Jag saknar dig

När jag var liten var min absoluta favoritbok Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth. Boken är baserad på den sistnämndas liv. När jag hörde talas om att den skulle filmatiseras blev jag såklart nyfiken.

Jag saknar dig är alltså baserad på nyss nämnda bok. Den handlar om de typ femtonåriga tvillingarna Tina och Cilla som är så olika de kan bli varandra. Tina är populär och sminkar sig och Cilla är konstnärlig och feministisk. Typ. En dag sker det som inte borde kunna hända - Cilla dör. Filmen handlar sen om hur Tina ska försöka klara sig med sin sorg, utan sin syster.

Som ni förstår är det här ingen lättsam film. Det är sjukt sorgligt och jag tror jag satt och grät konstant hela filmen igenom, ungefär. Det är en av filmens styrkor - man blir verkligen känslomässigt engagerad.

Dock har den många svagheter. Som så ofta med svensk film (speciellt med unga skådisar) så är skådespelarinsatserna lita halvdana. Tycker visserligen att huvudpersonerna är duktiga, men det är ändå nåt som skaver. Det märks mest när de proffsiga Ola Rapace och Måns Herngren dyker upp i små biroller, då blir skillnaderna tydligast. Vidare har jag också problem med dialogen. Vanliga undomar pratar inte sådär! Och beter sig inte heller sådär, enligt mig... Resultatet blir ganska tillgjort, åtminstone emellanåt.

Men visst är det en ganska charmig film ändå. Är du på humör för något riktigt sorgligt är den i alla fall ett säkert kort.

Topp 3: Heath Ledger

Dags för ett topp 3-inlägg med en av mina favvoskådespleare, Heath Ledger. Helt sjukt sorgligt att han inte längre finns.

En av mina favoritfilmer är 10 orsaker att hata dig, och det står jag för. Roligare film får man leta efter. Kan dock varna för att jag kan vara lite jobbig när jag ser på den här filmen, har sett den så många gånger att jag kan i princip alla repliker, vilket jag såklart vill visa alla i min närhet genom att säga dem några sekunder innan de sägs i filmen. Min favvoscen är då Heath sjunger på läktaren - då smälter jag.

10 orsaker att hata dig handlar om Cameron (Joseph Gordon-Levitt) som börjar i en ny skola. Han blir kär i Bianca Stratford. Men det finns ett problem, hon har en väldigt strikt farsa (men väldigt rolig sådan), så hon får inte dejta ifall inte hennes storasyrra gör det. Storasyrran Kat (Julia Stiles) bryr sig inte, hon ska föreställa världens hårding. Så Cameron betalar värstingen Patrick Verona (Heath Ledger) för att dejta Kat, för ingen annan kan tänka sig att dejta henne eftersom hon är så hemsk (hmpf). 

Det är en ganska typisk high school-film, men med duktiga skådisar och genuint roliga scener. Fantastiskt bra!!!

Brokeback Mountain får äran av att bli nummer två på denna lista. Fantastisk film om förbjuden kärlek. Det är något så ovanligt som en cowboy-gay-film, med två asbra skådisar i huvudrollerna - Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. I periferin finns också två andra stora skådisar i rollerna som killarnas respektive - Michelle Williams och Anne Hathaway. Det är mycket tystnad och talande blickar, och kan utlova en massa tjutande (i alla fall till alla som har känslor...). Fy satan så bra.

Nummer tre får filmen The Dark Knight bli. Det är många kända skådisar med i filmen, men enligt mig är det bara Heath som är värd att nämnas. Det är han som gör hela filmen i rollen som den jätteobehagliga skurken Joker. Det är alltså en Batman-film, en mörk sådan. Det är spännande med många snygga scener. Asbra! 

Third Star

James (Benedict Cumberbatch) och Miles (JJ Feild)

Third Star är en brittisk liten indie-film som handlar om cancersjuka James (Benedict Cumberbatch) som vill besöka en av sina favoritplatser, en strand på västkusten i Wales, en sista gång tillsammans med sina tre bästa vänner. Resan blir ett äventyr som sätter deras vänskap på prov.

Jag älskade Third Star (surprise!). Den är vacker, rolig, sorglig och verklig. Benedict Cumberbatch (denna fantastiska herre) är otroligt bra som James. Man glömmer liksom bort att han faktiskt inte är James. Att han bara spelar. Han och JJ Feild (mannen till höger) har riktigt bra kemi och känns verkligen som två personer som varit vänner i många år. Överlag så är dynamiken och replikerna mellan de fyra huvudkaraktärerna väldigt trovärdig. Det är mycket kärlek mellan dem, men James vänner har olika sätt att tackla hans sjukdom - något som leder till en del konflikter.

Det här är verkligen en gråt-rulle. Om man är en sådan som gråter hyfsat lätt, ja då kommer man gråta till den här filmen. Men den är värt det, jag lovar. Det är så verkligt, så vackert och så mycket kärlek. 

