På bio: En oväntad vänskap

Det är sällan som jag inte kan hitta något negativt att säga om en film, men En oväntad vänskap tillhör denna lilla skara. Det är definitivt den bästa filmen jag sett på länge, nog den bästa i år. Kanske till och med ännu längre.

En oväntad vänskap är en fransk film och är baserad på verkliga händelser. Den handlar om Driss som är en halvkriminell förortskille. Han börjar jobba som typ personlig assistent åt en förlamad överklassman. Filmen följer sedan den (oväntade) vänskap som växer fram dem emellan.

Filmens största styrka är att den har så otroligt mycket hjärta. Den utstrålar glädje och värme, trots att den även tar upp ämnen som inte bara är glada. Det finns ett mörker och det bidrar till att ge filmen djup. Huvudkaraktärerna hade lätt kunnat bli stereotypa, men filmen lyckas undvika det klyschiga och överraskar ständigt.

Huvudrollsinnehavarnas kemi är fantastisk och också en stor anledning till att filmen är så bra. När de ler och skrattar så smälter man som åskådare helt. Det är inga skådisar jag känner igen sen tidigare, men det är ju inte så konstigt eftersom de är fransmän. Dock är det nog en god idé att hålla lite koll på dem - efter denna internationella succé skulle det inte förvåna mig om de dyker upp i andra internationella filmer. Omar Sy och Francois Cluzet (sjukt lik Dustin Hoffman för övrigt) heter de i alla fall.

Sist men inte minst är filmen helt sjukt kul. Jag skrattade högt i biosalongen, och det var jag inte direkt ensam om.

Ni bara måste se den här filmen. Det är en order.

Nytt: American Pie: Reunion

Vi som har sett de andra American Pie-filmerna vet ju vad det handlar om. Skillnaden från de tidigare filmerna är att i American Pie: Reunion har karaktärerna blivit äldre, och har andra sorters problem. Ja, förutom Stifler då...

Det är de ursprungliga karaktärerna (från de tre första filmerna) som återförenas i den här filmen. Fokus ligger dock bara på de manliga huvudpersonerna (främst Jim som spelas av Jason Biggs), de kvinnliga förekommer mest i utkanten och blir väldigt opersonliga och ointressanta. Undantaget får väl vara Michelle (Alyson Hannigan) som som vanligt är coolast.

American Pie: Reunion leverarer vad man kan kräva av en American Pie-film. Den är sjukt sexfixerad och innehåller mååååånga låga skämt i bl.a. kiss-och-bajs-kategorin. Trots detta så slutar den på plus: den har hjärta och väldigt många roliga scener. Skrattade högt många gånger. Visst är det förutsägbart, men när filmen var slut hade jag ett leende på läpparna. Det räcker långt tycker jag!

The AMAZING Spider-Man

Igår var det alltså äntligen dags – jag såg The Amazing Spider-Man! Jag försökte sänka mina förväntningar en aning innan, men det hade jag inte behövt för The Amazing Spider-Man levde klyschigt nog upp till sitt namn, den var amazing!

Jag gillar verkligen dom gamla Spider-Man-filmerna. Så när jag först hörde talas om att det istället för Spider-Man 4 skulle komma en ny film med nya skådespelare var jag lite tveksam. Sen hörde jag att den underbara Andrew Garfield (Never Let Me Go, The Social Network) hade landat huvudrollen och jag blev genast mer positiv.

The Amazing Spider-Man är alltså en så kallad "reboot" av Spider-Man-franchisen och fokuserar på en lite annorlunda del av Peter Parker-historien än den som vi fått bekanta oss med i dom tre tidigare filmerna. I den här versionen är Peters kärleksintresse inte den välbekanta Mary-Jane Watson utan istället den mer okända Gwen Stacy, spelad av den fantastiska Emma Stone. Och till skillnad från de tidigare filmerna så bygger Peter själv sina "web-slingers" i The Amazing Spider-Man, något som tydligen är taget från serierna.

