På bio: The Host

Jag hade hört väldigt mycket dåligt om The Host innan jag såg den, så därför var mina föväntningar nere på noll. Det var alltså inte så svårt för filmen att överträffa förväntningarna, men jag blev faktiskt glatt överraskad.

The Host bygger på Stephenie Meyers roman med samma namn (som på svenska översatts till det löjliga Genom dina ögon). Berättelsen utpelar sig i en värld där en slags vänlig alienras har kommit till jorden och tagit över människornas kroppar. Vi får följa en specifik alien (Wanda) som tar över Melanies kropp, men Melanies medvetande vägrar att lämna kroppen och Wanda ifred. Det leder till att Wanda ifrågasätter sina och sin ras handlingar, och söker efter de människor som Melanie älskar.

Ja, jag vet, det låter sjukt flummigt, men åtminstone i boken så funkar storyn. Eftersom jag läst boken har jag en fördel och kan fylla i luckorna i filmen. Tror också att jag tyckte att filmen var bättre just pga det. Kan tänka mig att det blir lagom förvirrat annars, och eventuellt rätt tråkigt och ointressant (bygger detta till viss del på att en i mitt biosällskap somnade under filmens gång...).

Visst finns det en hel del att klaga på. Det blir ganska löjligt med rösten i huvudet, men jag tycker att man vänjer sig. Skulle också ha föredragit mer romantik. Eller rättare sagt, att de byggde upp kärlekshistorie(r)n(a). Nu verkar det som att berättelsen utspelar sig under bara några dagar, vilket inte är fallet enligt boken. Det gör kärleken lagom orealistisk (du kanske tycker att det redan är för overkligt med aliens i huvudet på folk, så att en orealistisk kärlekshistoria varken gör från eller till, men se där håller jag inte med). Tyvärr är en av de få romantiska scenerna också en av de löjligaste - när Wanda/Melanie sitter på berget ihop med Ian. Eller är det bara jag som stör mig enormt på hans konstiga lutning?

Saoirse Ronan spelar huvudrollen riktigt bra, och Diane Kruger gör elakingen utmärkt. Tyvärr är huvudkillarna inga höjdarskådisar direkt.

Trots dess brister tycker jag ändå att det är en mysig film. Åtminstone om man ser den utan några höga förväntningar.

Nytt: Looper

"In 2074, when the mob wants to get rid of someone, the target is sent 30 years into the past, where a hired gun awaits. Someone like Joe, who one day learns the mob wants to 'close the loop' by transporting back Joe's future self." -imdb

Looper handlar alltså om tidsresor, bland annat. Vi snackar alltså två versioner av samma person (bilden). Jag brukar kunna ha problem med just temat tidsresor - tycker alltid det går att hitta luckor - men i den här filmen lyckas de göra det riktigt smart.

För att Joseph Gordon-Levitt ska likna sitt äldre jag, Bruce Willis, så har han fått massa konstigheter i ansiktet. Det är lätt att störa sig på, men visst, jag fattar poängen. Hade nog blivit bättre utan, dock.

Det är rått och actionfyllt, utan att bli klyschigt. Är riktigt impad av de oförutsäbara och, enligt mig, nyskapande actionscenerna. Det är inga storslagna bautafighter, de lyckas istället med mindre medel få det spännande och snyggt. Och chockerande. Det finns också vissa övernaturliga element som görs väldigt snyggt.

Diggar också att huvudkaraktären, yngre Joe, inte är så himla likeble. Han är ingen typisk hjälte utan tänker mest på sig själv. Men såklart genomgår han en förändring.

Rent skådespelarmässigt gör de båda Joesen inga speciellt bestående intryck. De är bra, men inte så mycket mer än så (kan till viss del bero på att det är svårt att se den unges ansiktsutryck pga allt tjaffs i fejset). De mest minnesvärda är istället Emily Blunt och den fantastiskt söta (och creepy) ungen Pierce Gagnon. Har tidigare sett honom i sista säsongen av One Tree Hill (kanske det enda bra med den säsongen...) och reagerade redan då på att han var sjukt gullig och ovanligt duktig för att vara liten. Inte sådär äckligt lillgammal som så många barnskådisar är. Vi får några riktigt fina och heartbreaking mor-son stunder från dem. Jeff Daniels (Dum & dummare) som maffiabossen är också riktigt bra.

