Recension: War Horse

War Horse är från början en hyllad bok som sedan blev en hyllad pjäs och som nu har tolkats på film av ingen mindre än Stephen Spielberg. Den har många egenskaper som kanske kan karaktäriseras som typiskt Spielberg. Nu är inte jag på något sätt en expert på Spielberg, långt ifrån, men när jag tänker på de filmer han gjort som jag har sett så kan jag se vissa återkommande tendenser – vackra vyer, pampig filmmusik och en känsla av äventyr. War Horse prickar in alla tre.

War Horse utspelar sig innan och under första världskriget med den unika vinkeln att vi får följa kriget från hästen Joeys perspektiv. Han är filmens huvudkaraktär som i filmens början blir köpt av en engelsk bonde vars son, Albert, genast fattar tycke för Joey och tränar honom. Men när kriget bryter ut och familjen riskerar att förlora sitt hem blir Joey såld till en soldat och tvingas ut i krig.

Jag gillade War Horse, jag tycker det är en väldigt bra film på många sätt. Men, jag måste erkänna att jag hade lite svårt för hästen Joey som filmens huvudkaraktär. Kanske beror det på att jag inte är någon hästmänniska och därför hade svårt att riktigt känna något djupare än "stackars häst" när Joey råkade ut för något. Istället fattade jag istället tycke för flera av filmens mänskliga karaktärer, men eftersom dessa byts ut i rask takt blev jag snart rätt så likgiltig. Jag kunde inte leva mig in i handlingen på samma sätt som jag brukar – jag grät inte en endaste gång! Och då är jag en regelrätt lipsill när det kommer till filmer och tv-serier.


En annan aspekt som jag störde mig på var att i princip all dialog var på engelska. Jag tycker att det blir svårt med trovärdigheten när en fransk farbror och hans barnbarn pratar engelska med fransk brytning när dom är ensamma i deras hem. Eller när två tyska bröder pratar med varandra på engelska med tysk brytning. Jag skyller på Inglourious Basterds som har satt ribban för högt när det gäller språkanvändning i film. Kan tänka mig det är rätt europeiskt (?) att störa sig på sådana saker, eftersom vi är vana vid undertexter på ett annat sätt än amerikaner.

Benedict Cumberbatch, Patrick Kennedy och Tom Hiddleston

Om vi istället ska fokusera på lite positiva saker så gillade jag verkligen skådespelarinsatserna i War Horse. Min favorit Tom Hiddleston var såklart (hehe) underbar som den godhjärtade Captain Nicholls. Den mannen har en förmåga att förmedla så mycket känslor endast genom att använda sina ögon och ansiktsuttryck. När han sedan lägger till lite bra dialog blir han helt fantastisk. En annan favorit, Benedict Cumberbatch, är också oerhört bra i sin roll. Filmens enda mänskliga karaktär som är i närheten av att vara en huvudkaraktär, Albert, spelas av nykomlingen Jeremy Irvine och även hans insats är mycket minnesvärd. Och för alla HP-fans därute så kan jag meddela att ingen mindre än Remus Lupin är med i en liten – och rätt otrevlig – roll.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att War Horse är en bra film med en del lysande skådespelarinsatser som man enligt min åsikt kan vänta med att se tills den kommit ut på DVD. Vill man prompt se den på bio kan jag passa på att varna för att det finns en del obehagliga scener med filmens hästar, så om man är känslig för lidande djur kan det vara bra med en stor halsduk eller liknande som man kan gömma sig bakom. Det kan också vara bra att inte köpa en för stor dricka, för filmen är rätt så lång med sina 2,5 timmar.