Dokumentärtips: För dig naken

Jag är inte den största dokumentärtittaren, men den här måste jag bara tipsa om. Jag blev intresserad av Lars Lerins historia efter hans sommarprat i somras (som för övrigt är fantastiskt - lyssna på det), och kunde inte låta bli att se dokumentären som handlar om honom och kärleken.

Lars Lerin är en värmländsk homosexuell konstnär som varit missbrukare av alkohol och/eller droger. För dig naken handlar om hans sökande efter kärleken, via framförallt internet. Genom en bekant får han kontakt med Junior - en brasiliansk dansare som bestämmer sig för att komma till Sverige och flytta in hos Lars. Vi får följa deras första möte och utvecklandet av deras relation. Det är svårigheter med språket, glädje och ledsamheter. Lite pinsamt blir det också, men på ett charmigt sätt.

För dig naken är en oerhört varm film som berör. Tycker om att fokus inte ligger på att det är ett homosexuellt par som skildras, utan istället på individerna och kärlekshistorien i sig. Den håller sig långt borta från stereotyperna. Värmländskan är också ett stort plus - gör mig lugn i hela kroppen och tillför på något sätt ännu mer charm.

En film man bara måste se!

(Ganska) nytt: Cockpit

Cockpit handlar om piloten Valle (Jonas Karlsson) som förlorar jobbet vilket leder till att hans (hemska) fru vill skiljas. För att kunna behålla vårdnaden om hans son letar han efter ett nytt jobb vilket misslyckas. I ett sista desperat försök klär han ut sig till kvinna (Maria) för att bli inkvoterad som kvinnlig pilot.

Jonas Karlsson är en av mina stora favoriter (både som skådis och författare, har ni inte läst hans novellsamlingar så kan jag tipsa om dem). Han är som vanligt bra, och imponerar verkligen när han är utklädd som kvinna. Med små medel blir han trovärdig, och blir en ganska stilig kvinna konstigt nog.

Jag är kluven inför den här filmen. Det är mycket som blir överdrivet och klyschigt. Jag blir också lätt förvirrad; försöker den vara realistisk eller inte? Emellanåt är allt helt trovärdigt, men så kommer det någon bisarr situation eller karaktär som känns långt ifrån verkligheten. Karaktären Albin (Björn Gustafsson) och allt som händer med honom är lagom överdrivet. Det känns heller inte realistiskt att ha så många elaka människor i sin närhet. Men om man accepterar att det är en film som inte försöker avbilda verkligheten så blir detta komiska element.

 

Det är roligt och överraskande. Bäst är det när Maria biter ifrån mot sliskige Jens. Teman som tas upp är kvotering, homo/heterosexualitet och feminism. Men mest är det en trevlig romantisk komedi, som är värd en tittning. Men ha inte för höga förhoppningar.

Jag saknar dig

När jag var liten var min absoluta favoritbok Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth. Boken är baserad på den sistnämndas liv. När jag hörde talas om att den skulle filmatiseras blev jag såklart nyfiken.

Jag saknar dig är alltså baserad på nyss nämnda bok. Den handlar om de typ femtonåriga tvillingarna Tina och Cilla som är så olika de kan bli varandra. Tina är populär och sminkar sig och Cilla är konstnärlig och feministisk. Typ. En dag sker det som inte borde kunna hända - Cilla dör. Filmen handlar sen om hur Tina ska försöka klara sig med sin sorg, utan sin syster.

Som ni förstår är det här ingen lättsam film. Det är sjukt sorgligt och jag tror jag satt och grät konstant hela filmen igenom, ungefär. Det är en av filmens styrkor - man blir verkligen känslomässigt engagerad.

