Nytt: Looper

"In 2074, when the mob wants to get rid of someone, the target is sent 30 years into the past, where a hired gun awaits. Someone like Joe, who one day learns the mob wants to 'close the loop' by transporting back Joe's future self." -imdb

Looper handlar alltså om tidsresor, bland annat. Vi snackar alltså två versioner av samma person (bilden). Jag brukar kunna ha problem med just temat tidsresor - tycker alltid det går att hitta luckor - men i den här filmen lyckas de göra det riktigt smart.

För att Joseph Gordon-Levitt ska likna sitt äldre jag, Bruce Willis, så har han fått massa konstigheter i ansiktet. Det är lätt att störa sig på, men visst, jag fattar poängen. Hade nog blivit bättre utan, dock.

Det är rått och actionfyllt, utan att bli klyschigt. Är riktigt impad av de oförutsäbara och, enligt mig, nyskapande actionscenerna. Det är inga storslagna bautafighter, de lyckas istället med mindre medel få det spännande och snyggt. Och chockerande. Det finns också vissa övernaturliga element som görs väldigt snyggt.

Diggar också att huvudkaraktären, yngre Joe, inte är så himla likeble. Han är ingen typisk hjälte utan tänker mest på sig själv. Men såklart genomgår han en förändring.

Rent skådespelarmässigt gör de båda Joesen inga speciellt bestående intryck. De är bra, men inte så mycket mer än så (kan till viss del bero på att det är svårt att se den unges ansiktsutryck pga allt tjaffs i fejset). De mest minnesvärda är istället Emily Blunt och den fantastiskt söta (och creepy) ungen Pierce Gagnon. Har tidigare sett honom i sista säsongen av One Tree Hill (kanske det enda bra med den säsongen...) och reagerade redan då på att han var sjukt gullig och ovanligt duktig för att vara liten. Inte sådär äckligt lillgammal som så många barnskådisar är. Vi får några riktigt fina och heartbreaking mor-son stunder från dem. Jeff Daniels (Dum & dummare) som maffiabossen är också riktigt bra.

Det är en smart och oförutsägbar story. Väldigt bra film helt enkelt, så se den!

Filmdiss: Damsels in Distress

Vad handlar egentligen Damsels in Distress om? Bra fråga. Kan, efter att ha sett filmen, inte riktigt svara på det. Den kretsar kring några irriterande college-tjejer som är allmänt  pretto. Depression får väl ses som nåt slags tema, för övrigt är det mest spretigt och osammanhängande. Har ingen aning om vad den vill förmedla, den snuddar vid många olika teman som aldrig följs upp.

Filmen lyckas med konststycket att att göra så att jag, som tittare, inte bryr mig ett skit om nån av karaktärerna. Den försöker också skildra ett antal kärlekshistorier som jag heller inte bryr mig om. Jag struntar fullständigt i om Lily blir ihop med Xavier eller Charlie. Filmen försöker också vara rolig, vilket den också misslyckas totalt med. Enda gången jag nästan ler lite är i scenen när den tröga killen avslöjar att han inte kan färgerna. Eller va fasen, det var inte roligt det heller, var nog mest att allt runtomkring var så enormt tråkigt att jag hade behov av att le lite.

Det är mycket högtravande skitsnack som både blir ointressant och ologiskt. Kommer på mig själv med att zoona ut flera gånger

Blä vilken skitfilm. Inte ens söte Adam Brody gör den bättre. Suck, säger jag bara. Om ni inte har fattat det än så är mitt råd: se inte den här filmen!

Tv-serie-nytt

Det är den här tiden på året det är bäst att vara tv-serienörd. Ständiga säsongspremiärer och -fortsättningar. Eller, om man ska se det negativt, den sämsta tiden. Man hinner ju inte med mycket annat än serietittande...

• Hart of Dixie pågår igen. Yessss, säger jag bara. Fast vart ska de ta vägen härifrån, undrar jag?

• Suburgatory. Fortsatt knäppt och roligt. Tycker verkligen om Tessa, skulle vilja vara kompis med henne på riktigt.