Filmtips: Blue Valentine

Måste tipsa om en helt fantastisk bra film: Blue Valentine (gu va svårt det ska vara att skriva Valentine då, har skrivit Valentone flera gånger...). Filmen handlar om ett medelålders par och deras förhållande, och man får i återblickar se hur de träffades. Huvudrollerna spelas av Ryan Gosling och Michelle Williams - superduperbra båda två (precis som vanligt). Fascinerande är hur de har lyckats få assnygga Ryan Gosling att se ganska ofräsch och avdankad ut.

Det här är inte en "och-så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar"-historia. Istället får man följa paret efter det lyckliga slutet. Det är tragiskt (tjutvarning), det är komiskt, det är romantiskt, det är oförutsägbart. Det är helt enkelt sjukt bra!

Filmtips: A Single Man

Först en varning: Den här filmen är sorglig beyond words. Ingen lättsam och munter film, om någon nu trodde det. A Single Man handlar om George (Colin Firth) och ungefär utspelar sig ett år efter hans partners plötsliga död. Filmen utspelar sig under den dag då George till slut bestämt sig för att ge upp.

Det här är en film av filmälskare för filmälskare. Den är stillsam och väldigt väldigt snygg. Den utspelar sig på 60-talet och är fylld av det årtiondets estetik. Men den har mer än yta och det är mycket mörker i den här filmen, något som man kanske förstår bara av att läsa presentationen av filmen. Colin Firth är fantastisk som den sorgsna och plågade George, han krossar ens stackars lilla hjärta med sin insats. Även Julianne Moore är bra som Georges bästa vän Charley. Ett litet plus i kanten till Nicolas Hoult (About a Boy, XMFC) som spelar en biroll. Det är lite svårt att greppa att det faktiskt är Tom Ford, modedesignern, som har regisserat den här filmen - att det faktiskt är hans debutfilm! Vissa människor är så begåvade att det är orättvist.

Jag vet ärligt talat inte vad mer jag kan skriva om A Single Man, jag tyckte om den väldigt mycket och var berörd i flera dagar efter jag sett den. Som jag tidigare nämnt så är det ingen lättsam film och den är vad mina föräldrar förmodligen skulle klassa som "konstig", så se den på egen risk. Men se den, för guds skull (eller ja, för min skull. Och kommentera sen vad ni tyckte).

50/50

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här filmen. Innan vi gick och såg den så läste jag att det egentligen var James McAvoy som skulle spelat huvudrollen men att han var tvungen att dra sig ur av personliga skäl bara några veckor innan dom skulle påbörja inspelningen. Detta resulterade i att jag spenderade filmens kanske fem första minuter åt att tänka på hur det skulle vara om det var McAvoy som spelade Adam istället för Joseph Gordon-Levitt. Jag glömde bort detta rätt snabbt dock, för snart var jag helt uppslukad av berättelsen.

50/50 handlar alltså om Adam, en hälsosam 27-åring som jobbar på radio och lever ett rätt vanligt liv. Tills han får reda på att han har cancer. Hela hans tillvaro vänds upp och ner och han försöker hantera sin nya situation tillsammans med sin flickvän Rachael (Bryce Dallas Howard) och bästa vännen Kyle (Seth Rogen).

Den här fina lilla filmen träffar rakt in i hjärtat. Den är full av svart humor men även en del så hjärtskärande tragiska stunder då jag verkligen fick anstränga mig för att inte fulgråta rakt ut på bion (kändes mer värdigt att snyfta lite). Jag gillade verkligen JGL i den här filmen, han lyckas förmedla en hel hög med olika känslor i en förmodligen väldigt utmanande roll. Birollerna är också minnesvärda, mest Anna Kendrick som den oerfarna psykologen Katherine men även Seth Rogen som vad jag förstått i stort sett spelar sig själv. Det är nämligen en vän till honom som filmens huvudroll är baserad på och vissa händelser i filmen är baserade på riktiga händelser mellan just Rogen och hans vän.

Så, väldigt sevärd men med stor risk för tårar. Se den snarast!

Atonement

Äsch, nu har jag försummat bloggen IGEN. Inte bra. Men dagarna har bara runnit iväg och jag har liksom glömt bort den lite. Inte bra. Men nu tänkte jag skriva lite om en film jag kollade in i helgen, Atonement.

Oj oj oj. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här filmen. Jag hittade den på grund av mitt intresse för Michael Fassbender, som sakta gled över i ett intresse för James McAvoy. Oh my, kan den killen agera! Han är så bra. Och i Atonement krossar han ditt hjärta kan jag meddela. Jag trodde den här filmen skulle vara lite mer i stil med Pride and Prejudice. Lättsam kärlekshistoria. Jag hade fel, jisses så fel jag hade. Men den är väl värt lite ont i hjärtat, för den är så himla bra.

Atonement handlar om Robbie (McAvoy) och Cecilia (Keira Knightley) som blir kära men som slits isär på grund av missförstånd och falska anklagelser. Jag har ärligt talat lite svårt för Keira Knightley, men det gör inget i den här filmen, för McAvoy väger upp det och deras kemi är faktiskt riktigt trovärdig. Och det är en vacker film i alla avseenden, från dialog till omgivningar och kläder. Keiras gröna klänning (den är svår att missa) blev tydligen väldigt omtalad i modekretsar.

Så se den, men var beredd på lite ont i hjärtat och om man är känslig som jag - en hel del tårar.