Så vad handlar detta nya kapitel om? The Amazing Spider-Man handlar om Peter Parker bor hos sin faster och farbror och är en smart, lite nördig 17-åring som försöker ta reda på mer om sina föräldrar och vad det var som fick dom att överge honom när han var barn. Hans jakt på ledtrådar leder honom till hans fars gamla arbetskamrat Dr Curt Connors (Rhys Ifans) som arbetar på Oscorp. Där blir Peter av misstag biten av en genmanipulerad spindel och ja, vi vet ju alla vad den lilla olyckan resulterar i. Peter blir superstark, får extremt bra reflexer och kan klättra på väggar och tak. Hans nya förmågor gör att han hamnar i trubbel och några olyckliga händelser resulterar i att Peter bestämmer sig för att bli en brottsbekämpare.

Trots att mycket av grundhandlingen är väldigt bekant för den som har någon som helst koll på Spider-Man så lyckas ändå den här filmen med att kännas ny och fräsch. Mycket av det har nog att göra med skådespelarna och särskilt Andrew Garfield.

Denna scen är underbar, fantastisk kemi (och en topless Garfield, what could go wrong?).

Andrew Garfield gör ett fantastiskt jobb, han ÄR Peter Parker. Han lyckas med bedriften vara lite lagom tafatt och förvirrad samtidigt som han är väldigt rolig och, ursäkta min ytlighet, SJUKT snygg. Hehe. Sitter kanske i håret, vad vet jag. Men han är en väldigt bra skådis helt enkelt, som kan levera allt från fysisk humor till känslosamma gråtscener utan att det känns krystat. Hans amerikanska accent reflekterade jag inte ens över, så jag antar att den var mer än godkänd. Garfields kemi med Emma Stone var dessutom perfekt, jag älskade alla deras scener. Särskilt när de lite tafatt försöker bestämma en dejt – underbart roligt! 

Rhys Ifans är nästan oigenkännlig som Dr Curt Connors, går knappt att förstå att detta är samma man som står och posar i gråa kallingar i Notting Hill. Som Lizard var han sjukt obehaglig i min åsikt, även om vissa delar av ödlans CGI var lite bristfällig. Jag gillar, som bekant, en komplicerad bad-guy och det får vi verkligen i Curt Connors, en trasig (bokstavligt talat, han har bara en arm) man vars goda intentioner får fruktansvärda följder.

(Jag ber om ursäkt för mitt extrema ord-bajseri, ni är nu framme vid slutklämmen, jag lovar!)

Jag rekommenderar verkligen The Amazing Spider-Man, jag tycker den har hjärta, mycket humor (jag och mitt biosällskap skrattade rakt ut många gånger), bra dialog, fantastiska skådespelarinsatser och är helt enkelt en väldigt underhållande bioupplevelse. Är man inget fan av serietidnings-filmer så kanske man är lite tveksam, men jag skulle ge den en chans ändå, för den handlar i grund och botten mer om mänskliga dilemman än overkliga superkrafter. Jag skippade 3D (eftersom jag hatar 3D mer än broccoli) men gillar man 3D är det säkert helt okej det med. 

Sådär, nu vet ni precis vad ni ska göra i helgen – se The Amazing Spider-Man! 

Filmtips: The Boat that Rocked

The Boat That Rocked (eller Pirate Radio som den av någon anledning heter i USA) utspelar sig på 60-talet och handlar om en illegal radiostation som håller till på en båt i Nordsjön. Därifrån spelar dom musik som den brittiska regeringen anser som olämplig, vilket resulterar i att regeringen vill stoppa dom. 

The Boat That Rocked är en sådan där film som jag bara snubblade över för några år sedan och som blivit en favorit. Helt enkelt för att den är så himla rolig och bra. Och med skådisar som Rhys Ifans, Nick Frost, Kenneth Branagh och Chris O'Dowd är det ju föga förvånande. Massa knäppa grejer händer, heltokiga karaktärer och jag älskar den urgulliga Carl (Tom Sturridge), vars besök på båten vi får följa. Den här filmen har massa humor, bra musik, drama och lite kärlek. Det vill säga allt man behöver i en riktigt underhållande film. Se den nu!

Tv-serie-tips: Misfits

Misfits är en brittisk serie som handlar om fem ungdomar som av olika anledningar blivit dömda till samhällstjänst. En dag hamnar dom i ett oväder, blir träffade av blixten och var och en börjar snart utveckla superkrafter.

