Filmtips: Young Adult

Young Adult handlar om den tragiska figuren Mavis. Hon bor i Minneapolis, men får för sig att åka tillbaka till sin lilla hemstad för att vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Som är gift. Och har en nyfödd dotter.

Det tragiska ligger mestadels i att Mavis lever kvar i livet hon hade i skolan, då hon var den populäraste tjejen i plugget. Hon har inte vuxit upp vilket märks inte minst på att hon jobbar med att skriva ungdomsromaner (om den populäraste tjejen i plugget).

Först och främst är den här filmen pinsam. Inte sådär lite små-pinsam-småle-nån-gång-ibland, utan åh-fy-fan-skämskudden-fram-pinsam, ofta. Det beror helt och håller på hur Mavis beter sig - som en bitch från high school fast i en 37-årings kropp. Som åskådare vill man bara sjunka genom jorden.

Samtidigt finns det också en hel del komiska scener. Eller mest tragikomiska kanske. Charmigast är Matt som hon träffar och har roliga dialoger med. Det är dock roligt på ett lågmält sätt, inga vrida-sig-av-skratt-ögonblick.

Chalize Theron som Mavis är fantastisk. Häftigt att nån så vacker kan se så sunkig ut, och verka så osympatisk.

Det finns en ganska hög igenkänningsfaktor, trots att det såklart är väldigt överdrivet. Man kan ändå, någonstans, förstå henne och hennes känslor. Det kommer också några riktigt sorgliga scener mot slutet som berör, och gör Mavis mer mänsklig.

Jag har nog aldrig sett en liknande film förut, vilket gör den intressant. Den har något unikt, så den är väl värd att se. Men som sagt: skämskudde beredd!

På bio: Snow White and the Huntsman

Snow White and the Huntsman är en mer vuxen version av den klassiska Snövit-sagan, med tvisten att jägaren som beordras att döda Snövit istället blir hennes beskyddare.

Jag hade ganska höga förväntningar på den här filmen, men tyvärr infrias de inte fullt ut. Den största besvikelsen tycker jag är att tempot är så förbaskat långsamt. De hade inte behövt lägga ner så mycket tid på bakgrundshistorien - den har man liksom koll på. Visst är det väldigt snyggt gjort, men filmen hade vunnit på om handlingen förts framåt snabbare. Nu tar det lång tid innan jägaren (Chris Hemsworth) ens blir introducerad, och man har redan hunnit bli otålig. Det som filmen dock vinner på är att den är sjukt snygg. Guldspegeln som flyter ut och blir en figur är häftig, liksom fjädrarna som den elaka drottningen är täckt av i en scen. Men många av de andra scenerna som bara är till för att vara snygga och stämningsgivande hade lätt kunnat tas bort i förmån för några fler vanliga dialoger. Då hade kanske inte den oundvikliga kärlekshistorien känts så påklistrad.

Vidare hade jag också förväntat mig mer badass-attityd från Snövit och mer action rent allmänt.Visst är hon mycket hårdare än den vanliga Snövitkaraktären, men hon blir aldrig den där krigardrottningen som jag hade sett fram emot. De krigarskills som hon mot slutet visar upp känns dessutom oförklarliga, var kom de ifrån liksom?

Det är också lite för många löjliga och oförklarliga händelser för min smak. Såklart ligger det en vit hingst och väntar på henne när hon rymt. Hrm? Och läskiga alienälvor som kryper ut ur fåglar? Och en stort vit hjort? WTF liksom?

Skådisinsatserna är lite blandade. Kristen Stewart har tyvärr till stor del samma plågade och störiga ansiktsuttryck som i Twilight-filmerna. Men hon är ändå ganska bra. Charlize Theron som elaka drottningen är fantastisk, och Chris Hemsworth som jägaren är också riktigt bra. Hans röst och dialekt är i mitt tycke en av filmens stora behållningar. Som musik i mina öron, hehe.

Det som ändå stör mig mest är att filmen har sådan potential, men lägger krutet på helt fel saker.
Slutsats: Snow White and the Huntsman får godkänt, men tyvärr inte mer än så.