar mig att den här filmen inte har fått mer uppmärksamhet (jag har i alla fall inte hört talas om den så mycket). Den har nämligen en hel drös kända skådisar - Ewan McGregor, Michael Fassbender, Michael Douglas och Channing Tatum för att nämna några.

En av filmens brister är dock huvudrollen. Hon ska vara så badass, men känns inte helt trovärdig och det faller lite platt. Storyn känns även den lite tunn emellanåt - man får aldrig riktigt den där "aha"-känslan när allt faller på plats som den här sortens film kräver. Istället uppdagas lite i taget. Men visst är det spännande, och det är underhållande att försöka räkna ut vem som är dum och vem som är snäll.

En fullt godkänd underhållning.

torsdag 19 april 2012

Filmtips: The Ninth Gate


Kan ju börja med att förvarna; det här är en väldigt konstig film. The Ninth Gate (från 1999) är en film av Roman Polanski med Johnny Depp i huvudrollen. Han spelar en bokhandlare som får i uppdrag att leta reda på några jätteovanliga djävulsböcker - sen blir allt en salig röra. Det blir spännande, övernaturligt och lite läskigt.

Det är en sjukt ironisk film (i alla fall tolkar jag det så). Specialeffekterna ser inte det minsta verkliga ut, men det gör liksom ingenting. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag tycker om den här filmen så mycket, men jag minns den ändå med ett leende. Det är helt enkelt charmigt. Det är också en film som vinner på att man ser den fler gånger. Själv har jag sett den två gånger, och kommer definitivt se den fler gånger i framtiden.

En flygande tjej och galna djävulsdyrkare - vad mer kan man begära?

lördag 14 april 2012

Tv-serie-tips: Svärdet och spiran


Svärdet och spiran (eller The Pillars of the Earth som är originaltiteln) från 2010 bygger på en bok med samma titel av Ken Follett. Serien kretsar kring byggandet av en katedral i en medeltida stad i England. Det är en massa politiska maktspel och ondingar som smider ränker (höhö, har alltid velat använda det uttrycket!). Det är också en hel del våld och obehagliga scener.

I serien finns det också flera starka och självständiga kvinnor vilket tillför braighet. Min favvo är Aliena (i mitten nertill på bilden, hon spelas av Hayley Atwell som jag också nämnde i inlägget om Captain America) som är allmänt cool och smart. Det är lite konstigt att se Mr Darcy (Matthew Macfadyen, för att förtydliga för er som kanske inte är lika stora Jane Austen-fantaster som jag så spelar han karaktären Mr Darcy i filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom) som en munk, men det tar inte alltför lång tid att vänja sig. Många bra skådisar är det helt enkelt, för att nämna några till så är Rufus Sewell, Donald Sutherland och Ian McShane med.

Serien består av åtta avsnitt (eller fyra dubbel, lite beroende på hur man ser det), så det är ingen serie som tar upp för mycket av din tid. Det är spännande, roligt, smart och romantiskt, allt i en härlig blandning.

onsdag 28 mars 2012

Winter's Bone

I förra inlägget skrev ju Sandra om The Hunger Games (håller för övrigt helt med i hennes bedömning - asbra film - så se den!). Tänkte därför passa på att tipsa om en annan bra film som huvdrollsinnehavaren är med i. Ni som sett The Hunger Games tänker säkert nämligen "åh vilken tjej, undrar om det finns någon annan bra film hon är med i!", och ni som ännu inte sett den behöver nåt att värma upp med. Så jag besvarar härmed alla era böner.


Winter's Bone handlar om Ree (Jennifer Lawence). Hennes pappa är borta och hennes mamma är deprimerad, så hon är den som tar hand om sina småsyskon. En dag kommer sheriffen och berättar att hennes pappa tagit ut ett lån på huset, så ifall hon inte hittar honom så kommer de förlora allt. Filmen handlar sedan om hennes jakt efter hennes pappa, hon springer helt enkelt runt o frågar massa folk var han är, ungefär. Hon vet att han har hållt på med droghandel, och ingen hon frågar är villig att berätta någonting.

Det är en ganska obehaglig film, man sitter hela tiden på helspänn. Främst pga att alla människor Ree pratar med är fullständigt oberäkneliga. Trots att alla är totalt ovilliga att berätta något om hennes pappa, vägrar hon att ge upp. Hon blir hotad mest hela tiden, men hon är stenhård och envis. En stark och cool tjej helt enkelt. På nåt konstigt sätt är filmen ändå ganska mysig, trots alla obehagligheter. Den har ett ganska sävligt tempo, med några undantag, och är filmad med ett lugn som är intressant.

Jävligt bra film helt enkelt!

lördag 24 mars 2012

Tv-serie-tips: Supernatural


Supernatural handlar om bröderna Dean (Jensen Ackles, är bl.a. med i några avsnitt av Dawson's Creek) och Sam (Jared Padalecki, som förvirrande nog spelar karaktären Dean i en annan favvoserie; Gilmore Girls) Winchester som jagar övernaturliga varelser. Det är en slags detektivserie, fast skurkarna är, istället för simpla människor, demoner, shapeshifters, spöken eller några andra övernaturliga monster. En av höjdpunkterna med serien är Sam och Deans jargong, deras charmiga sätt att liksom driva med varandra. De är ganska stereotypa bad boys, men mest intressant är hur de samtidigt driver med stereotyperna. Imponerande är också hur de varje säsong får allt värre monster att tampas med. Jag har nu, efter snart sju säsonger, tappat räkningen på hur många gånger de räddat världen, och jag slutar aldrig att i slutet av varje säsong tänka: Hur ska de toppa det här? Vad kan vara värre? Men hittills har de faktiskt lyckats. Det är genomtänkt med en mytologi som åtminstone inte jag kan hitta några brister i.

Coola grabbar, läskiga monster och en hel del humor - vad mer kan man begära?