Kommer (inte så) snart: The Mortal Instruments: City of Bones

Håller precis på läser boken som denna film är baserad på, och jag tror att den kan bli ganska spännande. Eller hoppas, åtminstone.

The Mortal Instruments: City of Bones handlar om Clary som får reda på att det finns en värld av demoner och sådana som jagar demonerna. Hennes mamma blir kidnappad och under Clarys försök att hitta henne får hon reda på sanningen om sitt ursprung.

Clary spelas av Lily Collins, vilket jag tyvärr är lite skeptisk till. Håller tummarna för att hon är bättre i den här filmen än i det mesta annat jag sett henne i. Tycker hon brukar ha en tendens att kännas mesig, och jag vill att Clary ska ha mer badassiga och ironiska drag.

När jag förstod att Clarys bästa kompis Simon ska spelas av Robert Sheehan blev jag däremot glad. Älskar honom i Misfits, så jag är nyfiken på att se honom i en annan roll. Glädjande är också att ondingen spelas av Jonathan Rhys Meyers.  Han är ju alltid bra.

Vi får vänta till slutet av augusti innan vi får se den. Hoppas den är värd väntan.

Tv-serie-tips: Heartland

För att tycka om serien Heartland krävs det nog att man har något sorts hästintresse. Helst ska man också vara ganska ung (typ tidiga tonåren). Men jag tycker trots min ålder att det är en mysig serie som är lite lagom underhållande.

Heartland är baserad på en bokserie med samma namn och handlar om ranchen Heartland där Amy och hennes mamma och morfar lever och hjälper problemhästar. I första avsnittet dör mamman i en olycka, vilket lämnar Amy att ta över verksamheten (ja, som 15-åring). Det gör också att Amys storasyster Lou flyttar hem. Och så kommer "problemkillen" Ty för att hjälpa till och bo på ranchen.

Det är helt enkelt en småputtrig serie om relationer och djur och ranchliv. Dock blir det lätt lite tjatigt. Det är mycket samma story och samma folk och skulle behöva förnyas mer än den gör. Kärlekshistorierna är i princip samma genom alla säsongerna, vilket blir förutsägbart. Lite nytt folk tack! Det är också lite tröttsamt att Amy verkligen lyckas med ALLA problem hon tar sig för (vilket både är hästar och människor). Skulle vara lite intressant om hon faktiskt inte hittade det stora felet nån gång och var tvungen att ge upp. Det är också tröttsamt att Amy ska gå runt och vara så himlans butter jämt och ständigt. Le lite och ha kul istället, människa.

Hela rodeo-grejen tycker jag heller inte om. Jag blir sjukt irriterad när det ses som modigt att sätta sig på en bockande tjur. För att inte tala om hur synd det är om tjuren. Som tur är är det bara några få avsnitt som handlar om rodeo, så det går att ignorera. Skulle man förresten ha lust att diskutera genus finns det en hel del tvivelaktiga saker att ta upp, men väljer att inte gå in på det.

Skådisarna är alla okända (jag känner i alla fall inte igen dem från nåt annat). Tyvärr är flera av dem halvkassa, exempelvis han som spelar veterinären Scott. Hon som spelar Amy är tyvärr inte heller fantastisk. De flesta karaktärerna är ändå likeble. Mina personliga favoriter är förändringsovillige Jack och envisa Lou. Amys pappa däremot kan ju gå och dränka sig. Han är bara sjukt irriterande och jag kan knappt hitta några förmildrande egenskaper. Han är mest där för att förstöra för de andra och bete sig själviskt.

Märker nu att jag låter väldigt negativ, men jag tycker som sagt ändå att den är mysig. Det finns 6 säsonger än så länge, och det är ännu ovisst om det kommer komma fler.

På bio: The Host

Jag hade hört väldigt mycket dåligt om The Host innan jag såg den, så därför var mina föväntningar nere på noll. Det var alltså inte så svårt för filmen att överträffa förväntningarna, men jag blev faktiskt glatt överraskad.