Låter lite konstigt kanske? Jag vet. Jag var också lite skeptisk till en början. Och ja, Misfits må klassas som en sci-fi/fantasy-serie, men jag tycker den fokuserar mer på ungdomarnas förhållanden till varandra än de övernaturliga krafter som dom stöter på. Alla karaktärer är speciella och det är mycket svärande och rolig jargong. Min favorit är Nathan (mitten) som är helskön. Den här serien innehåller en hel del "under bältet"-skämt och lite naket, så den är inget jag skulle rekommendera att man kollar på med sina föräldrar eller någon man inte är helt bekväm med. (Är man extremt pryd kanske man ska skippa den helt. Just sayin'.)

Jag har snart sett klart första säsongen (tyvärr bara 6 avsnitt, alldeles för kort!) och jag älskar den här serien. Misfits är helt hysterisk men också stundvis obehaglig och allvarlig. Jag har skrattat rakt ut flera gånger. Dessutom så är den ren njutning för oss som älskar olika "brittiska" accenter.

Filmtips: Adventureland

Herregud vilken ful poster, syns ju knappt att det är K-stew??

Här kommer ett perfekt filmtips inför helgen: Adventureland. Den här fina lilla filmen har några år på nacken, men några av er kanske har missat den och då ser jag det som min plikt att tipsa er! 

Adventureland utspelar sig 1987 och handlar om James (Jesse Eisenberg) som precis slutat High School och vars planer för sommaren har gått i stöpet på grund av en svikande kompis. Han är i behov av pengar och skaffar ett jobb på stans nöjespark.

Adventureland är rolig, knäpp och stundtals allvarlig. Med en gnutta kärlek. Jag gillar verkligen Jesse Eisenberg i den här rollen och även Kristen Stewart är riktigt bra i min åsikt. Men så är ju jag ett K-Stew-fan, så jag kanske inte är den mest pålitliga källan i det här fallet. Löjligt roliga Kristen Wiig och Bill Hader (från SNL <3) har helknäppa biroller som nöjesparkens ägare och Ryan Reynolds spelar en douche på ett alldeles ypperligt sätt. Perfekt film när man inte orkar tänka för mycket men ändå vill ha någorlunda kvalitativ underhållning.

Friends With Kids

Friends With Kids handlar om bästa vännerna Jason (Adam Scott) och Julie (Jennifer Westfeldt) som bestämmer sig för att skaffa barn tillsammans. Japp, så basic är handligen, men det gör inget. Jag älskade Friends With Kids. Den har snabb, knäpp och rolig dialog full av svordomar och sex-skämt. Något som den får en hel del skit för utav folk på IMDb. Jag vet inte vad vissa av recensenterna på IMDb har för umgängeskretsar, men bland mina vänner svärs det rätt friskt och ett och annat sex-skämt dyker definitivt upp. Jag tyckte dialogen kändes realistisk och jag skrattade så att tårar rann vid några tillfällen. 

Det kan dock vara värt att notera att Friends With Kids inte är någon ny Bridesmaids. Det är i mångt och mycket Jennifer Westfeldts film (det är trots allt hon som skrivit filmen, regisserat och som spelar huvudrollen) och Kristen Wiig, Maya Rudolph, Chris O'Dowd och Jon Hamm har bara biroller. Jennifer Westfeldt är bra som Julie, men lite irriterande ibland. Vilket ju kan ha att göra med manuset, inte hennes skådespeleri. Kristen Wiig är ovanligt seriös och har nog knappt ett enda skämt i hela filmen. Antar att hon ville bredda sig lite, inget fel med det, hon gör det bra. Chris O'Dowd är lite comic relief tillsammans med Maya Rudolph (som jag älskar ändlöst mycket) och Jon Hamm är ganska Don Draper-esque. Adam Scott är något klyschig som den älskvärda douchen som älskar stora bröst och som drar lite för många och lite för otrevliga sex-skämt. Jag tyckte han var lite väl misogynistisk (haha är det ens ett svenskt ord?) stundtals men man kan inte låta bli att älska honom, mest tack vare han och Julies fina (och ibland ganska orealistiska IMO) relation.

