På bio: Silver Linings Playbook

Silver Linings Playbook (eller "Du gör mig galen" på svenska, orkar inte vilken dålig översättning...) är en slags romantisk dramakomedi som handlar om Pat (Bradley Cooper) (ja, han i Hangover) som precis blivit utsläppt från ett mentalsjukhus och tvingas flytta in hos sina föräldrar.  Han har bestämt sig för att försöka återförenas med sin ex-fru, tills han träffar den något problematiska änkan Tiffany (Jennifer Lawrence).

Silver Linings är stundtals mörk, oväntad, rörande och väldigt rolig. Man går igenom hela känsloregistret och går från tårar till skratt i samma scen! Underbart. Fantastiska skådis-insatser överlag men Bradley Cooper stod ut för min del, har inte gillat honom innan men i denna ÄLSKADE jag honom. J-Law älskade jag ju redan, men hon är fantastisk hon med och förtjänade verkligen den där Oscarn hon vann häromkvällen. Gillade birollerna, särskilt Robert De Niro som Pat's extremt skrockfulla pappa.

Jag är själv tack och lov rätt skonad från psykiska problem, men vad jag har förstått så har denna film hyllats för dess verklighetstrogna inblick i hur det kan vara att leva med sådana problem och hur man behandlas av samhället. Alla och envar verkar älska den här filmen och jag förstår det verkligen!

Så, unna er och se denna pärla! Kanske redan i helgen?

(Ganska) nytt: Ruby Sparks

Ruby Sparks handlar om en författare som både har problem med sitt skrivande och sitt romantiska liv (och liv i allmänhet). Han umgås i princip bara med sin bror. En dag får han inspiration till att skriva om sin drömtjej. Helt plötsligt står hon, livs levande, i köket.

Det är en romantisk komedi med smått övernaturliga toner (ja, hela grejen att en romankaraktär börjar leva kan ju tyckas lätt overkligt...). Det är exentriska typer vi får följa som samtidigt är charmiga (precis som det brukar vara i romantiska komedier. Dock tycker jag att de lyckas göra det lite annorlunda ändå).

Paul Dano (den tysta storebrorsan i Little Miss Sunshine) funkar jättebra i huvudrollen. Han är lagom alldaglig och komisk för att lyckas med den ganska patetiska Calvin. Zoe Kazan påminner mycket om sin nästan-namne Zooey Deschanel i sin charmiga sötnördighet. Också kul att Antonio Banderas har en mindre roll som en weird figur, kände knappt igen honom.

En höjdpunkt är scenen när Calvin träffar Ruby första gången. Hans herregud-jag-har-blivit-galen-minspel är underbart.

En gullig och rolig film som överraskar och som bl.a. handlar om att acceptera den man älskar som den är. Bättre än många filmer i samma genre, så tycker verkligen att den är sevärd!

(Ganska) nytt: Cockpit

Cockpit handlar om piloten Valle (Jonas Karlsson) som förlorar jobbet vilket leder till att hans (hemska) fru vill skiljas. För att kunna behålla vårdnaden om hans son letar han efter ett nytt jobb vilket misslyckas. I ett sista desperat försök klär han ut sig till kvinna (Maria) för att bli inkvoterad som kvinnlig pilot.

Jonas Karlsson är en av mina stora favoriter (både som skådis och författare, har ni inte läst hans novellsamlingar så kan jag tipsa om dem). Han är som vanligt bra, och imponerar verkligen när han är utklädd som kvinna. Med små medel blir han trovärdig, och blir en ganska stilig kvinna konstigt nog.

Jag är kluven inför den här filmen. Det är mycket som blir överdrivet och klyschigt. Jag blir också lätt förvirrad; försöker den vara realistisk eller inte? Emellanåt är allt helt trovärdigt, men så kommer det någon bisarr situation eller karaktär som känns långt ifrån verkligheten. Karaktären Albin (Björn Gustafsson) och allt som händer med honom är lagom överdrivet. Det känns heller inte realistiskt att ha så många elaka människor i sin närhet. Men om man accepterar att det är en film som inte försöker avbilda verkligheten så blir detta komiska element.

 

Det är roligt och överraskande. Bäst är det när Maria biter ifrån mot sliskige Jens. Teman som tas upp är kvotering, homo/heterosexualitet och feminism. Men mest är det en trevlig romantisk komedi, som är värd en tittning. Men ha inte för höga förhoppningar.

