Välkommen!

Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!

Visar inlägg med etikett Benedict Cumberbatch. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Benedict Cumberbatch. Visa alla inlägg

söndag 9 december 2012

Trailer: Star Trek Into Darkness

Tänkte kika in och tipsa om en trailer som kom ut i slutet av veckan - Star Trek Into Darkness. Det här är alltså den efterlängtade uppföljaren till Stark Trek-filmen som kom 2009 med Chris Pine, Zachary Quinto och Zoe Saldana (och bästa Simon Pegg som Scotty). I den här lilla teaser-trailern får vi första lilla glimten av den mest hypade detaljen kring den här filmen - Benedict Cumberbatch (Sherlock, War Horse) som the bad guy! ÅH jag ryyyyyser av hans fantastiska röst, tror han kommer bli en riktigt bra elaking! Tyvärr måste vi vänta ända till maj, men om vi ska vara klyschiga - den som väntar på något gott..




ps. Alltså, titeln? Är det inte konstigt att allt är skrivit i ett svep, utan någon avskiljare? Varför inte Star Trek: Into Darkness? Mysko. 

ps2. ÄLSKAR att det enligt våran statistik kommit in hela 4 pers här genom att söka efter "The Hollow Crown"! INTALAR mig att det är Tom Hiddleston-fans som då hittat hit?! Välkomna!

fredag 16 mars 2012

Third Star

James (Benedict Cumberbatch) och Miles (JJ Feild)

Third Star är en brittisk liten indie-film som handlar om cancersjuka James (Benedict Cumberbatch) som vill besöka en av sina favoritplatser, en strand på västkusten i Wales, en sista gång tillsammans med sina tre bästa vänner. Resan blir ett äventyr som sätter deras vänskap på prov.

Jag älskade Third Star (surprise!). Den är vacker, rolig, sorglig och verklig. Benedict Cumberbatch (denna fantastiska herre) är otroligt bra som James. Man glömmer liksom bort att han faktiskt inte är James. Att han bara spelar. Han och JJ Feild (mannen till höger) har riktigt bra kemi och känns verkligen som två personer som varit vänner i många år. Överlag så är dynamiken och replikerna mellan de fyra huvudkaraktärerna väldigt trovärdig. Det är mycket kärlek mellan dem, men James vänner har olika sätt att tackla hans sjukdom - något som leder till en del konflikter.

Det här är verkligen en gråt-rulle. Om man är en sådan som gråter hyfsat lätt, ja då kommer man gråta till den här filmen. Men den är värt det, jag lovar. Det är så verkligt, så vackert och så mycket kärlek. 




torsdag 1 mars 2012

Recension: War Horse



War Horse är från början en hyllad bok som sedan blev en hyllad pjäs och som nu har tolkats på film av ingen mindre än Stephen Spielberg. Den har många egenskaper som kanske kan karaktäriseras som typiskt Spielberg. Nu är inte jag på något sätt en expert på Spielberg, långt ifrån, men när jag tänker på de filmer han gjort som jag har sett så kan jag se vissa återkommande tendenser – vackra vyer, pampig filmmusik och en känsla av äventyr. War Horse prickar in alla tre.

War Horse utspelar sig innan och under första världskriget med den unika vinkeln att vi får följa kriget från hästen Joeys perspektiv. Han är filmens huvudkaraktär som i filmens början blir köpt av en engelsk bonde vars son, Albert, genast fattar tycke för Joey och tränar honom. Men när kriget bryter ut och familjen riskerar att förlora sitt hem blir Joey såld till en soldat och tvingas ut i krig.

Jag gillade War Horse, jag tycker det är en väldigt bra film på många sätt. Men, jag måste erkänna att jag hade lite svårt för hästen Joey som filmens huvudkaraktär. Kanske beror det på att jag inte är någon hästmänniska och därför hade svårt att riktigt känna något djupare än "stackars häst" när Joey råkade ut för något. Istället fattade jag istället tycke för flera av filmens mänskliga karaktärer, men eftersom dessa byts ut i rask takt blev jag snart rätt så likgiltig. Jag kunde inte leva mig in i handlingen på samma sätt som jag brukar – jag grät inte en endaste gång! Och då är jag en regelrätt lipsill när det kommer till filmer och tv-serier.


En annan aspekt som jag störde mig på var att i princip all dialog var på engelska. Jag tycker att det blir svårt med trovärdigheten när en fransk farbror och hans barnbarn pratar engelska med fransk brytning när dom är ensamma i deras hem. Eller när två tyska bröder pratar med varandra på engelska med tysk brytning. Jag skyller på Inglourious Basterds som har satt ribban för högt när det gäller språkanvändning i film. Kan tänka mig det är rätt europeiskt (?) att störa sig på sådana saker, eftersom vi är vana vid undertexter på ett annat sätt än amerikaner.

