Recension: John Carter

I inlägget inför John Carter var jag rädd för att den skulle falla pladask. Nu, när jag har sett filmen, kan jag konstatera att den inte gjorde det. Tyvärr är den inte heller helt fantastisk, utan den hamnar någonstans mittemellan, på godkänt.

Som tidigare nämnt handlar den om kaptenen John Carter (Taylor Kitsch) som hamnar på Mars. Där kan han hoppa jättehögt och blir världens krigare. Han träffar ett grönt folk (som påminner väääldigt mycket om avatarer, fast med betar och i grönt...) och prinsessan Dejah (Lynn Collins). Filmen är ungefär som man kan förvänta sig, men den har faktiskt lite överraskningar som inte är lika lätta att förutse. Den har också ganska många humoristiska inslag som piggar upp. Samtidigt blir det också lite tjatigt i flera av John och Dejahs konversationer. Några av dessa kunde istället bytts ut till att faktiskt förklara några av de frågor som efter filmens slut fortfarande är obesvarade. Taylor Kitsch är riktigt bra, annars är det inga fantastiska skådespelarprestationer direkt. Tyvärr inte ens av Dominic West. Svårt att avgöra om det har med honom eller manuset att göra.

Filmen är i 3D. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Är inget jättestort fan av glasögonen och tycker det är lite jobbigt när texten liksom hamnar framför bilden, så att man måste kolla ner för att att kunna läsa, och sen kolla upp för att se själva filmen. Blir lite fladdrigt för ögonen, och så är det ju lätt att missa saker. Men visst blir det lite extra häftiga scener då och då. Föredrar där de lugna utsikterna över det öde landskapet och liknande framför stridsscenerna.

Slutsats - en helt okej äventyrsfilm.