Filmtips: 17 Again

Jag tycker att 17 Again är en urmysig film, och det står jag för. Har sett den flera gånger, och mår alltid sådär gosigt bra när den är slut.

17 Again handlar om Mike (Matthew Perry, Chandler alltså) som är allmänt bitter på livet. Han önskar att han vore 17 år igen och, tadaa, hans önskan går i uppfyllelse.

Är väldigt svag för Zac Efron som spelar unge Mike. Tycker på riktigt att han är jätteduktig. Herregud, han kan både dansa, sjunga (vilket han visserligen inte får visa upp i den här filmen, men ändå) och vara riktigt rolig. Och så är han ju väldans gullig alltså. Här får han främst användning för sina komiska talanger, exempelvis i bisarra situationer med hans tonåriga dotter (Michelle Trachtenberg). Måste ju också nämna hans sjukt roliga bästa kompis Ned (Thomas Lennon). Älskar hans extrema nördighet när det gäller allt som har med fantasy och sci-fi att göra.

Visst finns det en hel del löjliga inslag som har tendens att bli cheesy, men det väljer jag att bortse ifrån. För övrigt kan jag ha lite svårt att acceptera att Zac Efrons vuxna jag skulle likna Matthew Perry, menmen.

Detta är en perfekt feel good-film som får åtminstone mig att skratta otaliga gånger.


Förresten, GOTT NYTT ÅR!

(Ganska) nytt: The Five-Year Engagement

The Five-Year Engagement handlar om *trumvirvel* en femårig förlovning. Filmen börjar med att Tom friar till sin flickvän Violet. Sen går filmen i princip ut på att bröllopet skjuts upp pga massa  olika omständigheter.

Hade förväntat mig något i stil med Dumpad eller På smällen där Jason Segel också spelar huvudrollen, och det känns tydligt att det är vad filmen försöker. Tyvärr är det något som fattas. Den vill vara sådär knäpprolig och charmig, men den når tyvärr inte hela vägen fram. Istället för att skratta åt de överdrivet knäppa scenerna så lider jag, just för att det känns alldeles för tydligt att de försöker vara roliga. Några gånger skrattar jag, men om man räknar antal gånger filmskaparna vill att man ska skratta så är det tragiskt få i jämförelse. Det är en förutsägbar film, vilket jag skulle kunna förlåta om vägen till det förutsägbara slutet var rolig. Potential finns, som tyvärr inte utnyttjas.

Emily Blunt, som spelar ena huvudrollen, är en favoritskådis, och hon är bra precis som vanligt. Likaså Jason Segel. Chris Pratt (brorsan till Amy i Everwood) och Alison Brie (frun till den sliskiga unga killen i Mad Men) är med och är helt okej. Det är helt enkelt inte skådisinsatserna som brister, utan manuset.

Men visst, filmen hade kunnat räknas som helt okej underhållning om den inte hade varit så FÖRBANNAT LÅNG. Det är INTE OKEJ med en rätt dålig romantisk komedi på TVÅ TIMMAR! Sista timmen satt jag bara och vred mig och ville att det skulle ta slut. Det är den största orsaken att detta blir en total filmdiss.

Nytt: Vamps

Vamps är en romantisk komedi med två vampyrtjejer i huvudrollerna. De bor i dagens New York och lever ett ganska typiskt liv, fast endast på natten såklart. En chick-flick med blod och huggtänder. En av dom träffar en kille och blir förälskad.

Det är ytligt och löjligt, vilket såklart är meningen. Det ska vara och är ironiskt. Tyvärr tycker jag inte att det är tillräckligt smart för att lyckas helt i sin ambition. Det blir liksom för obetydligt.

Men visst har den en hel del kvaliteter. Den största tycker jag är Dan Stevens (Matthew i Downton Abbey) som är charmig i sin Hugh Grantiskhet. Den innehåller också en hel del fyndiga vampyregenskaper, sjukt förvånad (och äcklad!) blev jag över den långa tungan som slickar bort näsblod... Det är också rätt kul att Van Helsing och Vlad Tepes (han som Dracula tros vara baserad på) dyker upp. Tycker också om att de har behållt lite klassisk vampyrondhet (trots att huvudrollerna inte ens kan döda en fågel) i Sigourney Weavers bitchvampyr.

