Winter's Bone

I förra inlägget skrev ju Sandra om The Hunger Games (håller för övrigt helt med i hennes bedömning - asbra film - så se den!). Tänkte därför passa på att tipsa om en annan bra film som huvdrollsinnehavaren är med i. Ni som sett The Hunger Games tänker säkert nämligen "åh vilken tjej, undrar om det finns någon annan bra film hon är med i!", och ni som ännu inte sett den behöver nåt att värma upp med. Så jag besvarar härmed alla era böner.

Winter's Bone handlar om Ree (Jennifer Lawence). Hennes pappa är borta och hennes mamma är deprimerad, så hon är den som tar hand om sina småsyskon. En dag kommer sheriffen och berättar att hennes pappa tagit ut ett lån på huset, så ifall hon inte hittar honom så kommer de förlora allt. Filmen handlar sedan om hennes jakt efter hennes pappa, hon springer helt enkelt runt o frågar massa folk var han är, ungefär. Hon vet att han har hållt på med droghandel, och ingen hon frågar är villig att berätta någonting.

Det är en ganska obehaglig film, man sitter hela tiden på helspänn. Främst pga att alla människor Ree pratar med är fullständigt oberäkneliga. Trots att alla är totalt ovilliga att berätta något om hennes pappa, vägrar hon att ge upp. Hon blir hotad mest hela tiden, men hon är stenhård och envis. En stark och cool tjej helt enkelt. På nåt konstigt sätt är filmen ändå ganska mysig, trots alla obehagligheter. Den har ett ganska sävligt tempo, med några undantag, och är filmad med ett lugn som är intressant.

Jävligt bra film helt enkelt!

The Hunger Games

The Hunger Games utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Nordamerika där landet har delats upp i 12 distrikt som styrs med järnhand av presidenten i The Capitol. Som en påminnelse av ett uppror som distrikten gjort anordnas varje år dom så kallade Hunger Games, eller Hungerspelen som dom heter i den svenska översättningen. Hungerspelen är ett direktsänt event som går ut på att en flicka och en pojke mellan 12 och 18 år väljs ut från varje distrikt och får kämpa mot varandra i en arena tills det bara finns en ensam överlevare kvar. I distrikt 12 lever Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) tillsammans med sin mamma och sin 12-åriga lillasyster Primrose. När det är dags för årets dragning händer det som inte får hända och Primrose blir dragen. För att rädda sin syster tar Katniss hennes plats.

Åh, vad bra den var hörrni! Jag gillade verkligen den här filmatiseringen. Jag älskade böckerna, så jag var ytterst skeptisk när det började pratas om att dom skulle bli film. Men i min åsikt så lyckades dom riktigt bra. Jennifer Lawrence var väldigt övertygande som Katniss och att dom hittar en bra skådespelare till huvudkaraktären är enligt mig en viktigt del i en framgångsrik filmatisering. Jag var inte lika förtjust i Peeta, men det gjorde inte så mycket. Vad det gäller handling och manus så kändes det som att dom höll sig nära boken, men det var å andra sidan ett tag sen jag läste boken nu. Jag var positivt överraskad gällande hur dom hanterade det oundvikliga våldet som är en viktig del av boken, filmen har en bra balans och i många fall antyds våldet utan att allt för många obehagliga detaljer visas. 

Så, sammanfattningsvis? The Hunger Games är väldigt bra och väldigt sevärd! Den är något lång – 142 minuter – så om man ogillar att sitta still länge eller om man är extremt känslig för våld kanske man ska vänta tills den kommer ut på DVD. I vilket fall så är det en film som man bör se. Om inte för annat så för att hänga med i populärkulturen, för den här filmen och dess uppföljare har kallats för "nya Twilight" och kommer vara aktuella i flera år framöver.

Tv-serie-tips: Supernatural

Supernatural handlar om bröderna Dean (Jensen Ackles, är bl.a. med i några avsnitt av Dawson's Creek) och Sam (Jared Padalecki, som förvirrande nog spelar karaktären Dean i en annan favvoserie; Gilmore Girls) Winchester som jagar övernaturliga varelser. Det är en slags detektivserie, fast skurkarna är, istället för simpla människor, demoner, shapeshifters, spöken eller några andra övernaturliga monster. En av höjdpunkterna med serien är Sam och Deans jargong, deras charmiga sätt att liksom driva med varandra. De är ganska stereotypa bad boys, men mest intressant är hur de samtidigt driver med stereotyperna. Imponerande är också hur de varje säsong får allt värre monster att tampas med. Jag har nu, efter snart sju säsonger, tappat räkningen på hur många gånger de räddat världen, och jag slutar aldrig att i slutet av varje säsong tänka: Hur ska de toppa det här? Vad kan vara värre? Men hittills har de faktiskt lyckats. Det är genomtänkt med en mytologi som åtminstone inte jag kan hitta några brister i.