The Host bygger på Stephenie Meyers roman med samma namn (som på svenska översatts till det löjliga Genom dina ögon). Berättelsen utpelar sig i en värld där en slags vänlig alienras har kommit till jorden och tagit över människornas kroppar. Vi får följa en specifik alien (Wanda) som tar över Melanies kropp, men Melanies medvetande vägrar att lämna kroppen och Wanda ifred. Det leder till att Wanda ifrågasätter sina och sin ras handlingar, och söker efter de människor som Melanie älskar.

Ja, jag vet, det låter sjukt flummigt, men åtminstone i boken så funkar storyn. Eftersom jag läst boken har jag en fördel och kan fylla i luckorna i filmen. Tror också att jag tyckte att filmen var bättre just pga det. Kan tänka mig att det blir lagom förvirrat annars, och eventuellt rätt tråkigt och ointressant (bygger detta till viss del på att en i mitt biosällskap somnade under filmens gång...).

Visst finns det en hel del att klaga på. Det blir ganska löjligt med rösten i huvudet, men jag tycker att man vänjer sig. Skulle också ha föredragit mer romantik. Eller rättare sagt, att de byggde upp kärlekshistorie(r)n(a). Nu verkar det som att berättelsen utspelar sig under bara några dagar, vilket inte är fallet enligt boken. Det gör kärleken lagom orealistisk (du kanske tycker att det redan är för overkligt med aliens i huvudet på folk, så att en orealistisk kärlekshistoria varken gör från eller till, men se där håller jag inte med). Tyvärr är en av de få romantiska scenerna också en av de löjligaste - när Wanda/Melanie sitter på berget ihop med Ian. Eller är det bara jag som stör mig enormt på hans konstiga lutning?

Saoirse Ronan spelar huvudrollen riktigt bra, och Diane Kruger gör elakingen utmärkt. Tyvärr är huvudkillarna inga höjdarskådisar direkt.

Trots dess brister tycker jag ändå att det är en mysig film. Åtminstone om man ser den utan några höga förväntningar.

Trailer: Warm Bodies

Warm Bodies är baserad på en bok med samma namn och är en kärleksfilm. En kärleksfilm som utspelar sig under en zombie-apokalyps och med en zombie och en vanlig människa som kärleksparet. Låter helt normalt va? Jag var skeptisk men så fort jag sett trailern är jag såld! Verkar riktigt bra, älskar Nicholas Hoult som spelar zombie-killen R.

Warm Bodies har inte biopremiär förns den 19:e april enligt SF.. Vilket jag tycker är himla onödigt eftersom den redan haft premiär i USA. Men den som väntar på något gott osv.

The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a Wallflower är baserad på boken av samma namn och det är faktiskt författaren själv som har skrivit film-versionen.

Den här historien handlar om en ung man som heter Charlie. Det är 1991 och Charlie ska börja high school och känner sig utanför och missanpassad. Än så länge så kanske detta låter som en typisk amerikansk high school-film, men tro mig - den här filmen är så mycket mer än så! Snart träffar Charlie två seniors, Sam och Patrick, som blir hans bästa vänner. Tillsammans försöker dom hantera high school på bästa sätt, vilket betyder en hel del droger, alkohol och musik.

Dom tre centrala karaktärerna spelas av Emma Watson (Sam), Logan Lerman (Charlie) och Ezra Miller (Patrick). Jag var lite tveksam till Lerman, då han spelar huvudrollen i den ganska värdelösa Percy Jackson-rullen som kom för några år sedan. Men som den introverta Charlie är han väldigt trovärdig och man blir snabbt fäst vid honom. Jag gillade även Emma Watsons insats, även om det fortfarande är lite svårt att se henne som någon annan än Hermione. Men av alla tre huvudrollerna så är det Ezra Millers något excentriska och väldigt extroverta Patrick som riktigt sticker ut, älskade hans karaktär!