Det är en smart och oförutsägbar story. Väldigt bra film helt enkelt, så se den!

Kommer snart: The Host

Är nyfiken på den här filmen som bygger på boken med samma namn av Stephenie Meyer (som skrivit Twilight-böckerna, ifall ni har nada koll). Har läst boken och tycker den är riktigt bra, så förhoppningsvis lyckas de med filmen också. Tycker trailern ser lovande ut.

The Host handlar om en framtida värld där en typ av aliens har invaderat jorden genom att sättas in i människors kroppar och ta över dem. Vi får följa en alien, Wanda, som får plats i Melanies kropp. Istället för att ta över börjar hon och Melanie bygga en slags vänskap. Det är en historia om vänskap och kärlek med sci-fi-element.

Det är massa saker från boken jag undrar hur de har löst i filmen. Hur skiljer de exempelvis på Wanda och Melanie, när de är i samma kropp? Hur kommer man som publik uppfatta det? Det är mycket som är flummigt, men jag håller tummarna för att det funkar.

Huvudrollen spelas av Saoirse Ronan. Utifrån det lilla jag sett av henne tidigare så är hon bra. För övrigt är nog Diane Kruger det kändaste namnet.

Enligt imdb har filmen premiär i slutet av mars.

Tv-serie-tips: Roswell

Roswell är en tv-serie från 1999-2002. Serien börjar med att high school-studenten Liz blir skjuten och magiskt helad av skolkamraten Max. Det visar sig snart att han, hans syster Isabel och en kille som heter Michael egentligen är aliens och besitter övernaturliga krafter.

Det blir såklart en hel del kärlek och vanligt tonårsdrama. Allt mot en bakgrund av att de måste behålla deras hemlighet och fly från poliser som är dem på spåren. Första säsongen är i mitt tycke den bästa, då de koncentrerar sig mest på relationerna. Andra säsongens fokus är istället sci-fi-aspekten av historien, och det blir rätt flummigt och inte lika intressant. Det finns också vissa luckor i mytologin som är störande. Det gjordes tre säsonger av serien och sista avsnittet är som tur är ett ordentligt avslut.

Det blir ganska tröttsamt med Max grubblande blick och Michaels idiotiska impulsivitet. Max och Liz förhållande blir också ganska tjatigt. Men serien innehåller också en hel del oväntade vändningar och spänning. Lite humor finns också, främst från min favvokaraktär Kyle (inte från början, men han utvecklas till att bli den i mitt tycke roligaste personen i serien).

Den mest kända skådisen är Katherine Heigl som spelar Isabel. Men man känner även igen några av de andra. Liz spelas av Shiri Appelby som spelar mamman i mysserien Life Unexpected (pappan i samma serie dyker faktiskt också upp i ett avsnitt i sista säsongen, som en journalist). Max spelas av Jason Behr som jag kände igen från några avsnitt av Dawson's Creek, och Kyle spelas av Nick Wechsler som spelar Jack i Revenge.

Aliens i människoform i skolmiljö, vad kan gå fel?

Tv-serie-tips: Firefly

(Jag hade hört talas om serien Firefly innan, men det var först när jag sett Avengers (och älskat den) som jag blev nyfiken på att se mer från Joss Whedon (som även ligger bakom Buffy the Vampire Slayer, FYI). Sedan kom Doctor Who och annat emellan och jag glömde bort Firefly helt. Men så skaffade vi underbara Netflix (tipstips!) och vad fanns där om inte Firefly! Vi började kolla och fastnade helt.)

Firefly utspelar sig 500 år framåt i tiden och handlar om besättningen på rymdskeppet Serenity. Besättningen består av en brokig skara mer eller mindre laglösa personer som försöker överleva i rymdens utkanter och undvika sina fiender som både innefattar andra laglösa skepp och de korrupta myndigheterna som ständigt ligger hack i häl.