Coola grabbar, läskiga monster och en hel del humor - vad mer kan man begära?

Filmtips: The Descendants

The Descendants var inte som jag förväntade mig. Jag hade förberett mig på en tung och väldigt sorglig film, men istället var den förvånansvärt lättsam. Så lättsamt det nu kan vara när det bl.a. handlar om döden.

The Descendants handlar om Matt King (George Clooney) som försöker återuppta kontakten med sina två döttrar när hans fru hamnat i koma p.g.a. en båtolycka. Han försöker lära känna sina döttrar som i princip blivit som främlingar för honom, och han får reda på hemligheter som förändrar det mesta. Det är en ganska mysig film, om föräldraskap, kärlek, döden och livet. Typ. Filmen har också flera lågmält komiska scener, mina favvos är när George Clooney springer. För övrigt är skådespelarna riktigt bra. Mycket uppmärksammad har Shailene Woodley (känd från tv-serien The Secret Life of the American Teenager, som jag *host host* pinsamt nog har sett... Inget att rekommendera) blivit för sin roll som äldre syrran Alex, och hon är verkligen bra.

Definitivt en sevärd film, så se den vettja!

The Help

    

The Help (eller Niceville, som den heter på svenska ?) utspelar sig i den amerikanska södern på 60-talet. Skeeter Phelan (Emma Stone) är en ung kvinna med författardrömmar som bestämmer sig för att skriva om hur situationen ser ut för den svarta hemhjälpen. Hon tar hjälp (no pun intended) av två av hennes vänninors hemhjälp och påbörjar sitt farliga och kontroversiella projekt.

The Help är baserad på boken av samma namn och jag läste boken innan jag såg filmen. Jag älskade boken och kunde knappt lägga ifrån mig den. Därför var jag något tveksam när det var dags att se filmen, för det är så svårt att få till en bra film av en fantastisk bok. Men jag tycker att The Help lyckades riktigt bra. Som vanligt behövde innehållet bantas ner och det finns alltid stora och små detaljer som man saknar från boken, men jag tycker ändå att den här berättelsen klarade övergången väldigt bra. Jag tyckte dock att filmen var lite mer lättsam och positiv jämfört med boken, men det störde mig inte särskilt. 

Minny, Abileen och Skeeter

Jag är ett stort fan av Emma Stone, ifall någon missat det, och jag älskade henne som Skeeter. Men filmens stora stjärnor är definitivt  (oscars-belönade!) Octavia Spencer och (oscars-nominerade) Viola Davis som Minny och Abileen. Tydligen så är Octavia Spencer vän med bokens författare, Kathryn Stockett, och karaktären Minny är delvis baserad på just Spencer.

The Help är rolig, sorglig och engagerande. Man blir galen på Skeeters vänninor med sina rasistiska åsikter, man skrattar åt Minny's kaxiga kommentarer och man känner för den sorgsna Abileen och den ensamma Celia. Perfekt film till fredagsmyset imorn och den har nyligen kommit ut på DVD, bara att springa och hyra!

The Social Network

The Social Network är en sådan film som jag antar att alla sett. Sen inser jag att det så klart inte stämmer, att det säkert finns många som inte ens har hört talats om The Social Network. Då blir jag lite ledsen. Så jag tänkte göra en insats för mänskligheten (?) och tipsa om denna ytterst sevärda film. 

The Social Network handlar om hur Facebook blev till. Fast mest så handlar den om hur Mark Zuckerberg lyckades få inte mindre än två stämningar på halsen – varav den ena från hans bästa vän – när han skapade Facebook. Kort sagt så handlar det om hur Mark Zuckerberg blir inspirerad av en idé och startar Facebook med hjälp av sin bästa vän Eduardo Saverin och hur detta påverkar deras liv och vänskap.

The Social Network är en snygg, rolig, spännande och underhållande film. Den är också väldigt subjektiv. Den är baserad på en bok som Eduardo Saverin var med och skrev och dessutom är mycket av det som händer uppskruvat för bästa dramatiska effekt. Mark Zuckerberg framställs främst som ett rätt så rejält osympatiskt och socialt missanpassat geni utan skrupler medan Eduardo Saverin framstår som en något naiv, oskyldig och sympatisk person. Som sagt, väldigt subjektiv.