Det här är inte någon gullig indie-high-school-rom-com, den har förvånansvärt mycket mörker och hanterar bland annat ämnen som självmord, övergrepp, depression, ångest och homofobi...

..Så det är ingen lättsam film, men herregud så sevärd! Fina skådespelarinsatser och ett soundtrack som träffar rakt in i hjärtat. Tyvärr verkar det inte som att den kommer till Sverige alls som det ser ut nu.. Men håll utkik och håll tummarna, den kan mycket väl dyka upp på biograferna senare i vår, särskilt eftersom den ser ut att plocka hem lite priser nu under "awards season". Vi får hoppas att den blir lättillgänglig snart, för den här pärlan vill ni inte missa!

(Felicia, du skulle nog älska den här tror jag!)

På bio: Hobbit: En oväntad resa

Hobbit: En oväntad resa är första delen av Hobbit-trilogin som utspelar sig innan Sagan om ringen-trilogin. Den är baserad på Tolkiens bok Hobbiten. Jag har läst boken och var ganska skeptisk till att göra tre filmer av en bok som är kortare än varje del av Sagan om ringen. Men de har lagt till en hel del, så efter att ha sett filmen accepterar jag det fullständigt och ser fram emot de andra två delarna.

Hobbit: En oväntad resa handlar om Bilbo som av pga olika omständigheter hänger med ett gäng dvärgar och trollkarlen Gandalf på ett äventyr. Filmen än mörkare än boken och de delar de har lagt till gör att stämningen blir mer lik den i Sagan om ringen-filmerna. Det är stort fokus på inledningen och det dröjer länge innan de ens ger sig ut på sin resa. Hörde viskningar i biosalongen som tydde på att några tyckte att det blev lite långtråkigt, men jag tyckte bara att det var bra. Det gjorde att de hade tid att lägga fokus på detaljerna som blev både intressanta och roliga.

Martin Freeman som Bilbo är fantastisk. Hans minspel tillför mycket humor och är en av filmens stora behållningar. Han lyckas visa att han är en ganska motvillig äventyrsdeltagare som helst skulle syssla med sin trädgård i godan ro. Ian McKellen som Gandalf är som vanligt också jättebra. Hans blandning av busig finurlighet och mäktighet är spännande. Av dvärgarna är det ingen som direkt sticker ut.

Såklart blir det också en hel del storslagna fightingscener. De slåss mot jättar och levande berg och orcher och allt möjligt. Allt är väldigt snyggt gjort. Jag såg inte filmen i 3D (eftersom jag tycker 3D är ganska jobbigt), men det är ändå jättehäftigt med alla actionscener och vackra landskapsvyer. Det är absolut en film man bör se på bio första gången.

Bästa scenen är den med Bilbo och Gollum, där de lyckas kombinera skräck och humor på ett fantastiskt sätt. Gollums ansiktsuttryck är gapskrattroliga, samtidigt som han är oerhört skrämmande i sin slibbighet.

Visst får man lite träsmak, men jag tröttnade inte trots att den är nästan tre timmar lång. Det är helt enkelt en underbart bra film, som jag njöt av hela vägen. Så se den, för bövelen!

Kommer (inte så) snart: World War Z

Jag har länge varit sugen på att läsa boken World War Z av Max Brooks, och är därför nyfiken på filmen som är baserad på boken.

Filmen handlar om en zombieepidemi som hotar att förgöra världen. Vi får följa Brad Pitt som försöker stoppa detta, om jag förstår det rätt. Verkar vara en ganska klassisk katastroffilm med storslagna actionscener. Tycker trailern ser spännande ut och den ser ut att vara snyggt gjord, så förhoppningsvis lever filmen upp till det.

World War Z kommer i juni, så vi får hålla oss till tåls tills dess. Bara att hålla tummarna för att filmen är värd väntan.

Kommer snart: The Host

Är nyfiken på den här filmen som bygger på boken med samma namn av Stephenie Meyer (som skrivit Twilight-böckerna, ifall ni har nada koll). Har läst boken och tycker den är riktigt bra, så förhoppningsvis lyckas de med filmen också. Tycker trailern ser lovande ut.