Benedict Cumberbatch, Patrick Kennedy och Tom Hiddleston
Om vi istället ska fokusera på lite positiva saker så gillade jag verkligen skådespelarinsatserna i War Horse. Min favorit Tom Hiddleston var såklart (hehe) underbar som den godhjärtade Captain Nicholls. Den mannen har en förmåga att förmedla så mycket känslor endast genom att använda sina ögon och ansiktsuttryck. När han sedan lägger till lite bra dialog blir han helt fantastisk. En annan favorit, Benedict Cumberbatch, är också oerhört bra i sin roll. Filmens enda mänskliga karaktär som är i närheten av att vara en huvudkaraktär, Albert, spelas av nykomlingen Jeremy Irvine och även hans insats är mycket minnesvärd. Och för alla HP-fans därute så kan jag meddela att ingen mindre än Remus Lupin är med i en liten – och rätt otrevlig – roll.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att War Horse är en bra film med en del lysande skådespelarinsatser som man enligt min åsikt kan vänta med att se tills den kommit ut på DVD. Vill man prompt se den på bio kan jag passa på att varna för att det finns en del obehagliga scener med filmens hästar, så om man är känslig för lidande djur kan det vara bra med en stor halsduk eller liknande som man kan gömma sig bakom. Det kan också vara bra att inte köpa en för stor dricka, för filmen är rätt så lång med sina 2,5 timmar.

måndag 20 februari 2012

TV-serie: Sherlock

Jag tänkte ta mig friheten att ge mig in lite på Felicia's område: TV-serier. Jag tycker hon sköter det området alldeles strålande so far, men eftersom jag också älskar serier så måste jag flika in ett inlägg om en av mina absoluta favoritserier – som jag ständigt försöker tvinga på folk – nämligen BBC's Sherlock.

Ja, det pågår rätt mycket shippande kring de här två. Inte så svårt att förstå om man sett serien.
Precis som man kan lista ut av namnet så handlar den här serien om ingen mindre än Sherlock Holmes. Men inte som man är van att se honom, med pipa och en deer-stalker, utan i en modern version. Sherlock spelas av den fantastiska (gud vad jag överanvänder detta adjektiv) Benedict Cumberbatch (smaka på det namnet) och hans partner Dr John Watson spelas av den minst lika fantastiska (där är det igen!) Martin Freeman (som ska spela Bilbo i The Hobbit FYI) (jag ska sluta med parenteserna nu). Denna moderna version av Sherlock Holmes utspelar sig i nutid och karaktärerna har därmed en hel del nymodigheter som mobiler och datorer, något som spelar en rätt stor del i serien. Bland annat så har Dr Watson en blogg där han skriver om deras äventyr, istället för anteckningsböcker som i originalet.

Jag ska vara ärlig. Jag köper hela konceptet som Sherlock säljer. Utan minsta tveksamhet. Jag köper Sherlocks antisociala men briljanta personlighet, jag köper Watson som hans motsats och inte minst så köper jag deras relation. För enligt mig så är det är den som är anledningen till att den här serien är så framgångsrik. Visst, Sherlocks otroliga slutsatser, tankemönster och problemlösningar är oundvikligen den del av serien som först fångar ens uppmärksamhet. Men snart skiftar det och handlar mer om två ensamma och utstötta personer som hittar varann och som formar en osannolik men stark vänskap. Okej, det där sista kanske låter lite väl cheesy, men lita på mig – det är där i seriens storhet ligger. Tillsammans med skådespelarnas insatser, snygga effekter (särskilt när karaktärerna använder telefoner och datorer eller när Sherlock tänker), mycket humor och ett jäkligt bra manus så är det inte konstigt att den här serien är så omåttligt populär.

En hake är dock att det bara finns två säsonger ännu och bara tre 90-minuters avsnitt i varje. Så man får försöka portionera ut så gott man kan, för det tog nästan ett och ett halv år mellan säsong 1 och 2. Jag hoppas verkligen att säsong 3 blir klar betydligt snabbare, men med tanke på Cumberbatch och Freemans ständigt stigande popularitet lär det inte vara lätt att hinna med inspelningen.

Herregud, det blev visst en hel uppsats det här? Aja, vill bara lämna er med denna uppmaning:
Se SHERLOCK nu!