Det är många bra skådespelarinsatser i den här filmen, men den som sticker ut lite extra är så klart Jesse Eisenberg som Zuckerberg. Han lyckas med att framställa Zuckerberg som en flerdimensionell karaktär som man både älskar och hatar. Jag älskade även Andrew Garfield's Eduardo, det är svårt att göra annat. Han blir en motvikt till den något känslokalla Zuckerberg och man blir snart väldigt investerad i hans öde.

Gör er själva en tjänst och se den här snarast! Ger inte bara högkvalitativ underhållning utan också lite allmänbildning. 

Två oavslutade filmer

När jag börjar se på något har jag väldigt svårt att sluta. Det gäller både filmer och tv-serier. Därför finns det väldigt få saker som jag börjat se men inte sett klart. Tycker egentligen att man inte har rätt att uttala sig om någonting om man inte sett allt - det kan ju liksom bli asbra på slutet och förändra hela grejen. Men nu ska jag göra ett, eller jaa, två, undantag. Här följer två filmer som jag tyckte var så enormt dåliga att jag inte ens kunde tvinga mig igenom den. Gemensamt för filmerna är jag sett ungefär en halvtimme av dem, annars påminner de inte det minsta om varandra. Slösa alltså inte er dyrbara tid på dessa filmer, se nåt bra istället!

The Green Hornet har så mycket potenital. Den börjar bra - ett gangstersamtal mellan den kaxiga James Franco och den mer tillbakadragne Christoph Waltz. Så sprängs James Franco (?) - what a waste! Men i alla fall, vilka skådisar! Så dyker slackern Seth Rogen upp, som normalt brukar vara rolig. Men det är han inte. Han träffar nån asiat som har nån typ av superkrafter (hann inte riktigt förklaras innan filmen stängdes av på min tv...). Och han är inte heller rolig. Fast visst försöker de, båda två. Så börjas det skrivas om dem i tidningen, de blir nån sorts onda superhjältar med baktanken att de ska göra nåt bra, tror jag. Varför Seth Rogen ens får vara med asiaten är mitt största frågetecken, han kan ju absolut ingenting. Kanske är det för att han har pengar. Så dyker Cameron Diaz upp, gissar att killarna blir kära. Det är så totalt ointressant att jag inte vill veta.

The Tree of Life har fått väldigt mycket bra kritik. Det ställer jag mig väldigt undrande inför - fattar inte alls grejen. Även i den här filmen finns det stora namn - Brad Pitt och Sean Penn för att bara nämna några. Men det hjälper inte. Under den haltvimme jag såg av filmen hann jag förstå absolut ingenting. Jag kände mig som ett enda stort frågetecken. Förstår det som att olika folk är ledsna och snackar om folk som dött - så binds det säkert ihop på nåt snyggt sätt på slutet. Mycket av min frustration beror på de oändliga bilderna på typ himmel (såsom bilden ovan) och hör och häpna - ett träd. Det ska väl vara vackert och symbolisera nåt antar jag, men det blir bara segt och flummigt. Att från början veta att filmen är närmare två och en halv timme gör inte heller att man gärna tvingar sig igenom den.

Vore ju kul om nån tycker nåt helt annat? Händer det verkligen något efter den första halvtimmen som förändrar hela grejen?

Filmtips: Revolutionary Road

Revolutionary Road handlar om ett ungt par (Frank och April) i 50-talets USA. De lever vad som från utsidan ser ut att vara det idealiska livet - de beskrivs av grannarna som "det perfekta paret". Men i verkligheten är de högst olyckliga, Frank hatar sitt jobb och April har misslyckats med sina skådespelardrömmar. För att komma ifrån deras olyckliga existens förelår April att de ska lämna allt och flytta till Paris.

Filmen har genomgående fantastiskt skådespeleri. Titanic-skådespelarna Kate Winslet och Leonardo DiCaprio återförenas i roller långt ifrån de de hade i båtfilmen, och resultatet blir asbra.

Utmärkande för Revolutionary Road är den obehagliga stämningen. Ständigt ligger något och lurar under ytan. Det handlar om livet, och den "hopplösa tomheten" som de uttrycker sig. Hopplösheten i att fastna i ett liv man inte önskat sig. Det är en tragisk film, man kan kanske kalla den motsatsen till en feel-good-film. Feel-bad-film? Haha, oj vad peppade ni blir på att se den nu då! Men se den i alla fall. Den har sina glada stunder, är gripande och känns äkta. Bra helt enkelt.