The Host handlar om en framtida värld där en typ av aliens har invaderat jorden genom att sättas in i människors kroppar och ta över dem. Vi får följa en alien, Wanda, som får plats i Melanies kropp. Istället för att ta över börjar hon och Melanie bygga en slags vänskap. Det är en historia om vänskap och kärlek med sci-fi-element.

Det är massa saker från boken jag undrar hur de har löst i filmen. Hur skiljer de exempelvis på Wanda och Melanie, när de är i samma kropp? Hur kommer man som publik uppfatta det? Det är mycket som är flummigt, men jag håller tummarna för att det funkar.

Huvudrollen spelas av Saoirse Ronan. Utifrån det lilla jag sett av henne tidigare så är hon bra. För övrigt är nog Diane Kruger det kändaste namnet.

Enligt imdb har filmen premiär i slutet av mars.

På bio: Breaking Dawn del 2

Breaking Dawn del 2 är den sista delen i Twilight-sagan. Bella har precis fött Renesmee och blivit vampyr. Jacob har imprintat på Renesmee, så alla är lyckliga och glada. Tyvärr leder några olyckliga omständigheter till att de elaka Volturisarna bärjar marschera för att attackera dem, vilket gör att Cullens måste samla ihop alla sina vampyrvänner som stöd.

Jag tillhör dem som har varit förtrollad av Twilight-världen. Jag har läst böckerna fler en än gång och likaså sett filmerna ett flertal gånger. Visserligen har intresset svalnat de senaste åren, men det finns fortfarande ett litet sug.

Tyvärr tycker jag att denna sista film är den sämsta i serien. Visst har de tidigare filmerna kanske inte varit några fantastiska skapelser de heller, men de har ändå haft en värme och charm som har tilltalat mig. Breaking Dawn del 2 har tyvärr inte ens det. Jag hade som sagt läst boken och hade därför koll på storyn som är rätt knäpp i sig, men det hade jag accepterat. Min besvikelse ligger istället i hur de valt att filmatisera den. Det är sjukt överdramatiskt med lidande blickar åt alla håll och kanter. Hade jag inte läst boken hade jag nog suttit som ett frågetecken när Bella än en gång glor jättelänge på Edward. Eller Renesmee. Eller nån annan. Nu fyller jag liksom i luckorna med vad jag, genom boken, "vet" att hon borde vilja säga med blickarna.

Eftersom jag kunde storyn så hade jag sett fram emot att lära känna alla dessa nya vampyrer. Tyvärr ägnas väldigt lite tid åt just detta, så det blir mest massa ansikten man blandar ihop. Garrett och hans kärlekshistoria är det enda som börjar kännas lite kul, men det nämns bara i förbifarten. Och herregud - ryssarna. Tror aldrig jag har sett något löjligare. De ska vara jättecreepy men istället garvar man bara varje gång de är i bild. Med sina dåliga ryska dialekter. Suck!! Man kan tycka att en så stor produktion som Breaking Dawn borde kunna hitta några skådisar som utstrålar lite ondhet. Och så kunde det kanske lagts ner lite tid på stylingen...

Det som dock gör mig mest irriterad är att de tagit bort nästan all humor som boken faktiskt har. Istället ligger fokus på det intensiva och dramatiska. Som visserligen blir komiskt, på ett löjligt sätt. Jag säger bara sexscenen med Bellas flygande huvud, herregud.

En stor besvikelse, helt klart. Det finns några överraskande scener som är bra och några gånger man skrattar utan att det är löjligt, men resten av filmen är rätt kass.