Grejen med Firefly är att den inte känns som en typisk sci-fi-serie. Fokus ligger inte på en massa high-tech-prylar eller aliens och karaktärerna har inga flashiga utstyrslar. Nu när jag tänker efter så tror jag inte det har varit med en enda typisk alien hittills?! Istället påminner Firefly mer om ett slags western/pirat-äventyr som bara råkar utspela sig i rymden. 

I vanlig ordning med riktigt bra tv-serier så handlar det om karaktärerna. Åh, vilka karaktärer! Komplexa och flerdimensionella personer som ständigt överaskar och som har en väldigt bra dialog, vilket inte är särskilt förvånande när det är Joss Whedon som ligger bakom. Han är ju känd för att skriva bra dialog och tuffa kvinnliga karaktärer. TYVÄRR så lades serien ner efter första säsongen, så det finns endast 15 avsnitt att avnjuta. Men ett litet ljus i mörkret är att det även finns en film som spelades in efter seriens slut, så jag antar (och hoppas) att man slipper det typiska cliffhanger-slutet utan fortsättning.

(Ganska) nytt: Iron Sky

Jag hörde först talas om Iron Sky på radio i ett inslag om crowdfunding. Alltså att fans finansierar en filmidé som inte får pengar på nåt annat sätt. På det sättet fick filmen tydligen in 7 miljoner kronor, vilket bidrog till att filmen kunde göras. Visst var den totala budgeten på 70 miljoner, men i alla fall. När jag sedan fick höra om den speciella handlingen och att filmen är gjord av finländare så blev såklart min nyfikenhet enorm - var bara tvungen att se den.

Iron Sky handlar om att nazisterna i slutet av andra världskriget flydde till månen och satte upp en bas där de sedan dess har levt och planerat sin attack på jorden. Filmen börjar med att två amerikaner kommer till månen, vilket sätter igång handlingen.

Jag tycker att idén bakom filmen är fantastisk. Den börjar också väldigt mäktigt och snyggt när den filmar över månbasen som är formad som ett hakkors. Tyvärr tar det inte så lång tid innan den känns som action-rymd-filmer gör mest, fast som en av de sämre. Det blir så mycket Star Wars-kopiering  att det blir löjligt.

Värre är att den saknar bakgrundshistoria och intressanta detaljer. Varför kom de till månen? Vem beordrade det? Hur är livet på månen? Tycker inte man får svar på nån av de frågorna på nåt tillfredsställande sätt. Eftersom idén är såpass speciell så borde det finnas många småroliga och framförallt smarta detaljer som gör hela grejen charmig, men de har tyvärr helt glömts bort till förmån för stora rymdskepp och maktkamper. Det tar inte lång tid innan rymdnazisterna åker till jorden (vilket är synd, det är liksom måndelen som känns mest intressant), och väl där tar det inte heller lång tid innan de i princip smälter in bland den vanliga jordsbefolkningen. Man kan ju tycka att om man är uppvuxen på månen så borde det kanske kännas lite ovant och skrämmande med massa folk och byggnader och bilar och grejer, men de anpassar sig som om de aldrig gjort annat... Kunde ju ha funnits utrymme för en helt del humor, men tyvärr begränsas den till att huvudkillen är allmänt arg och skriker.

Det som räddar filmen från ett totalt magplask är att den är väldigt snyggt gjord. Sen är ju idén unik, vilket den får pluspoäng för. Plus får den också för att nazisterna faktiskt pratar tyska, och så är den amerikanska presidenten (en Sarah Palin-liknande typ) riktigt kul i sin hänsynslöshet. Och så har den ju faktiskt endel roliga scener, trots att de till största del blir ganska stereotypa (hur nu en film om rymdnazister kan bli stereotyp, hmm...). Det som är mest irriterande är nog ändå att det känns som att det finns så mycket potential som inte uttnyttjas.

Det är absolut inte genomdåligt, men jag hade nog lite för höga förväntningar på den här filmen.

Tv-serie-tips: Misfits

Misfits är en brittisk serie som handlar om fem ungdomar som av olika anledningar blivit dömda till samhällstjänst. En dag hamnar dom i ett oväder, blir träffade av blixten och var och en börjar snart utveckla superkrafter.