• Första säsongen av Bunheads har fortsatt efter uppehållet. Tyvärr måste jag säga att det känns som att det är nåt som fattas. Vill ha mer Michelle och kärlekshistorier. Avsnitten blir lätt lite spretiga. Men visst är det kul fortfarande. Kommer förresten allt fler skådisar från Gilmore Girls, härliga Paris har exempelvis dykt upp.

• Andra säsongen av Suits har kommit igång igen. Kan nog bli bra det här.

• The Vampire Diaries. Hjälp vad folk dör hela tiden! Tycker de kan ta kål på Klaus snart. Men serien slutar i alla fall aldrig att komma med nya överraskande vändningar, det ska den ha kredd för.

• New Girl har också kommit igång igen. Underbara, roliga New Girl. Inga besvikelser där inte, Schmidt och resten av gänget kan man lita på. Lite besviken dock på att de verkar ha gett upp Nick och Jess-spåret helt.

Och det vara bara några stycken...

Django Unchained

(Drog denna dåliga på twitter efter jag sett filmen: "Django Unchained är OFF THE CHAIN!". Tyckte ni skulle få ta del av min fantastiska vitsighet ni med. You're welcome.)

Django Unchained handlar om slaven Django (Jamie Foxx) som (otippat) blir befriad av en tysk tandläkare-turned-prisjägare vid namn Dr King Schultz (Christoph Waltz). Efter att ha samarbetat ett tag bestämmer de sig för att försöka befria Django's fru Broomhilda (Kerry Washington) som är slav hos den hemska plantage-ägaren Candie (Leonardo DiCaprio).

Django är alltså Quentin Tarantinos senaste verk, en actionfylld och väldigt spännande västern.  Jag älskar Tarantino och särskilt för att han, i mitt tycke, skriver dialog som ingen annan. Denna film är inget undantag och den stundtals fantastiska dialogen blandas med härligt soundtrack, en massa badassery, ljuva hämd-scener, humor och, tyvärr, en hel del av Tarantinos typiska övervåld. I mitt tycke var det mesta på en hanterbar nivå, om man inte är allt för känslig, men det förtar ändå lite av filmupplevelsen tycker jag.

Men, är man villig att stå ut med lite våld så har man en riktigt underhållande film framför sig! Jamie Foxx är strålande som badass-Django (finns en underbar scen när han precis fått välja sina egna kläder..) och jag älskar ju Christoph Waltz som spelar en betydligt mer sympatisk roll i denna, jämfört med Inglourious Basterds. Hans Dr Schultz är rapp, orädd, väldigt underhållande och vältalig som få. Kerry Washington är en av dom få, alldeles för få, kvinnor i filmen och har inte speciellt mycket dialog, men det lilla hon har gör hon bra och hon har fin kemi med Foxx. Leonardo DiCaprio är creepy med stort C som Candie och det utspelas ett antal riktigt nervpirrande scener mellan honom och Django. Även Samuel L Jackson är med och gör en minnesvärd rollprestation som Candies högra hand, den beräknande (och sjukt nog, rasistiska) Stephen.

All in all så rekommenderar jag Django Unchained STARKT och den är definitivt värd att se på bio.

The Perks of Being a Wallflower

The Perks of Being a Wallflower är baserad på boken av samma namn och det är faktiskt författaren själv som har skrivit film-versionen.

Den här historien handlar om en ung man som heter Charlie. Det är 1991 och Charlie ska börja high school och känner sig utanför och missanpassad. Än så länge så kanske detta låter som en typisk amerikansk high school-film, men tro mig - den här filmen är så mycket mer än så! Snart träffar Charlie två seniors, Sam och Patrick, som blir hans bästa vänner. Tillsammans försöker dom hantera high school på bästa sätt, vilket betyder en hel del droger, alkohol och musik.

Dom tre centrala karaktärerna spelas av Emma Watson (Sam), Logan Lerman (Charlie) och Ezra Miller (Patrick). Jag var lite tveksam till Lerman, då han spelar huvudrollen i den ganska värdelösa Percy Jackson-rullen som kom för några år sedan. Men som den introverta Charlie är han väldigt trovärdig och man blir snabbt fäst vid honom. Jag gillade även Emma Watsons insats, även om det fortfarande är lite svårt att se henne som någon annan än Hermione. Men av alla tre huvudrollerna så är det Ezra Millers något excentriska och väldigt extroverta Patrick som riktigt sticker ut, älskade hans karaktär!