Huvudrollerna spelas av Alicia Silverstone (Clueless) och Krysten Ritter (jag kände mest igen henne från Gilmore Girls). De är väl helt okej, men nåt är det ändå jag stör mig på hos den förstnämnda. Kan dock inte riktigt sätta fingret på vad, nåt har det nog att göra med att det känns för tillgjort.

Tyvärr är det en hel del som fattas, trots ett antal roliga scener. Jag tipsar därför inte om den här filmen, men jag avråder inte heller - så ni får helt enkelt välja själva om ni vill se den eller ej (generöst va)!

Kommer snart: Vamps

Alltså, kan inte låta bli att bli sugen på att se den här filmen. Visst är det mycket möjligt att den är urlöjlig, men mina förhoppningar är att den är smart och ironisk. Så jag håller tummarna.

Vamps handlar om två vampyrtjejer i dagens New York. Verkar vara en romantisk komedi med vampyrhumor. Tjejerna spelas av Alicia Silverstone (huvudrollen från kultrullen Clueless) och Krysten Ritter (jag känner mest igen henne från Gilmore Girls). Och så dyker visst Matthew från Downton Abbey (Dan Stevens) upp, och han ser ut att funka som en modern New York-bo likaväl som gentleman i 20-talets England.

Står på imdb att den har premiär 2 november, men vem vet vad det betyder för oss svenskar.

(Ganska) nytt: This Means War

This Means War handlar om två agenter (av typen Bond) tillika bästa kompisar som inser att de dejtar samma kvinna (Lauren) - och bestämmer sig för att tävla om henne med hjälp av sina agent-skills.

Jaa, filmen är ungefär så som man förväntar sig när man hör storyn. Det är överdrivet och orealistiskt - men hade man egentligen tänkt sig något annat? Det är en såndär film som man glömt så fort eftertexterna rullar, den lämnar inget bestående intryck varken som väldigt dålig eller bra. Men några skratt lockar den ändå till, deras extrema sätt att sabotera varandras dejter är rätt kul då och då. Och visst skrattar man ibland åt Laurens knäppa bästa kompis.

Agenterna spelas av Chris Pine och Tom Hardy, och det gör de väl helt okej. Tjejen spelas av Reese Witherspoon, och hon är stabil som vanligt.

Lite lagom intelligensbefriad underhållning.

Filmtips: Adventureland

Herregud vilken ful poster, syns ju knappt att det är K-stew??

Här kommer ett perfekt filmtips inför helgen: Adventureland. Den här fina lilla filmen har några år på nacken, men några av er kanske har missat den och då ser jag det som min plikt att tipsa er! 

Adventureland utspelar sig 1987 och handlar om James (Jesse Eisenberg) som precis slutat High School och vars planer för sommaren har gått i stöpet på grund av en svikande kompis. Han är i behov av pengar och skaffar ett jobb på stans nöjespark.

Adventureland är rolig, knäpp och stundtals allvarlig. Med en gnutta kärlek. Jag gillar verkligen Jesse Eisenberg i den här rollen och även Kristen Stewart är riktigt bra i min åsikt. Men så är ju jag ett K-Stew-fan, så jag kanske inte är den mest pålitliga källan i det här fallet. Löjligt roliga Kristen Wiig och Bill Hader (från SNL <3) har helknäppa biroller som nöjesparkens ägare och Ryan Reynolds spelar en douche på ett alldeles ypperligt sätt. Perfekt film när man inte orkar tänka för mycket men ändå vill ha någorlunda kvalitativ underhållning.

Filmdiss: Crazy, Stupid, Love.

Jag tänkte haka på Felicias trevliga initiativ och dissa lite (bear in mind att jag inte har sett den här sedan jag såg den på bio förra året, så jag reserverar mig för eventuella fel, jag kanske inte minns alla saker helt rätt). Crazy, Stupid, Love kom ut förra året och handlar om Cal (Steve Carell) vars liv ställs på ända när hans fru (Julianne Moore) vill skiljas. För att komma över skilsmässan tar han hjälp av sin nya vän, Jacob (Ryan Gosling), som lär Cal hur man raggar på krogen...
..
...