Third Star

James (Benedict Cumberbatch) och Miles (JJ Feild)

Third Star är en brittisk liten indie-film som handlar om cancersjuka James (Benedict Cumberbatch) som vill besöka en av sina favoritplatser, en strand på västkusten i Wales, en sista gång tillsammans med sina tre bästa vänner. Resan blir ett äventyr som sätter deras vänskap på prov.

Jag älskade Third Star (surprise!). Den är vacker, rolig, sorglig och verklig. Benedict Cumberbatch (denna fantastiska herre) är otroligt bra som James. Man glömmer liksom bort att han faktiskt inte är James. Att han bara spelar. Han och JJ Feild (mannen till höger) har riktigt bra kemi och känns verkligen som två personer som varit vänner i många år. Överlag så är dynamiken och replikerna mellan de fyra huvudkaraktärerna väldigt trovärdig. Det är mycket kärlek mellan dem, men James vänner har olika sätt att tackla hans sjukdom - något som leder till en del konflikter.

Det här är verkligen en gråt-rulle. Om man är en sådan som gråter hyfsat lätt, ja då kommer man gråta till den här filmen. Men den är värt det, jag lovar. Det är så verkligt, så vackert och så mycket kärlek. 

Jag vill se: Dark Shadows

Haha, åh herre min gud. Jag hade hört talats om det här projektet rätt länge men inte varit så intresserad. Jamenar, Tim Burton + Johnny Depp + Vampyr? Ännu en Tim Burton-film med en blek Johnny Depp i? Meh. Kändes lite gjort. Men sen kollade jag på trailern och det är en komedi (?!) som verkar helt underbart skruvad och rolig. Där ser man. Den är föga förvånande full av intressanta skådisar, så som Helena Bonham Carter (så klart), Eva Green och den underbara Chloë Moretz.


Dark Shadows handlar om vampyren Barnabas Collins (Depp) som vaknar upp i 1972 efter att ha varit levande begravd i flera hundra år. Det verkar inte vara en helt smidig övergång för stackars Barnabas som inte bara måste hantera den onda häxan (Green) som gjorde honom till vampyr, utan också sina missanpassade släktingar.

Enligt IMDb har den premiär den 11 Maj här i Svedala och jag ska definitivt se den!

Tre kultungdomsserier

Javisst, nu kände jag att det var dags för ett temainlägg igen. Denna gång blir temat ungdomsserier som bara måste ses, sådana som har fått kultstatus. Ni får tycka vad ni vill om de två första i listan (den tredje är BARA bra, så våga inte säga nåt annat), men de var ändå banbrytande på olika sätt. Som ni kanske har förstått är det serier som slutade sändas för minst tio år sedan. Här är de, i kronologisk ordning. Faktiskt även i bra-ordning, med den bästa sist.

Vi börjar med Beverly Hills - high school-seriernas high school-serie. Kan ju börja med att medge att nej, jag har inte sett varenda avsnitt, vilket jag heller inte tycker att man behöver göra (finns ju 10 säsonger, så det gör man inte direkt på en eftermiddag). Men lite koll måste man faktiskt ha på Brandon, Brenda, Kelly och resten av gänget, det är för fasen allmänbildning! Serien sändes mellan 1990 och 2000 och handlar om en massa rika ungdomar och deras liv. De är snygga och populära och de flesta av dem också smarta. De dricker ingen alkohol och har också en tydlig förespråkare mot sex innan äktenskapet - Donna (Tori Spelling). Helt enkelt de perfekta ungdomarna. Undantaget här är bad boyen Dylan (Luke Perry), men han är ju en såndär typisk svårmodig ung herre som behöver räddas. Se den, njut och förfäras. Om inte annat kan man skratta åt många av klädesplaggen - speciellt minnesvärd är en lössittande magtröja som Steve har på sig i ett avsnitt när han joggar på stranden.