Dock har den många svagheter. Som så ofta med svensk film (speciellt med unga skådisar) så är skådespelarinsatserna lita halvdana. Tycker visserligen att huvudpersonerna är duktiga, men det är ändå nåt som skaver. Det märks mest när de proffsiga Ola Rapace och Måns Herngren dyker upp i små biroller, då blir skillnaderna tydligast. Vidare har jag också problem med dialogen. Vanliga undomar pratar inte sådär! Och beter sig inte heller sådär, enligt mig... Resultatet blir ganska tillgjort, åtminstone emellanåt.

Men visst är det en ganska charmig film ändå. Är du på humör för något riktigt sorgligt är den i alla fall ett säkert kort.

Filmtips: Darling

Det är inte så ofta som jag vill tipsa om en svensk film, men här har vi ett undantag. Darling är en helt fantastisk film av Johan Kling som handlar om snobbiga och självupptagna Eva (Michelle Meadows) och den översnälla Bernard (Michael Segerström). På grund av massa olika omständigheter möts de och utvecklar en förvånande vänskap.

Darling innehåller inte så mycket snack. Istället är det många sekvenser med den kännetecknande musiken då man bara får se sakerna hända - och det räcker mer än väl. Det är mer talande än de flesta dialoger.

Eva är en sjukt störig överklassbrud som verkar gå genom livet helt avstängd och liksom känslolös. Det är väldigt imponerande av Michelle Meadows att lyckas få till hennes blanka ansiktsuttryck men ändå göra det intressant. För något är det ändå med karaktären som lockar, någon sorts sympati väcker hon ändå. Bernard väcker jättemycket sympati och medkänsla, så mycket att man blir förbannad på alla runt omkring honom som behandlar honom som skit. Visst blir man också irriterad på honom, för att han är så lättlurad, naiv och förlåtande. Men för det mesta ler man åt honom med en liten ledsen känsla över det som känns som ett ganska tragiskt öde. Denna tragikomik genomsyrar hela filmen.

Det är nu flera år sedan jag såg filmen men jag minns den ändå tydligt - det tycker jag är ett gott betyg i sig.



P.S Om du sett Darling och tycker om den kanske du får lust att se en liknande film. Då är ju det mest logiska valet filmen Puss - Johan Klings nästa film med samma skådisar plus några ännu kreddigare (Skarsgård-bröderna). Men strunta i det. Puss är tyvärr en besvikelse. Det är tydligt att ambitionen är att göra samma sak en gång till, men denna gång når det inte ända fram. D.S.
 

Två svenska filmer

Jag ser sällan på svenska filmer, men tänkte nu passa på att tipsa om två sådana som är riktigt bra.

Tusen gånger starkare handlar om en typisk högstadieklass. En dag börjar en ny tjej i klassen som förändrar de sociala strukturerna totalt. Den nya tjejen tar plats, precis som killarna. Det är bara okända skådisar med i filmen, men nästan alla är bra.

Visst är många av situationerna överdrivna, men det tycker jag att man kan ha överseende med. Att den coola killen kan charma sig ifrån städningen genom att ge komplimanger till läreren känns lite påklistrat, och jag kan inte minnas någon såpass blåögd lärare från min egen skoltid (ojoj vad gammal man är då, "min egen skoltid"). Igenkänningsfaktorn är trots detta hög, och mer än en gång blir man förbannad.

Flickan handlar om en flicka (surprise!) som p.g.a. olika omständigheter blir lämnad hemma ensam över sommaren. Det går alltså ut på att man får följa henne när hon ska klara sig själv, vilket kanske inte låter så intressant. Men låt inte den tråkiga beskrivningen lura er, den är asbra! Det är till stor del Blanca Engströms (som spelar flickan) förtjänst - helt sjukt att någon så ung kan vara en så duktig skådis. Förutom Blanca så finns det också flera andra bra skådisar med i filmen, Leif Andrée och Tova Magnusson-Norling för att nämna två.

Det är en ganska stillsam och mörk film, men inte alls så mörk som jag hade förväntat mig. Den har även flera humoristiska inslag och är en vacker film.