NI HÖR JU. Herregud. Att jag inte såg den röda flaggan? Jag antar att jag lockades av Ryan Gosling (som jag älskade i Lars and the Real Girl för hundra år sedan) och min favorit Emma Stone. Men fy vilken nitlott. Visst, filmen har sina poänger och en del oväntade vändningar MEN den är löjligt sexistisk rakt igenom, motsägelsefull och promotar medeltida värderingar samtidigt som den försöker vara modern. Jacob är den super-duper-klychiga douchen. Snygg, rik och en hejare på att plocka upp tjejer. Vilket han gör kväll efter kväll. Cal, som innan varit en rätt nöjd familjeman ger sig på samma sak. Först till komisk effekt så klart. Åh så tokig han är! Sen lär han sig hur man är ett svin och får ligga. Applåder. Men han vill ju så klart egentligen ha tillbaka sin fru. Han vill bara ligga lite med några random, unga, snygga (way out of his league) tjejer så länge. Herregud, tänk om filmen hade haft samma handling fast med ombytta roller? Om det var frugan som skulle ut och ragga engångs-ligg efter skilsmässan? Vilken kontrovers det hade blivit då ni.

Nu kommer en spoiler här så för er som inte sett den här filmen (och som av någon outgrundlig anledning fortfarande vill det) SLUTA LÄS!


Något som nästan stör mig MER än hela Jacob/Cal-storyn är Hannah (Emma Stone) och Jacobs historia. Oj oj OJ vad klychigt. Hannah är en juridik-student vars tråkiga idiot till pojkvän inte friar och dom gör slut. För alla unga tjejers högsta dröm är ju att gifta sig. Särskilt med en tråkig idiot. Och som den klysch-fest som denna film är så ska ju Hannah självfallet dränka sina (rätt icke-existerande) sorger på en bar med sin kompis och träffar på Jacob.

Jacob försöker sina vanliga moves men åh nej, Hannah faller inte så lätt! För hon är ju en bra, icke-patetisk tjej (till skillnad från alla andra tjejer som Jacob raggat upp under filmens gång). Då blir han så klart jätteintresserad helt plötsligt och dom blir kära. Visade sig att han hade lite "issues" och nu förväntas vi förlåta honom för att ha behandlat kvinnor som skräp under majoriteten av filmen. Han behövde ju bara träffa rätt tjej. Snart visar det sig (och här kommer den stora spoilern!) att Hannah i själva verket är Cals dotter och Cal, som ju vet allt om Jacobs tidigare livstil, blir i sann amerikansk anda galen och försöker förbjuda Hannah att dejta Jacob. Hannah är alltså ungefär 24-25 här. Medeltida värderingar som sagt. Det störda är ju att Cal själv anammade samma livstil när han var singel, så vem är han att döma Jacob? Snacka om att kasta sten i glashus. Herregud. 

Crazy, Stupid, Love har dessutom lite olika creepy sidospår, t.ex. en 13-årig kille som har en obehaglig besatthet av sin 17-åriga barnvakt. Samma barnvakt har en minst lika obehaglig besatthet av Cal. Oj så tokigt.

Det här blev svamligt och långt, men kort sagt: Crazy, Stupid, Love är en romantisk komedi som försöker att inte vara klyschig, men som misslyckas. Bryr man sig inte om irriterande könsroller och kvinnosyn så kanske man kan tycka att det här är ett trevligt tidsfördriv en fredagskväll. Men jag rekommenderar den INTE. Att den här filmen har 7,5/10 på IMDb är skrämmande.

Trailer: To Rome with Love

To Rome with Love är en ny film av Woody Allen som handlar om ett antal personers öden och äventyr i Rom. Jag gillade verkligen Midnight in Paris, så jag hoppas på att den här är på ungefär samma nivå. Dessutom är både Jesse Eisenberg och Ellen Page (ÄLSKAR Ellen Page) med, så det känns väldigt positivt!

Enligt IMDb har den premiär 31:e augusti. Vilken biosommar det kommer bli det här, jag är så taggad!

Filmtips: Sex lektioner i kärlek

Tänkte passa på att tipsa om den mysiga filmpärlan Sex lektioner i kärlek från 1998. Jag är förvånad över att den inte har fått så mycket uppmärksamhet, det är nämligen en hel drös kända (och bra) skådisar med (Angelina Jolie, Ryan Phillippe, Sean Connery, Gena Rowlands...).