Nummer två på listan blir den mysiga serien Dawson's Creek. Här handlar det inte, till skillnad från Beverly Hills, om de rika och populära - utan istället om några som ska föreställa utstötta. Snygga och smarta är de dock. Och kanske lite att ta i att säga utstötta, istället är det mer ett slags självvalt utanförskap, mycket på grund av huvudkaraktärernas "vi-är-bättre-än-alla-andra-idioter"-attityd. Serien sändes mellan 1998 och 2003 och handlar om filmälskaren Dawson, hans bästa "kompis" Joey som är assmart och alltid förbannad, Dawsons andra bästa kompis Pacey som den som är rolig och slutligen nya snygga tjejen Jen som Dawson direkt faller för. Under seriens gång tillkommer karakäterna Jack, Andie och senare Audrey (Busy Philipps, en av skådisarna även i sista serien på denna lista) för att nämna några. Det är intressant att de flesta skådisarna i Dawson's Creek har fått stora karriärer efter seriens slut, nästan inga namn är idag okända. Bästa exemplet är Michelle Williams som spelar Jen. Visst blir man trött på Joeys och Dawsons ständiga tjat och deras dömande attityd, men det är ändå charmigt!

Sist med definitivt inte minst - Freaks and Geeks (Nollor och nördar på svenska). Upptäckte faktiskt denna fantastiska serie så sent som igår, och ja, jag har redan sett klart den. Till mitt försvar så består den av bara 18 avsnitt (vilket är helt oförklarligt! Vem vill liksom lägga ner en så bra serie???). Serien sändes mellan 1999 och 2000 och handlar om Lindsay och hennes lillebror Sam och deras vänner. Lindsay har varit en mathlete (med i matteklubben, typ) men har en slags identitetskris och börjar hänga med pundargänget på skolan istället. Sam är en riktig nörd och hänger med sina två nördkompisar. Om vi ska snacka skådisar så kan den här serien skryta med så många kända namn att  jag inte kan nämna alla. James Franco, Jason Segel, Seth Rogen och Busy Philipps utgör pundargänget. Busy spelar samma typ av roll som är den enda jag nånsin sett henne som (i Dawson's Creek och Cougar Town) - den gapiga och aggressiva white trash-varnings-tjejen - men det gör hon väldigt bra. Jason Segel är skitrolig som den ständigt höga och känslosamma Nick. Seth Rogen gör dock ingen särskild minnesvärd insats, han är mest med vid sidan av. Karaktärerna är klockrena, mina personliga favoriter är Sams kompis Bill, syskonens föräldrar och den ascoola studievägledaren. Det är överdrivet men åh så roligt, bered er på många skratt!

Filmtips: High Fidelity

High Fidelity handlar om Rob(John Cusack), en musiknörd och skivbutiksägare, som nyligen blivit dumpad av sin flickvän. I ett försök att reda ut varför hans förhållanden alltid misslyckas listar han sina fem värsta uppbrott, inklusive det han just nu går igenom.

High Fidelity är en av mina "klassiker", en sådan film som jag kan se om och om igen och fortfarande älskar. Jag älskar Rob, denna extrema musiknörd som har så många brister men som ändå lyckas vara älskvärd. Jag gillar berättarsättet, att Rob pratar till kameran, som att det vore en dokumentär eller en dagbok. Jag älskar 90-talsnostalgin, musiknördigheten och alla klockrena biroller. Den är rolig, sorglig och en aningens romantisk.

Tv-serie-tips: Rookie Blue

Vem kunde tro att jag skulle tycka att en australiensisk polisserie skulle vara bra? Inte jag i alla fall. Men tji fick jag, för visst är den det! Rookie Blue handlar om om ett gäng "rookies" (nya poliser) och allt vad deras jobb innebär. Huvudrollen spelas av Missy Peregrym (snyggare tjej får man leta efter) som bl.a. spelade i den härliga high school-serien Life As We Know It (som oförklarligt nog bara fick en ynka säsong) och den ganska charmiga gymnastikfilmen Stick It. Och visst är det Ephram från Everwood som sitter där längst till höger. På riktigt heter han Gregory Smith.

Det är kidnappningar och skjutningar och under cover-arbete och annat polisaktigt dramatiskt, inget tråkigt trafikpolisabete här inte (eller om det är det så leder det till något riktigt dramatiskt och farligt). Såklart handlar det också om kärlek och relationer i allmänhet.

Än så länge har det kommit två säsonger, men den tredje ska komma någon gång i år. Jag hoppas på att det dyker upp några nya rookies, det skulle liva upp. I vilket fall - helt klart sevärd!

Recension: John Carter

I inlägget inför John Carter var jag rädd för att den skulle falla pladask. Nu, när jag har sett filmen, kan jag konstatera att den inte gjorde det. Tyvärr är den inte heller helt fantastisk, utan den hamnar någonstans mittemellan, på godkänt.