Sammanfattningsvis så är Friends With Kids helt klart sevärd. Jag skrattade, grät och våndades om vartannat och levde mig in i handlingen. Det är ingen klassisk feel-good rom-com, men det är det som är charmen. Tyvärr visas den inte på så många ställen har jag upptäckt, så många av er får helt enkelt vänta till den finns på DVD (eller ladda ner från någon skum pirat-sida som jag så klart aldrig besökt *host host*).

Ps. Lite film-trivia för er som inte visste: Jon Hamm och Jennifer Westfeldt är ett par i verkligheten och har varit tillsammans i typ 15 år eller nåt sånt. FYI.

Trailer: This Is 40

This Is 40 är en slags uppföljare till Knocked Up. I den här får vi följa Pete (Paul Rudd) och Debbie (Leslie Mann) ett par år efter händelserna i Knocked Up. Den här är lite utav en så kallad "no brainer" för min del eftersom den är gjord av Judd Apatow, har Paul Rudd i en av huvudrollerna och Leslie Mann i den andra. Älskar dom två och älskade verkligen deras karaktärer i Knocked Up. Plus massa andra bra skådisar som Jason Segel och Chris O'Dowd. Kan inte bli annat än fantastiskt.

TYVÄRR så har den inte premiär förns 18 Januari 2013. Aja, den som väntar på något gott osv.

The Avengers

I lördags var det äntligen dags – jag såg The Avengers. Och vet ni vad? Den levde upp till hypen. I alla fall för mig. Jag var helt uppslukad från första stund och när ljusen tändes igen var jag helt uppskruvad på det sätt som jag blir när jag sett en riktigt bra film.

För er som har missat helt vad The Avengers är för påhitt så ska jag försöka sammanfatta lite snabbt. The Avengers är en serietidning från Marvel som samlar många av Marvels superhjältar. Vad jag har förstått så består The Avengers av fler superhjältar i originalserierna, men i filmen nöjde sig Marvel (på grund av att dom inte äger alla sina karaktärer m.m.) med att ha med Iron Man, Captain America, Thor, The Hulk, Black Widow och Hawkeye. Att det så småningom skulle bli en Avengers-film är något som det har hintats om sedan Iron Man kom och S.H.I.E.L.D-agenten Coulson dök upp för första gången.

Så, vad handlar The Avengers om? Asaguden Loki (Loke på svenska) (Tors bror, för er som har missat det) anländer till jorden och ställer till med problem. Han vill bli jordens envåldshärskare och har till sin hjälp en arme av utomjordingar. I ett försök att stoppa Loki bestämmer sig S.H.I.E.L.D för att samla jordens superhjältar och skapa ett team - The Avengers. 

The Avengers är spännande, extremt underhållande och väldigt väldigt rolig. Hela-salongen-skrattar-rakt-ut-rolig. Robert Downey Jr är som vanligt klockren som sig själv Tony Stark/Iron Man, men även resten av gänget får sin beskärda del av snabba repliker och fantastiska one-liners. Dialogen är rakt igenom fantastisk och filmens bästa scener är dom där det pratas mycket. Så enkelt är det. Men jag är ju även en sucker för lite bra action och The Avengers är full av bra action. Snygga, smarta och roliga actionscener som tyvärr förstördes lite av den stundtals väldigt irriterande 3D:n. 

Alla skådespelare är jättebra och jag gillade verkligen Mark Ruffalo som den nya Hulk/Bruce Banner. Även Scarlett Johanssons Black Widow och Jeremy Renners Hawkeye var bra, jag blev riktigt förtjust i deras karaktärer.

Filmens bad-guy – Loki – är en av filmens höjdpunkter. Så klart. Det är ju min favorit Tom Hiddleston som spelar honom. Loki har blivit rejält mycket mer galen och elak sen Thor men Hiddleston lyckas ändå spela honom som komplicerad och inte bara som en rakt igenom ond supervillain-klyscha. Dessutom så är många av filmens bästa skämt på Lokis bekostnad.

Så, gillar du serietidnings/superhjälte-filmer så kommer du förmodligen att älska The Avengers. Gör du inte det så finns det ändå en stor chans att du kan gilla den här. Den är helt enkelt en väldigt bra, välgjord och underhållande film. Se den nu!