Filmen består av ett gäng separata historier som alla kretsar kring relationer. På slutet vävs såklart historierna ihop, som i de flesta filmer med liknande upplägg. Det är ganska lågmält och hemtrevligt, men lyckas ändå vara överraskande och har många komiska inslag. Hemligheter avslöjas utan att det blir såpigt (hmm, ni fattar vad jag menar?). Min favvoberättelse är den med Angelina Jolie och Ryan Phillippe, men alla historierna engagerar.

En typisk krypa-upp-i-soffan-och-mysa-film!

Filmtips: High Fidelity

High Fidelity handlar om Rob(John Cusack), en musiknörd och skivbutiksägare, som nyligen blivit dumpad av sin flickvän. I ett försök att reda ut varför hans förhållanden alltid misslyckas listar han sina fem värsta uppbrott, inklusive det han just nu går igenom.

High Fidelity är en av mina "klassiker", en sådan film som jag kan se om och om igen och fortfarande älskar. Jag älskar Rob, denna extrema musiknörd som har så många brister men som ändå lyckas vara älskvärd. Jag gillar berättarsättet, att Rob pratar till kameran, som att det vore en dokumentär eller en dagbok. Jag älskar 90-talsnostalgin, musiknördigheten och alla klockrena biroller. Den är rolig, sorglig och en aningens romantisk.

Filmtips: Penelope

Penelope handlar om just Penelope som har drabbats av en gammal släktförbannelse och har därför fått ett gristryne istället för en vanlig näsa. Hennes mamma försöker desperat hitta en friare till Penelope och därmed bryta förbannelsen. 

Jag gillar den här filmen av några olika anledningar. Ett: den är småputtrig och mysig och lite förutsägbar. En perfekt film att kolla in när man inte vill behöva tänka eller känna allt för mycket. Två: James McAvoy är med. Tre: Peter Dinklage (Tyrion i Game of Thrones) har en eye-patch.

Lite sagostämning, lite kärlek, lite motgångar och en hel del skratt. En trevlig film helt enkelt!

Filmtips: Love and other drugs

Okej, börjar med att be om ursäkt för dåligt bloggande. Sorry.

Så. Tillbaka till filmtipsandet. Idag tänkte jag tipsa om en trevligt liten rulle som heter Love and Other Drugs. Den handlar om Jamie som arbetar som säljare på ett läkemedelsföretag och utspelar sig på 90-talet. Jamie kan charma sig in hos de flesta, vilken är till hans fördel både privat och i arbetet. En dag träffar han den frisinnade Maggie som lider av Parkinsons och attraktion uppstår.

Jag älskade den här filmen och det gjorde även min kille. Det säger rätt mycket, för han är inget stort fan av romantiska filmer. Men Love and Other Drugs är smart, rolig och well, sexig. Hehe. Jag skulle inte rekommendera den till en filmkväll med päronen eller någon som man inte är helt bekväm med, för då kan det bli lite pinsamt. Så välj ditt filmsällskap noga. Sen kan du njuta av en riktigt bra romantisk komedi med övertygande skådespelarinsatser från både Jake Gyllenhaal och Anne Hathaway.

Filmtips: Midnight in Paris

Bilden har jag lånat härifrån

I lördags tittade jag och min kompis Felicia på Woody Allens senaste verk, Midnight in Paris. Filmen handlar om förlovade Gil och Inez som hakar på när Inez föräldrar ska åka till Paris på en affärsresa. Gil, en framgångsrik manusförfattare i Hollywood som kämpar med att skriva sin första roman, blir kär i Paris och fantiserar om hur det var att leva där på 1920-talet. Under en midnattspromenad ensam på stadens gator blir han medbjuden av några i en gammaldags bil och det visar sig vara början på ett äventyr som förändrar Gils liv.

Det är en mysig film, Midnight in Paris. Inget mästerverk, ingen film som man vill se om och om igen. Men det är trevlig underhållning med trovärdig dialog och bra karaktärer. Owen Wilson är faktiskt jättebra som huvudkaraktären Gil och håller det på en lagom nivå. Han har ju annars en tendens att spela ganska överdrivna karaktärer. Alla vackra Paris-vyer är ett plus och Michael Sheen är fantastisk som besserwissiga och SJUKT irriterande Paul.