Kommer (inte så) snart: The Mortal Instruments: City of Bones

Håller precis på läser boken som denna film är baserad på, och jag tror att den kan bli ganska spännande. Eller hoppas, åtminstone.

The Mortal Instruments: City of Bones handlar om Clary som får reda på att det finns en värld av demoner och sådana som jagar demonerna. Hennes mamma blir kidnappad och under Clarys försök att hitta henne får hon reda på sanningen om sitt ursprung.

Clary spelas av Lily Collins, vilket jag tyvärr är lite skeptisk till. Håller tummarna för att hon är bättre i den här filmen än i det mesta annat jag sett henne i. Tycker hon brukar ha en tendens att kännas mesig, och jag vill att Clary ska ha mer badassiga och ironiska drag.

När jag förstod att Clarys bästa kompis Simon ska spelas av Robert Sheehan blev jag däremot glad. Älskar honom i Misfits, så jag är nyfiken på att se honom i en annan roll. Glädjande är också att ondingen spelas av Jonathan Rhys Meyers.  Han är ju alltid bra.

Vi får vänta till slutet av augusti innan vi får se den. Hoppas den är värd väntan.

På bio: Hobbit: En oväntad resa

Hobbit: En oväntad resa är första delen av Hobbit-trilogin som utspelar sig innan Sagan om ringen-trilogin. Den är baserad på Tolkiens bok Hobbiten. Jag har läst boken och var ganska skeptisk till att göra tre filmer av en bok som är kortare än varje del av Sagan om ringen. Men de har lagt till en hel del, så efter att ha sett filmen accepterar jag det fullständigt och ser fram emot de andra två delarna.

Hobbit: En oväntad resa handlar om Bilbo som av pga olika omständigheter hänger med ett gäng dvärgar och trollkarlen Gandalf på ett äventyr. Filmen än mörkare än boken och de delar de har lagt till gör att stämningen blir mer lik den i Sagan om ringen-filmerna. Det är stort fokus på inledningen och det dröjer länge innan de ens ger sig ut på sin resa. Hörde viskningar i biosalongen som tydde på att några tyckte att det blev lite långtråkigt, men jag tyckte bara att det var bra. Det gjorde att de hade tid att lägga fokus på detaljerna som blev både intressanta och roliga.

Martin Freeman som Bilbo är fantastisk. Hans minspel tillför mycket humor och är en av filmens stora behållningar. Han lyckas visa att han är en ganska motvillig äventyrsdeltagare som helst skulle syssla med sin trädgård i godan ro. Ian McKellen som Gandalf är som vanligt också jättebra. Hans blandning av busig finurlighet och mäktighet är spännande. Av dvärgarna är det ingen som direkt sticker ut.

Såklart blir det också en hel del storslagna fightingscener. De slåss mot jättar och levande berg och orcher och allt möjligt. Allt är väldigt snyggt gjort. Jag såg inte filmen i 3D (eftersom jag tycker 3D är ganska jobbigt), men det är ändå jättehäftigt med alla actionscener och vackra landskapsvyer. Det är absolut en film man bör se på bio första gången.

Bästa scenen är den med Bilbo och Gollum, där de lyckas kombinera skräck och humor på ett fantastiskt sätt. Gollums ansiktsuttryck är gapskrattroliga, samtidigt som han är oerhört skrämmande i sin slibbighet.

Visst får man lite träsmak, men jag tröttnade inte trots att den är nästan tre timmar lång. Det är helt enkelt en underbart bra film, som jag njöt av hela vägen. Så se den, för bövelen!

Filmdiss: The Nines

Jag kan ju börja så här: Se inte The Nines. En mer frustrerande film får man leta efter. Detta beror mycket på att den absolut inte är dålig från början till slut, istället har den flera ganska roliga och spänannde delar.

Ryan Reynolds spelar huvudrollen. Det börjar ganska intressant med att med att han i förtvivlan råkar bränna ner sitt eget hus och tar sedan massa droger med en främling han möter på gatan. Detta leder till att han hamnar i husarrest. Där börjar konstiga saker hända. Det blir lite skräckiskänsla emellanåt och mysterierna hopar sig.

Det som gör den här filmen sjukt dålig är slutet. Fram tills dess är det både bra och dåligt, men rätt underhållande att försöka komma på lösningen på mysteriet. Men så kommer slutet. Suck. Vadå antiklimax liksom, när man suttit och gissat filmen igenom och så blir det inte bättre än så? Vilken som helst av mina egna teorier hade höjt filmens braighet med massa snäpp.

Så om du inte vill bli sjukt irriterad - undvik The Nines!

På bio: Snow White and the Huntsman

Snow White and the Huntsman är en mer vuxen version av den klassiska Snövit-sagan, med tvisten att jägaren som beordras att döda Snövit istället blir hennes beskyddare.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen, men tyvärr infrias de inte fullt ut. Den största besvikelsen tycker jag är att tempot är så förbaskat långsamt. De hade inte behövt lägga ner så mycket tid på bakgrundshistorien - den har man liksom koll på. Visst är det väldigt snyggt gjort, men filmen hade vunnit på om handlingen förts framåt snabbare. Nu tar det lång tid innan jägaren (Chris Hemsworth) ens blir introducerad, och man har redan hunnit bli otålig. Det som filmen dock vinner på är att den är sjukt snygg. Guldspegeln som flyter ut och blir en figur är häftig, liksom fjädrarna som den elaka drottningen är täckt av i en scen. Men många av de andra scenerna som bara är till för att vara snygga och stämningsgivande hade lätt kunnat tas bort i förmån för några fler vanliga dialoger. Då hade kanske inte den oundvikliga kärlekshistorien känts så påklistrad.

Vidare hade jag också förväntat mig mer badass-attityd från Snövit och mer action rent allmänt.Visst är hon mycket hårdare än den vanliga Snövitkaraktären, men hon blir aldrig den där krigardrottningen som jag hade sett fram emot. De krigarskills som hon mot slutet visar upp känns dessutom oförklarliga, var kom de ifrån liksom?

Det är också lite för många löjliga och oförklarliga händelser för min smak. Såklart ligger det en vit hingst och väntar på henne när hon rymt. Hrm? Och läskiga alienälvor som kryper ut ur fåglar? Och en stort vit hjort? WTF liksom?

Skådisinsatserna är lite blandade. Kristen Stewart har tyvärr till stor del samma plågade och störiga ansiktsuttryck som i Twilight-filmerna. Men hon är ändå ganska bra. Charlize Theron som elaka drottningen är fantastisk, och Chris Hemsworth som jägaren är också riktigt bra. Hans röst och dialekt är i mitt tycke en av filmens stora behållningar. Som musik i mina öron, hehe.

Det som ändå stör mig mest är att filmen har sådan potential, men lägger krutet på helt fel saker.
Slutsats: Snow White and the Huntsman får godkänt, men tyvärr inte mer än så.