Filmtips: A Knight's Tale

A Knight's Tale handlar om William Thatcher som är en tacktäckares son som är väpnare till en rätt dålig riddare. När riddaren dör ser William sin chans till ett nytt liv och han låtsas vara en riddare.

Jag älskar A Knight's Tale. Såg nu på IMDb att den kom 2001?! Herregud, 11 år sedan? Jag älskade den här filmen när jag var liten och det var här (och i 10 Things I Hate About You) som min kärlek till Heath Ledger började. Tyvärr så går det ju inte att se Heaths filmer numer utan att bli lite ledsen, men jag tycker det börjar bli lättare. Jag kan i princip all dialog i den här filmen och jag och min syster har ett citat från den här filmen som vi fortfarande säger lite då och då till varann. "It's called a lance, hello"

Rollen som William är inte en av Heath's mest utmanande rollprestationer, men det gör inget. William är snygg, rolig, charmig och man älskar honom - från början till slut. Även när han klantar sig och tar dåliga beslut. A Knight's Tale är även fullproppad med bra biroller. En av mina favoriter är Williams vän Wat (Alan Tudyk) som har extremt kort stubin och som är konstant hungrig. Även underbara Paul Bettany (Wimbledon, The Da Vinci Code) är fantastisk som Geoffrey Chaucer, en vältalig författare med ett spelberoende. Finns många klassiska scener där dessa två karaktärer är inblandade. 

Den här filmen är rolig, tramsig, spännande och en riktig feel-good-rulle. Den har en gnutta romantik också men mest är den bara väldigt väldigt rolig. 

Filmtips: True Grit

Jag var tvungen att kolla igenom arkivet lite för att försäkra mig om att jag inte redan tipsat om den här fantastiska filmen. Det hade jag tydligen inte, så det är verkligen dags!

True Grit handlar om 14-åriga Mattie Ross (Hailee Steinfeld) som vill leta reda på sin fars mördare, Chaney (Josh Brolin), och ställa honom inför rätta. Till sin hjälp tar hon den hårdnackade (och något alkoholiserade) Rooster (Jeff Bridges). Dom får sällskap i form av Texas Rangern LaBoeuf (Matt Damon) som även han vill få tag i Chaney.

True Grit är en re-make på en gammal 60-tals västern och är regisserad av Coen-bröderna (som bland annat ligger bakom No Country For Old Men). Det som gör True Grit så bra är förhållandet mellan Hattie, Rooster och LaBoeuf, deras kemi och dialog är klockren. Filmens bästa skådespelarinsats görs utan tvekan av Hailee Steinfeld. Hon är helt otroligt bra som den tuffa Mattie som inte tar någon skit. Jeff Bridges Rooster växlar hela tiden mellan att vara irriterande och älskvärd och Matt Damons självsäkra men ibland rätt inkompetenta LaBoeuf är himla rolig. True Grit är över lag väldigt rolig stundtals och ständigt underhållande - den blir aldrig tråkig. En del av våldet i filmen är lite obehagligt, men mest är det i sann västern-anda bara en massa skjutande. Kan dock varna känsliga tittare med orm-fobi för en rätt obehaglig scen mot slutet av filmen. 

Se där, nu har ni en riktig kvalitetsrulle att kolla in under påsk-helgen. Varsågoda!

Trailer: Ted

Gud, den här filmen verkar otroligt rolig. Så här står det på IMDB:
John makes a Christmas miracle happen by bringing his one and only friend to life, his teddy bear. The two grow up together and John must then choose to stay with his girlfriend or keep his friendship with his crude and extremely inappropriate teddy bear, Ted.


För er som undrar varför ni känner igen Ted's röst så är det för att den görs av Seth MacFarlane, mannen som skapat Family Guy och som gör rösterna till Brian, Peter och Stewie m fl. Det är tydligen han som har skrivit den här filmen, vilken lär betyda att den är hysterisk. Jag älskar Mila Kunis och Mark Wahlberg brukar vara bra i det mesta han gör, så jag är väldigt peppad på den här filmen. 

I Love You, Man

Förlåt hörrni, jag har varit en himla dålig bloggare på sistone, tur att Felicia har bloggat lite. Men nu är jag tillbaka igen och tänkte tipsa er om en himla rolig film.