På bio: Skyfall

Jag har aldrig varit något större Bond-fan, har bara sett ett par filmer men jag gillade verkligen Daniel Craigs första Bond-film, Casino Royal. Gillar att Craig faktiskt känns som att han skulle kunna vara en agent, lite hård och världsvan - inte slemmig som Brosnans Bond. Det finns dock en sak som jag har problem med när det gäller Bond-filmerna och det är att alla kvinnor (utom M) fortfarande verkar ha pressats in i en extremt ytlig, sexistiskoch könsrollsstereotyp mall som jag bara vill spy på (varför varför varför trippar alla kvinnliga agenter runt i högklackat och tajta kjolar??). Men det är en helt annan femma som jag får spara till ett annat inlägg.

Åter till Skyfall, vars handling  centrerar kring MI6-chefen M och hennes dunkla förflutna som kommer tillbaka och spökar, främst i form av en YTTERST obehaglig Javier Bardem. Den mannen alltså, herremingud vad obehaglig han kan spela. Självklart får mr 007 rycka in och rädda dagen.

Det jag gillade med Skyfall var att storyn inte var alldeles för rörig, men ändå hade sina oväntade vändningar. Jag gillar också när dom jobbar i gråzonerna, att ingen är totalt ond eller genomgod. En sista sak som jag uppskattar är hur våldet hanteras. Jag är inte den som är den, jag älskar filmer som Inglorius Basterds och liknande där det finns vissa obehagliga våldsscener, men ibland är det skönt med en actionfilm där det inte sprutar blod eller diverse lemmar kapas. 

Jag rekommenderar Skyfall starkt, oavsett om du gillar Bond eller ej! Skyfall levererar dryga två timmars actionfylld underhållning, perfekt till helgen!

Topp 3: Jane Austen-filmer

Jäpp jäpp, jag bara älskar Jane Austens böcker och filmerna som är baserade på dem. Jag är väldans svag för det historiska snacket och de gammaldagsa miljörerna och kläderna. För att göra det enklare för mig räknar jag i denna lista inte med miniserierna som är baserade på hennes verk. De får vi ta nån annan gång (för där finns det en hel del riktigt bra också!).

Första plats får Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) från 2005. Det är berättelsen om familjen Bennet som har en massa döttrar. Mamman är sjukt jobbig och bryr sig bara om att döttrarna ska gifta sig rikt. Flera av döttrarna likaså. Huvudrollen är den braiga Elizabeth som vägrar att gifta sig utan kärlek. En dag träffar hon den stolte Mr Darcy.

Vem har liksom inte haft en crush på den mystiske Mr Darcy? I den här filmen spelas han av Matthew Mcfadyen och han funkar jättebra som den ganska högfärdige herren. Elizabeth spelas av Keira Knightley och hon passar perfekt. Som pappa Bennet ser vi Donald Sutherland och en av de jobbiga systrarna porträtteras av Carey Mulligan.

En av filmen styrkor är att den är så snygg. Det är många vackra heder och ödsliga landskap. Det är ett ganska sävligt tempo vilket kanske kan bli irriterande, men jag gillar det. Fantastisk film helt enkelt, lätt en av mina favoriter.

Andra plats får Förnuft och känsla (Sense and Sensibility) från 1995. Även här handlar det om en familj med ett gäng döttrar. Pappan dör vilket gör att de måste flytta till en liten stuga för att klara sig ekonomiskt. Den kloka storasystern Elinor (Emma Thompson) träffar Edward (Hugh Grant) och den impulsiva Marianne (Kate Winslet) träffar Mr Willoughby. Någonstans i utkanten finns Snape, åh förlåt, jag menar Mr Brandon (Alan Rickman).

Det är en massa hemligheter som uppdagas och en hel del ledsamheter. Men framförallt är det en romantisk dramafilm i historisk miljö. Najs.

Tredje platsen får Northanger Abbey från 2007. Filmen handlar om den oskyldiga och oerfarna Catherine som kommer till storstaden. Väl där får hon flera nya vänner - men är de verkligen hennes riktiga vänner? Catherine älskar att läsa gotiska skräckromaner och har en vild fantasi vilket rör till det i hennes kärleksliv.