Det här är inte någon gullig indie-high-school-rom-com, den har förvånansvärt mycket mörker och hanterar bland annat ämnen som självmord, övergrepp, depression, ångest och homofobi...

..Så det är ingen lättsam film, men herregud så sevärd! Fina skådespelarinsatser och ett soundtrack som träffar rakt in i hjärtat. Tyvärr verkar det inte som att den kommer till Sverige alls som det ser ut nu.. Men håll utkik och håll tummarna, den kan mycket väl dyka upp på biograferna senare i vår, särskilt eftersom den ser ut att plocka hem lite priser nu under "awards season". Vi får hoppas att den blir lättillgänglig snart, för den här pärlan vill ni inte missa!

(Felicia, du skulle nog älska den här tror jag!)

(Ganska) nytt: The Bourne Legacy

The Bourne Legacy är en slags fortsättning på Bourne-trilogin med Matt Damon i huvudrollen. Men istället för att utspela sig efter de tidigare filmerna så utspelar sig denna i princip samtidigt som The Bourne Ultimatum (sista delen i Bourne-trilogin). Vi får följa en ny hjälte (Jeremy Renner, Hawkeye nivet) av samma typ som Bourne.

The Bourne Legacy följer precis samma mall som de tidigare Bourne-filmerna. Högt uppsatta typer vill mörda vår hjälte, han fattar inte varför, han hittar en snygg tjej (Rachel Weisz) som kan ge honom svar och hjälpa honom att komma undan. Såklart blir de kära. Den obligatoriska motorcykeljaktscenen i nåt exotisk land finns också med. Och springa-på-taken-jaktscenen också. Det är helt enkelt som en sämre version av de tidigare Bourne-filmerna.

Men missförstå mig inte nu. Jag tycker att Bourne-filmerna är jättebra, så att vara lite sämre än dom betyder inte att det är en dålig film. Det är mindre smart och mer förutsägbart, men ändå en spännande actionrulle. Fortfarande mycket smartare än många andra actionfilmer.

Jag kan dock inte bestämma mig för om det är en fördel att sett de tidigare filmerna innan man ser denna. Tror man missar en hel del av handlingen om man inte gjort det tyvärr (mycket hänvisningar dit), men filmen i sig blir nog mer överraskande när man inte har nåt liknande att jämföra med. Måste förresten också nämna att min favvo Edward Norton är med.

Som sagt, en spännande actionfilm som är värd att se.

Tv-serie-tips: Secret Diary of a Call Girl

Upptäckte den här serien när jag letade efter nån mer serie Billie Piper (som spelar Rose i Doctor Who) var med i. Serien har för övrigt nada gemensamt med just Doctor Who.

Secret Diary of a Call Girl bygger på dagböcker av anonyma "Belle de Jour". Serien handlar om en callgirl/eskort/hora och hennes, öhm, äventyr. Hon är alltså inte en sån prostituerad som står på gatan och raggar kunder, utan en lyxigare sort som har en massa pengar.

Det bästa med serien är dess humor. Den har en väldigt humoristisk inställning till sex. Såklart är det mycket snusk och naket, och åtminstone jag chockas mer än en gång över bisarra sexuella situationer och önskemål (killen som vill att Belle ska låta som ett får tål att nämnas i detta sammanhang). Dock finns hela tiden glimten i ögat där. Men jag skulle ändå fundera en extra gång innan du sätter dig och ser på serien ihop med svärföräldrarna. Risk finns för många generade blickar.

Serien innehåller många roliga karaktärer. Mina personliga favoriter, förutom Belle såklart, är Bambi (Ashley Madekwe, Ashley i Revenge) som dyker upp i andra säsongen, och hennes Byron. En gullig kärlekshistoria mitt bland all prostitution.