I Love You, Man handlar om Peter (Paul Rudd) vars liv handlar om hans jobb och hans nyblivna fästmö. När det är dags att börja planera bröllopet inser Peter att han inte har någon vän som kan vara Best Man. Han börjar leta efter en bästa vän och träffar av en slump på den excentriske Sydney (Jason Segel). Vänskap utvecklas, komplikationer uppstår.

I Love You, Man är min slags humor. Den är lite knäpp, lite konstig och en alldeles perfekt mängd klyschig. Jag älskar Jason Segel och tycker att han är himla rolig som Sydney, men jag tycker faktiskt att det är Paul Rudd's Peter som är filmens verkliga höjdpunkt. Han är asrolig helt enkelt. Över lag så är detta en väldigt bra film som är perfekt om man vill få sig ett gott skratt och bli på bra humör. En feel-good rulle med mycket bromance.

Filmtips: High Fidelity

High Fidelity handlar om Rob(John Cusack), en musiknörd och skivbutiksägare, som nyligen blivit dumpad av sin flickvän. I ett försök att reda ut varför hans förhållanden alltid misslyckas listar han sina fem värsta uppbrott, inklusive det han just nu går igenom.

High Fidelity är en av mina "klassiker", en sådan film som jag kan se om och om igen och fortfarande älskar. Jag älskar Rob, denna extrema musiknörd som har så många brister men som ändå lyckas vara älskvärd. Jag gillar berättarsättet, att Rob pratar till kameran, som att det vore en dokumentär eller en dagbok. Jag älskar 90-talsnostalgin, musiknördigheten och alla klockrena biroller. Den är rolig, sorglig och en aningens romantisk.

Filmtips: Bridesmaids

Den här bilden har jag helt sonika googlat fram, hoppas jag inte blir stämd
 av något stort amerikanskt filmbolag nu *håller tummarna*

Ja, jag är en dålig bloggare som inte bloggat på flera dagar ! Inte bra. Men nu är jag på g igen serrni. Lovade på min andra lilla blogg igår att jag skulle tipsa om en bra film inför helgen men glömde helt enkelt bort det, sorry!

Nog med ursäktande, dags för filmtips! Jag tänkte tipsa om filmen Bridesmaids som kom ut på DVD häromveckan. Lite kort så handlar den om Annie, vars eget liv är i en enda röra när hon blir tillfrågad att vara sin bästa vän Lillians brudtärna. Resten av tärnorna är ena riktiga original (Melissa McCarthy, nivet Sookie i Gilmore Girls, är hysterisk IMO*) och katastroferna avlöser varandra när Annie försöker ta sig igenom alla ritualer med heder och ekonomi i behåll.

Jag gillar den här filmen först och främst på grund av Kristen Wiig som spelar Annie. Hon är en del av casten till Saturday Night Live och jag tycker att hon är så förbannat rolig. Men egentligen så förtjänar alla skådisar i filmen hyllningar, för alla är så bra. En annan sak som många (inklusive moi) gillar med filmen är att alla ser så "normala" ut (förutom den perfekta vännen som alltid ser perfekt ut då), dom är tjocka, smala, unga, gamla. Inga botoxade nyllen och supervältränade kroppar utan bara vanligt folk.

En liten varning: Det här är inte en film som passar alla. Det gäller att ha en viss sorts humor. Det är en del pinsamma scener och mycket av det som kallas "grabbig" humor (vilket bara är idiotiskt och förlegat, humor har med ens personlighet att göra - inte kön IMO) men som jag hellre beskriver som lite "rå" humor (blir många "" i den här texten känner jag). Med rå menar jag lite oförfinad. Oputsad. Är man fin i kanten och inte gillar ett och annat kiss&bajs-skämt ska man nog lämna den här filmen på hyllan. Smaken är som baken osv. Visst, jag kan erkänna att jag satt och vred mig i stolen i vissa av de mer pinsamma scenerna, men det var det värt. För jäklar vad jag skrattade.

* IMO är internetspråk (eller nörd-språk, beror på hur man vill se på det) för "In My Opinion". Alltså typ "Enligt min åsikt" på svenska. Kan även skrivas IMHO = In My Honest Opinion. Se där, nu lärde ni er något nytt.