Som tidigare nämnt handlar den om kaptenen John Carter (Taylor Kitsch) som hamnar på Mars. Där kan han hoppa jättehögt och blir världens krigare. Han träffar ett grönt folk (som påminner väääldigt mycket om avatarer, fast med betar och i grönt...) och prinsessan Dejah (Lynn Collins). Filmen är ungefär som man kan förvänta sig, men den har faktiskt lite överraskningar som inte är lika lätta att förutse. Den har också ganska många humoristiska inslag som piggar upp. Samtidigt blir det också lite tjatigt i flera av John och Dejahs konversationer. Några av dessa kunde istället bytts ut till att faktiskt förklara några av de frågor som efter filmens slut fortfarande är obesvarade. Taylor Kitsch är riktigt bra, annars är det inga fantastiska skådespelarprestationer direkt. Tyvärr inte ens av Dominic West. Svårt att avgöra om det har med honom eller manuset att göra.

Filmen är i 3D. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Är inget jättestort fan av glasögonen och tycker det är lite jobbigt när texten liksom hamnar framför bilden, så att man måste kolla ner för att att kunna läsa, och sen kolla upp för att se själva filmen. Blir lite fladdrigt för ögonen, och så är det ju lätt att missa saker. Men visst blir det lite extra häftiga scener då och då. Föredrar där de lugna utsikterna över det öde landskapet och liknande framför stridsscenerna.

Slutsats - en helt okej äventyrsfilm.

Tips: Empire Podcast

Hej! Här kommer ett litet tips om en väldigt bra filmrelaterad podcast som jag snubblade över. Empire är en av mina absoluta favorittidningar – den är rolig och alltid smockfull med intressant innehåll. Så när jag snappade upp att dom hade börjat göra en podcast laddade jag ner den direkt. Jag blev inte besviken, deras podcast var väldigt intressant och väldigt rolig. Jag fick anstränga mig för att inte skratta rakt ut flera gånger. Den finns på iTunes att hämta hem (gratis såklart) men om man inte har tillgång till iTunes så finns den även att lyssna på här.

Tv-serie-tips: Glee

I förra inlägget nämnde jag ju tv-serien Glee, så då känns det ju lägligt att göra ett litet inlägg om just den serien. Glee handlar om en high schools glee-klubb. Närmaste översättning till ordet glee jag kan komma på är musikal, men nån kanske har nåt bättre alternativ? I alla fall är det en grupp elever som sjunger och dansar. Glee är en musikalserie, den blandar alltså vanliga dialoger med musikinslag.

Alla skådisar i Glee är väldigt duktiga sångare och dansare, vilket räcker långt för att göra mig nöjd. Jag blir bara allmänt lycklig när de mitt i skolmatalen helt plötsligt brister i ut i sång och gör ett snyggt dansnummer. Det som ännu mer bidrar till Glees braighet är dess bisarra humor och totalknäppa karaktärer. Många traditionella high school-karaktärer finns med, men med en tvist. Den populäre sportkillen drömmer om att få sjunga och den snygga hejaklacksledaren blir gravid, för att bara nämna några. Det är mycket humor, men under det roliga finns också mycket allvar. Serien handlar om problem som alla ungdomar stöter på. I princip hela glee-klubben blir mobbade, och det tydligaste tecknet på det är i Glee att få en slushie slängd i ansiktet. Det är helt enkelt väldigt ironiskt - och sjukt kul. Min absoluta favvokaraktär är Britney - hennes tröga kommenatrer lär man sig att älska. Och så är hon ju en helt fantastisk dansare, vilket man får lära sig i avsnittet där Britney Spears gästspelar. Karaktären Britney heter för övrigt Britney S. Pears, och menar därför att hon hela sitt liv levt i Brittans skugga. Många andra kändisar gästspelar också, såsom Gwyneth Paltrow och Ricky Martin.

Glee är nu inne på sin tredje säsong, och jag hoppas den aldrig slutar, hehe. Fast lite orolig blir man ju nu när flera av huvudpersonerna ska sluta high school. Kommer de sluta i serien helt eller inte? Det är frågan. I alla fall - se den, du kommer inte bli besviken!

Jag vill se: Frankenweenie

Frankenweenie handlar om Victor Frankenstein som återupplivar sin hund Sparky. Den här filmen har två saker som lockar mig, Tim Burton och Stop-motion. Den är baserad på Tim Burtons gamla kortfilm med samma namn. Temat är ju väldigt mörkt, men jag hoppas att den kommer klara av balansen mellan mörkt och roligt. Den ser åtminstone väldigt snygg ut, så jag måste se den i vilket fall. Tyvärr kommer den inte ut förns den 5:e oktober enligt IMDB. Den som väntar på något gott..