Det här är en mysig film som liksom de andra två andra i grunden är en romantisk dramafilm. Även i denna film spelar Carey Mulligan en ganska jobbig typ. Charmigt och med en gullig kille som kärleksintresse, vad kan man mer begära?

Trailer: The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a Wallflower handlar om en introvert tonåring som precis börjat high school och som blir vän med två seniors. Den är baserad på succéromanen med samma namn och ser ut som en trevlig high school-film, men eftersom "the producers of Juno" står med så kan man ju hoppas på lite originalitet. Jag är mest intresserad av att se Emma Watson i en annan roll än Hermione.

The Perks of Being a Wallflower har premiär 20:e September.

Nya trailers: Anna Karenina & Celeste And Jesse Forever

Tänkte att jag skulle tipsa om två nya trailers som har dykt upp och som jag tycker ser väldigt lovande ut:

Anna Karenina



Baserad på Leo Tolstojs klassiska roman med samma namn och handlar om Anna Karenina (Keira Knightley) som är fast i ett kärlekslöst äktenskap med en äldre man (Jude Law) och som inleder en affär med den unga och vackra Vronsky.

Anna Karenina är det tredje samarbetet mellan Keira Knightley och regissören Joe Wright, som tidigare gjort Pride and Prejudice och Atonement tillsammans. Jag älskar Pride and Prejudice och även om Atonement är fruktansvärt sorglig så är det en väldigt välgjord och vacker film. Därför har jag höga förväntningar på Anna Karenina, jag tror den kan bli riktigt bra.

Anna Karenina har premiär 13 februari 2013.

Celeste and Jesse Forever



Snubblande över den här trailern när jag i vanlig ordning snokade runt på IMDB och fastnade. Celeste And Jesse Forever handlar om ett gift par som separerat men som fortsätter att vara bästa vänner. Något som fungerar utmärkt tills det oundvikliga händer och en av dom träffar någon ny.

Jag vet inte om jag är överförtjust i själva handlingen, men jag älskar Rashida Jones och Andy Samberg. Att filmen dessutom har den underbara Ari Graynor och Elijah Wood i två av birollerna gör mig ännu mer peppad.

Celeste And Jesse Forever har premiär i USA den 3:e Augusti men det är tyvärr oklart när (om) den kommer till Sverige.

Trailer: On The Road

(Har jag redan skrivit om den här? Hoppas inte det, ni får säga till i så fall.) Jag är väldigt pepp på On The Road som är baserad på Jack Kerouac's kända roman. Snor en beskrivning av handlingen från IMDb:


"Dean and Sal are the portrait of the Beat Generation. Their search for "It" results in a fast paced, energetic roller coaster ride with highs and lows throughout the U.S."


Jag är mest peppad eftersom jag älskar Kristen Stewart, Kirsten Dunst och Amy Adams. Dessutom är ju Aragorn himself - Viggo Mortensen - med. Verkar lovande IMO.


On The Road har premiär i Sverige den 25 Juli enligt IMDb.

Trailer: Cosmopolis

(Om ni undrar varför det är två trailers så beror det på att jag inte kunde välja. Jag gillar den översta bäst, men den undre är lite längre och utan den irriterande franska textningen.) 


Jag vet inte riktigt varför jag är så sugen på den här filmen. Jag antar att det är delvis pga min svaghet för R-Pattz och delvis för att trailern ger mig lite American Psycho-vibbar. Så här står det om handlingen på IMDb:


"Riding across Manhattan in a stretch limo in order to get a haircut, a 28-year-old billionaire asset manager's day devolves into an odyssey with a cast of characters that start to tear his world apart."


Hm. Cosmopolis verkar vara en väldigt utflippad, mörk och våldsam film. Det är ju David Cronenberg som ligger bakom och han är känd för att göra rätt speciella filmer. Jag hoppas på en strålande insats från Pattinson så vi alla kan lägga det här Twilight-tjatet bakom oss. Den filmserien har brister, men det är verkligen inte på grund av Pattinson. Han är duktig. Och det är roller som den här som hjälper till att hålla honom borta från typecasting. Nu är jag lite sugen på att läsa boken också.