Det som kanske kan ses som negativt är hur serien romantiserar prostitution. Nästan inga faror med yrket tas upp. Droger, våld och tvång (för det vet jag från säkra källor *host* filmer *host* hör ihop med prostitution) nämns knappt alls, istället berättar Belle att hon har valt yrket för att hon är lat och tycker om spänningen. Som tittare sympatiserar man med både henne och med klienterna. Man glömmer lätt att de faktiskt betalar för sex.

Det finns fyra säsonger av serien och det ska inte göras fler. Läste nånstans att det eventuellt skulle göras en film, men det vet jag inte om det ligger nån sanning i. Det är korta avsnitt (ca 20 min) och inte särkilt många avsnitt i varje säsong, så det går fort att ta sig igenom hela serien.

Imdb klassar den som drama, men jag tycker det är en solklar komediserie (möjligtvis med dramavibbar). Kolla själv och se vad ni tycker.

Topp 3: 2012

Känns passande såhär i början av 2013 att göra en liten summering av året som gått. Mina tre favoritfilmer under 2012 var dessa. Håll till godo.



Först på listan hamnar En oväntad vänskap. Vän av ordning kanske invänder: men hallå, den kom ju redan 2011! Men med motivationen att den fick sitt internationella genombrott 2012 och gick på bio i Sverige då, så ser jag den ändå som en film som kom förra året. Så det så. En mer fantastisk film får man leta efter. Mer hyllning läser ni här.




Som tvåa hamnar Hobbit: en oväntad resa. Som det Sagan om ringen-fan jag är kan jag inte låta bli att förtrollas av det storslagna äventyret. Det är humor och spänning i en härlig mix. Jag är väl en av de få som inte tyckte att den var för lång. Här kan ni läsa mer om vad jag tyckte om filmen.




Tredjeplatsen norpas av The Amazing Spider-man. En ny och fräsch version av spindelmannen, med nya och fantastiska skådisar. Tycker om att denna spindelman inte är lika mesig som Tobey Maguires (trots att jag tycker om de filmerna med). Lite mer glimt i ögat, helt enkelt. Här kan ni läsa Sandras recension, som jag håller med om till fullo.

2013

En av de filmer jag ser fram emot mest – Star Trek Into Darkness

Hej, Sandra här!

Ber om ursäkt för min frånvaro, Felicia har som tur är hållit lilla bloggen flytande medan jag varit upptagen med att stressa halvt ihjäl mig i skolan för att sedan krascha och ha jullov. Har inget jättespännande att dela med mig av just nu heller – min hjärna har precis börjat kännas som vanligt igen. Men! Jag tänkte vara lite fräck och ge er ett länktips, mina favoriter på Empire har sammanställt en superbra guide till nya filmer som har premiär under 2013 och den hittar ni HÄR!

(Ganska) nytt: Cockpit

Cockpit handlar om piloten Valle (Jonas Karlsson) som förlorar jobbet vilket leder till att hans (hemska) fru vill skiljas. För att kunna behålla vårdnaden om hans son letar han efter ett nytt jobb vilket misslyckas. I ett sista desperat försök klär han ut sig till kvinna (Maria) för att bli inkvoterad som kvinnlig pilot.

Jonas Karlsson är en av mina stora favoriter (både som skådis och författare, har ni inte läst hans novellsamlingar så kan jag tipsa om dem). Han är som vanligt bra, och imponerar verkligen när han är utklädd som kvinna. Med små medel blir han trovärdig, och blir en ganska stilig kvinna konstigt nog.

Jag är kluven inför den här filmen. Det är mycket som blir överdrivet och klyschigt. Jag blir också lätt förvirrad; försöker den vara realistisk eller inte? Emellanåt är allt helt trovärdigt, men så kommer det någon bisarr situation eller karaktär som känns långt ifrån verkligheten. Karaktären Albin (Björn Gustafsson) och allt som händer med honom är lagom överdrivet. Det känns heller inte realistiskt att ha så många elaka människor i sin närhet. Men om man accepterar att det är en film som inte försöker avbilda verkligheten så blir detta komiska element.

 

Det är roligt och överraskande. Bäst är det när Maria biter ifrån mot sliskige Jens. Teman som tas upp är kvotering, homo/heterosexualitet och feminism. Men mest är det en trevlig romantisk komedi, som är värd en tittning. Men ha inte för höga förhoppningar.