Nytt: Smash

Som det musikalfreak jag är var jag såklart tvungen att kolla in den nya serien Smash. Den har beskrivits som en vuxenversion av Glee, och Glee är en helt fantastisk serie i mitt tycke. Denna beskrivning måste jag dock, efter att ha sett första avsnittet, säga emot. En väldigt stor del av Glees charm ligger i den knäppa humorn och de överdrivna karaktärerna, vilket Smash inte verkar ha nåt av. Istället är det en helt vanlig dramaserie med musikalinslag, vilket inte är helt ointressant det heller. På imdb klassas den som drama, musikal och komedi. Komedi-delen syntes dock inte något i första avsnittet, men det kanske kommer.

Smash handlar om en grupp människor som ska sätta upp en musikal om Marilyn Monroe. Det blir konkurrens om rollerna och intriger av alla de slag. Antagligen många av typen "vad-är-viktigast-livet-eller-musikalen". Debra Messing (Will & Grace, The Starter Wife, The Wedding Date...) spelar en av huvudrollerna. Det är definitivt en serie med potential, som jag tror kommer växa efter ett par avsnitt till.

Smash sänds kl. 21.00 på måndagar i TV3, andra avsnittet sänds ikväll.

Komplettering: The Vampire Diaries

Måste bara komplettera inlägget om vampyrserier med ett sammanfattande citat gällande handlingen i The Vampire Diaries från tidningen SFX:s senaste Vampyrspecial. "It's a bit like Buffy without the latex monsters meets Twilight without the sexual guilt. Or guilt of any sort. The main vampires in the show often do bad, bad things, but they can be forgiven because they've got really good hair. There are also witches, warewolves, ghosts and characters who will eventually become either a vampire, a warewolf, a ghost or a witch (if not a combination) if they aren't killed first. Or called Matt." (Skrivet av Dave Golder.) Okej, det är nog bara roligt om man sett serien, men i alla fall. Kan rekommendera hela artikeln (s. 52-53 i SFX Collection Special Edition: Vampires) ifall ni hade nåt nöje av läsningen.

Höpp!

Filmtips: Beginners

Beginners handlar om Oliver (Ewan McGregor) vars liv vänds upp och ner när hans 75-åriga pappa Hal berättar att han har cancer och att han har bestämt sig för att kliva ut ur garderoben. Oliver försöker hantera både sin pappas sjukdom och hans nya färgglada livsstil (som bland annat inkluderar en rätt så mycket yngre pojkvän). 

Åh, bara av att skriva om den här filmen blev jag sugen på att se den igen. Jag älskade Beginners. Det är en ganska lågmäld och ibland lite långsam film. Vissa har svårt för långsamma filmer, men jag tycker att det ofta är dom långsamma filmerna som är dom mest rörande. Beginners är inte helt linjär i sitt berättande, utan består av en berättelse i nutid som blandas upp med många tillbakablickar och lite udda tankar från Oliver. Ewan McGregor är helt suverän som den något känslomässigt handikappade Oliver och jag älskade Mélanie Laurent som Olivers kärlek Anna, det var roligt att se henne i en annan roll än den i Inglourious Basterds. Christopher Plummers roll som Hal är den som har fått mest uppmärksamhet och hans prestation vann honom faktiskt en Oscar i söndags. Jag gillade att hans karaktär var mångfacetterad, ingen endimensionell stereotyp. En rolig detalj för alla därute som kollat en del på Cityakuten (eller ER som det egentligen heter) är att skådespelaren som i den här filmen spelar Andy, Hals nya älskare, är densamma som spelar Luka i ER. 

Så ni, se till att se Beginners. Den är vacker, rolig, sorglig och berörande. Karaktärerna är väldigt älskvärda och filmens bästa comic-relief är den urgulliga hunden som inte klarar av att lämnas ensam.