Jag vet inte riktigt när den har premiär, men i slutet av första trailern står det 23 Maj. Jag hoppas på att det stämmer. 

Två svenska filmer

Jag ser sällan på svenska filmer, men tänkte nu passa på att tipsa om två sådana som är riktigt bra.

Tusen gånger starkare handlar om en typisk högstadieklass. En dag börjar en ny tjej i klassen som förändrar de sociala strukturerna totalt. Den nya tjejen tar plats, precis som killarna. Det är bara okända skådisar med i filmen, men nästan alla är bra.

Visst är många av situationerna överdrivna, men det tycker jag att man kan ha överseende med. Att den coola killen kan charma sig ifrån städningen genom att ge komplimanger till läreren känns lite påklistrat, och jag kan inte minnas någon såpass blåögd lärare från min egen skoltid (ojoj vad gammal man är då, "min egen skoltid"). Igenkänningsfaktorn är trots detta hög, och mer än en gång blir man förbannad.

Flickan handlar om en flicka (surprise!) som p.g.a. olika omständigheter blir lämnad hemma ensam över sommaren. Det går alltså ut på att man får följa henne när hon ska klara sig själv, vilket kanske inte låter så intressant. Men låt inte den tråkiga beskrivningen lura er, den är asbra! Det är till stor del Blanca Engströms (som spelar flickan) förtjänst - helt sjukt att någon så ung kan vara en så duktig skådis. Förutom Blanca så finns det också flera andra bra skådisar med i filmen, Leif Andrée och Tova Magnusson-Norling för att nämna två.

Det är en ganska stillsam och mörk film, men inte alls så mörk som jag hade förväntat mig. Den har även flera humoristiska inslag och är en vacker film.

Tv-serie-tips: Svärdet och spiran

Svärdet och spiran (eller The Pillars of the Earth som är originaltiteln) från 2010 bygger på en bok med samma titel av Ken Follett. Serien kretsar kring byggandet av en katedral i en medeltida stad i England. Det är en massa politiska maktspel och ondingar som smider ränker (höhö, har alltid velat använda det uttrycket!). Det är också en hel del våld och obehagliga scener.

I serien finns det också flera starka och självständiga kvinnor vilket tillför braighet. Min favvo är Aliena (i mitten nertill på bilden, hon spelas av Hayley Atwell som jag också nämnde i inlägget om Captain America) som är allmänt cool och smart. Det är lite konstigt att se Mr Darcy (Matthew Macfadyen, för att förtydliga för er som kanske inte är lika stora Jane Austen-fantaster som jag så spelar han karaktären Mr Darcy i filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom) som en munk, men det tar inte alltför lång tid att vänja sig. Många bra skådisar är det helt enkelt, för att nämna några till så är Rufus Sewell, Donald Sutherland och Ian McShane med.

Serien består av åtta avsnitt (eller fyra dubbel, lite beroende på hur man ser det), så det är ingen serie som tar upp för mycket av din tid. Det är spännande, roligt, smart och romantiskt, allt i en härlig blandning.

The Hunger Games

The Hunger Games utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Nordamerika där landet har delats upp i 12 distrikt som styrs med järnhand av presidenten i The Capitol. Som en påminnelse av ett uppror som distrikten gjort anordnas varje år dom så kallade Hunger Games, eller Hungerspelen som dom heter i den svenska översättningen. Hungerspelen är ett direktsänt event som går ut på att en flicka och en pojke mellan 12 och 18 år väljs ut från varje distrikt och får kämpa mot varandra i en arena tills det bara finns en ensam överlevare kvar. I distrikt 12 lever Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) tillsammans med sin mamma och sin 12-åriga lillasyster Primrose. När det är dags för årets dragning händer det som inte får hända och Primrose blir dragen. För att rädda sin syster tar Katniss hennes plats.