Låter lite konstigt kanske? Jag vet. Jag var också lite skeptisk till en början. Och ja, Misfits må klassas som en sci-fi/fantasy-serie, men jag tycker den fokuserar mer på ungdomarnas förhållanden till varandra än de övernaturliga krafter som dom stöter på. Alla karaktärer är speciella och det är mycket svärande och rolig jargong. Min favorit är Nathan (mitten) som är helskön. Den här serien innehåller en hel del "under bältet"-skämt och lite naket, så den är inget jag skulle rekommendera att man kollar på med sina föräldrar eller någon man inte är helt bekväm med. (Är man extremt pryd kanske man ska skippa den helt. Just sayin'.)

Jag har snart sett klart första säsongen (tyvärr bara 6 avsnitt, alldeles för kort!) och jag älskar den här serien. Misfits är helt hysterisk men också stundvis obehaglig och allvarlig. Jag har skrattat rakt ut flera gånger. Dessutom så är den ren njutning för oss som älskar olika "brittiska" accenter.

Recension: John Carter

I inlägget inför John Carter var jag rädd för att den skulle falla pladask. Nu, när jag har sett filmen, kan jag konstatera att den inte gjorde det. Tyvärr är den inte heller helt fantastisk, utan den hamnar någonstans mittemellan, på godkänt.

Som tidigare nämnt handlar den om kaptenen John Carter (Taylor Kitsch) som hamnar på Mars. Där kan han hoppa jättehögt och blir världens krigare. Han träffar ett grönt folk (som påminner väääldigt mycket om avatarer, fast med betar och i grönt...) och prinsessan Dejah (Lynn Collins). Filmen är ungefär som man kan förvänta sig, men den har faktiskt lite överraskningar som inte är lika lätta att förutse. Den har också ganska många humoristiska inslag som piggar upp. Samtidigt blir det också lite tjatigt i flera av John och Dejahs konversationer. Några av dessa kunde istället bytts ut till att faktiskt förklara några av de frågor som efter filmens slut fortfarande är obesvarade. Taylor Kitsch är riktigt bra, annars är det inga fantastiska skådespelarprestationer direkt. Tyvärr inte ens av Dominic West. Svårt att avgöra om det har med honom eller manuset att göra.

Filmen är i 3D. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Är inget jättestort fan av glasögonen och tycker det är lite jobbigt när texten liksom hamnar framför bilden, så att man måste kolla ner för att att kunna läsa, och sen kolla upp för att se själva filmen. Blir lite fladdrigt för ögonen, och så är det ju lätt att missa saker. Men visst blir det lite extra häftiga scener då och då. Föredrar där de lugna utsikterna över det öde landskapet och liknande framför stridsscenerna.

Slutsats - en helt okej äventyrsfilm.

Kommer snart: John Carter

Satt precis och bläddrade igenom ett nummer av Total Film, och blev väldigt nyfiken på en film som snart kommer - John Carter. Det är en science fiction-action-äventyr-kärleks-film om jag förstår det rätt, med den klassiska hjälten som ska rädda alla. Det som först fick mig att haja till var att huvudpersonen spelas av min favvo Taylor Kitsch (som spelar i Friday Night Lights). Sen är jag ju också ett stort fan av Star Wars-filmerna, och ingen kan ju undgå att se att den här filmen verkar ha stooora likheter med den. Filmen är baserad på Edgar Rice Burroughs bok A Princess of Mars. Den handlar om en kapten (Kitsch) som hamnar på Mars där det bor massa gröna typer. Där träffar han prinsessan, och jag antar att han blir kär. Dominic West, som spelar i The Wire, är också med, vilket bådar gott.

Samtidigt som jag blir väldigt sugen på att se den här filmen blir jag också lite orolig för att den kommer falla pladask. Det finns risk för att den är väldigt töntig, och som man ser verkar den ju ha tagit enormt mycket från Star Wars (de åker ju till o med på likadana flygande fordon...). Hoppas hoppas att den inte bara blir en billig kopia.

I alla fall ska den enligt imdb komma på bio den 9:e mars.