Kommer snart: John Carter

Satt precis och bläddrade igenom ett nummer av Total Film, och blev väldigt nyfiken på en film som snart kommer - John Carter. Det är en science fiction-action-äventyr-kärleks-film om jag förstår det rätt, med den klassiska hjälten som ska rädda alla. Det som först fick mig att haja till var att huvudpersonen spelas av min favvo Taylor Kitsch (som spelar i Friday Night Lights). Sen är jag ju också ett stort fan av Star Wars-filmerna, och ingen kan ju undgå att se att den här filmen verkar ha stooora likheter med den. Filmen är baserad på Edgar Rice Burroughs bok A Princess of Mars. Den handlar om en kapten (Kitsch) som hamnar på Mars där det bor massa gröna typer. Där träffar han prinsessan, och jag antar att han blir kär. Dominic West, som spelar i The Wire, är också med, vilket bådar gott.

Samtidigt som jag blir väldigt sugen på att se den här filmen blir jag också lite orolig för att den kommer falla pladask. Det finns risk för att den är väldigt töntig, och som man ser verkar den ju ha tagit enormt mycket från Star Wars (de åker ju till o med på likadana flygande fordon...). Hoppas hoppas att den inte bara blir en billig kopia.

I alla fall ska den enligt imdb komma på bio den 9:e mars.

Recension: War Horse

War Horse är från början en hyllad bok som sedan blev en hyllad pjäs och som nu har tolkats på film av ingen mindre än Stephen Spielberg. Den har många egenskaper som kanske kan karaktäriseras som typiskt Spielberg. Nu är inte jag på något sätt en expert på Spielberg, långt ifrån, men när jag tänker på de filmer han gjort som jag har sett så kan jag se vissa återkommande tendenser – vackra vyer, pampig filmmusik och en känsla av äventyr. War Horse prickar in alla tre.

War Horse utspelar sig innan och under första världskriget med den unika vinkeln att vi får följa kriget från hästen Joeys perspektiv. Han är filmens huvudkaraktär som i filmens början blir köpt av en engelsk bonde vars son, Albert, genast fattar tycke för Joey och tränar honom. Men när kriget bryter ut och familjen riskerar att förlora sitt hem blir Joey såld till en soldat och tvingas ut i krig.

Jag gillade War Horse, jag tycker det är en väldigt bra film på många sätt. Men, jag måste erkänna att jag hade lite svårt för hästen Joey som filmens huvudkaraktär. Kanske beror det på att jag inte är någon hästmänniska och därför hade svårt att riktigt känna något djupare än "stackars häst" när Joey råkade ut för något. Istället fattade jag istället tycke för flera av filmens mänskliga karaktärer, men eftersom dessa byts ut i rask takt blev jag snart rätt så likgiltig. Jag kunde inte leva mig in i handlingen på samma sätt som jag brukar – jag grät inte en endaste gång! Och då är jag en regelrätt lipsill när det kommer till filmer och tv-serier.


En annan aspekt som jag störde mig på var att i princip all dialog var på engelska. Jag tycker att det blir svårt med trovärdigheten när en fransk farbror och hans barnbarn pratar engelska med fransk brytning när dom är ensamma i deras hem. Eller när två tyska bröder pratar med varandra på engelska med tysk brytning. Jag skyller på Inglourious Basterds som har satt ribban för högt när det gäller språkanvändning i film. Kan tänka mig det är rätt europeiskt (?) att störa sig på sådana saker, eftersom vi är vana vid undertexter på ett annat sätt än amerikaner.

Benedict Cumberbatch, Patrick Kennedy och Tom Hiddleston

Om vi istället ska fokusera på lite positiva saker så gillade jag verkligen skådespelarinsatserna i War Horse. Min favorit Tom Hiddleston var såklart (hehe) underbar som den godhjärtade Captain Nicholls. Den mannen har en förmåga att förmedla så mycket känslor endast genom att använda sina ögon och ansiktsuttryck. När han sedan lägger till lite bra dialog blir han helt fantastisk. En annan favorit, Benedict Cumberbatch, är också oerhört bra i sin roll. Filmens enda mänskliga karaktär som är i närheten av att vara en huvudkaraktär, Albert, spelas av nykomlingen Jeremy Irvine och även hans insats är mycket minnesvärd. Och för alla HP-fans därute så kan jag meddela att ingen mindre än Remus Lupin är med i en liten – och rätt otrevlig – roll.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att War Horse är en bra film med en del lysande skådespelarinsatser som man enligt min åsikt kan vänta med att se tills den kommit ut på DVD. Vill man prompt se den på bio kan jag passa på att varna för att det finns en del obehagliga scener med filmens hästar, så om man är känslig för lidande djur kan det vara bra med en stor halsduk eller liknande som man kan gömma sig bakom. Det kan också vara bra att inte köpa en för stor dricka, för filmen är rätt så lång med sina 2,5 timmar.