Åh, vad bra den var hörrni! Jag gillade verkligen den här filmatiseringen. Jag älskade böckerna, så jag var ytterst skeptisk när det började pratas om att dom skulle bli film. Men i min åsikt så lyckades dom riktigt bra. Jennifer Lawrence var väldigt övertygande som Katniss och att dom hittar en bra skådespelare till huvudkaraktären är enligt mig en viktigt del i en framgångsrik filmatisering. Jag var inte lika förtjust i Peeta, men det gjorde inte så mycket. Vad det gäller handling och manus så kändes det som att dom höll sig nära boken, men det var å andra sidan ett tag sen jag läste boken nu. Jag var positivt överraskad gällande hur dom hanterade det oundvikliga våldet som är en viktig del av boken, filmen har en bra balans och i många fall antyds våldet utan att allt för många obehagliga detaljer visas. 

Så, sammanfattningsvis? The Hunger Games är väldigt bra och väldigt sevärd! Den är något lång – 142 minuter – så om man ogillar att sitta still länge eller om man är extremt känslig för våld kanske man ska vänta tills den kommer ut på DVD. I vilket fall så är det en film som man bör se. Om inte för annat så för att hänga med i populärkulturen, för den här filmen och dess uppföljare har kallats för "nya Twilight" och kommer vara aktuella i flera år framöver.

The Help

    

The Help (eller Niceville, som den heter på svenska ?) utspelar sig i den amerikanska södern på 60-talet. Skeeter Phelan (Emma Stone) är en ung kvinna med författardrömmar som bestämmer sig för att skriva om hur situationen ser ut för den svarta hemhjälpen. Hon tar hjälp (no pun intended) av två av hennes vänninors hemhjälp och påbörjar sitt farliga och kontroversiella projekt.

The Help är baserad på boken av samma namn och jag läste boken innan jag såg filmen. Jag älskade boken och kunde knappt lägga ifrån mig den. Därför var jag något tveksam när det var dags att se filmen, för det är så svårt att få till en bra film av en fantastisk bok. Men jag tycker att The Help lyckades riktigt bra. Som vanligt behövde innehållet bantas ner och det finns alltid stora och små detaljer som man saknar från boken, men jag tycker ändå att den här berättelsen klarade övergången väldigt bra. Jag tyckte dock att filmen var lite mer lättsam och positiv jämfört med boken, men det störde mig inte särskilt. 

Minny, Abileen och Skeeter

Jag är ett stort fan av Emma Stone, ifall någon missat det, och jag älskade henne som Skeeter. Men filmens stora stjärnor är definitivt  (oscars-belönade!) Octavia Spencer och (oscars-nominerade) Viola Davis som Minny och Abileen. Tydligen så är Octavia Spencer vän med bokens författare, Kathryn Stockett, och karaktären Minny är delvis baserad på just Spencer.

The Help är rolig, sorglig och engagerande. Man blir galen på Skeeters vänninor med sina rasistiska åsikter, man skrattar åt Minny's kaxiga kommentarer och man känner för den sorgsna Abileen och den ensamma Celia. Perfekt film till fredagsmyset imorn och den har nyligen kommit ut på DVD, bara att springa och hyra!

Filmtips: High Fidelity

High Fidelity handlar om Rob(John Cusack), en musiknörd och skivbutiksägare, som nyligen blivit dumpad av sin flickvän. I ett försök att reda ut varför hans förhållanden alltid misslyckas listar han sina fem värsta uppbrott, inklusive det han just nu går igenom.

High Fidelity är en av mina "klassiker", en sådan film som jag kan se om och om igen och fortfarande älskar. Jag älskar Rob, denna extrema musiknörd som har så många brister men som ändå lyckas vara älskvärd. Jag gillar berättarsättet, att Rob pratar till kameran, som att det vore en dokumentär eller en dagbok. Jag älskar 90-talsnostalgin, musiknördigheten och alla klockrena biroller. Den är rolig, sorglig och en aningens romantisk.