(Ganska) nytt: Iron Sky

Jag hörde först talas om Iron Sky på radio i ett inslag om crowdfunding. Alltså att fans finansierar en filmidé som inte får pengar på nåt annat sätt. På det sättet fick filmen tydligen in 7 miljoner kronor, vilket bidrog till att filmen kunde göras. Visst var den totala budgeten på 70 miljoner, men i alla fall. När jag sedan fick höra om den speciella handlingen och att filmen är gjord av finländare så blev såklart min nyfikenhet enorm - var bara tvungen att se den.

Iron Sky handlar om att nazisterna i slutet av andra världskriget flydde till månen och satte upp en bas där de sedan dess har levt och planerat sin attack på jorden. Filmen börjar med att två amerikaner kommer till månen, vilket sätter igång handlingen.

Jag tycker att idén bakom filmen är fantastisk. Den börjar också väldigt mäktigt och snyggt när den filmar över månbasen som är formad som ett hakkors. Tyvärr tar det inte så lång tid innan den känns som action-rymd-filmer gör mest, fast som en av de sämre. Det blir så mycket Star Wars-kopiering  att det blir löjligt.

Värre är att den saknar bakgrundshistoria och intressanta detaljer. Varför kom de till månen? Vem beordrade det? Hur är livet på månen? Tycker inte man får svar på nån av de frågorna på nåt tillfredsställande sätt. Eftersom idén är såpass speciell så borde det finnas många småroliga och framförallt smarta detaljer som gör hela grejen charmig, men de har tyvärr helt glömts bort till förmån för stora rymdskepp och maktkamper. Det tar inte lång tid innan rymdnazisterna åker till jorden (vilket är synd, det är liksom måndelen som känns mest intressant), och väl där tar det inte heller lång tid innan de i princip smälter in bland den vanliga jordsbefolkningen. Man kan ju tycka att om man är uppvuxen på månen så borde det kanske kännas lite ovant och skrämmande med massa folk och byggnader och bilar och grejer, men de anpassar sig som om de aldrig gjort annat... Kunde ju ha funnits utrymme för en helt del humor, men tyvärr begränsas den till att huvudkillen är allmänt arg och skriker.

Det som räddar filmen från ett totalt magplask är att den är väldigt snyggt gjord. Sen är ju idén unik, vilket den får pluspoäng för. Plus får den också för att nazisterna faktiskt pratar tyska, och så är den amerikanska presidenten (en Sarah Palin-liknande typ) riktigt kul i sin hänsynslöshet. Och så har den ju faktiskt endel roliga scener, trots att de till största del blir ganska stereotypa (hur nu en film om rymdnazister kan bli stereotyp, hmm...). Det som är mest irriterande är nog ändå att det känns som att det finns så mycket potential som inte uttnyttjas.

Det är absolut inte genomdåligt, men jag hade nog lite för höga förväntningar på den här filmen.

Salmon fishing in the Yemen

Salmon Fishing in the Yemen handlar om Harriet (Emily Blunt) som arbetar på ett investeringsföretag som rådgivare och har fått i uppdrag att hjälpa en rik shejk att införa laxfiske i Jemens öken. Harriet kontaktar fiske-experten Alfred Jones (Ewan McGregor) som motvilligt dras in i projektet.

Jag hade inte jättehöga förväntningar på den här filmen, men jag gillade den verkligen! Visst, den har en del brister (som den extremt stereotypiska porträtteringen av shejken..) men om man kan bortse från dessa, så är det ett underhållande film. Handlingen är lite udda, men det är det som gör den tilltalande tycker jag. Ewans roll som en smått socialt missanpassad fiske-nörd är bara för underbar! Och Emily Blunt är som alltid väldig trovärdig, älskar henne. Deras kemi är väldigt bra och filmen har dessutom flera roliga biroller.

Salmon Fishing in the Yemen är inte en speciellt utmanande eller överraskande film, men en mysig feel good-film, perfekt när man är i behov av lite lättsmält underhållning.

Tv-serie-nytt

• Börjar med en stooooor besvikelse: Jane by Design får ingen fortsättning. Det känns tomt. Kommer aldrig få veta hur (och om) hon klarade sig ur nästan-avslöjad-situationen som första (och enda) säsongen avslutades med.

• Fortsätter med något trevligare: Bunheads har tagit sig in på min favvoserie-lista (som visserligen är ganska lång...). Sjukt charmig serie alltså! Den har avslutat sina första tio avsnitt och har just nu en paus, men den ska komma tillbaka med åtminstone åtta avsnitt till (när vet jag dock inte). Den som väntar på nåt gott...

• Suits har fortsatt vara väldigt bra och har liksom Bunheads en paus för tillfället. Men den ska fortsätta andra säsongen i januari. I senaste avsnittet drogs det en snygg referens till Game of Thrones. Det gör mig lycklig.

• Awkward. har påbörjat (och snart avslutat) sin andra säsong, för er som missat det. Det är verkligen helt sjukt kul. Helt sjukt kul.

• Femte säsongen av True Blood började rätt lovande, tyckte jag. Mycket bättre än både tredje och fjärde säsongen (men såklart inte i närheten av första säsongens genialitet). Tyvärr har den nu, mot slutet av säsongen, återigen spårat rejält. Suck säger jag bara, den som har potential att vara så bra.

Tv-serie-tips: Gilmore Girls

Gilmore Girls är en av mina favvoserier. Den handlar om Lorelai (Lauren Graham) och hennes dotter Rory (Alexis Bledel). De pratar väldigt fort. Och kul. Och så bor de i en kul by där alla är allmänt knäppa. Och så anordnas det massa konstiga festivaler och andra arrangemang där hela tiden. Där skulle jag vilja bo.

Såklart är det en hel del kärlek. Har haft crusher (hmm, crush i plural?) på Rorys alla (okejrå, tre) pojkvänner. Vi har bl.a. Dean som spelas av Jared Padalecki (som spelar Sam i Supernatural) och Jess som spelas av Milo Ventimiglia (som sen blev känd i Heroes). Vilka killar! Sen dyker ju också självaste Adam Brody (min personliga favorit, mest känd från OC) upp i några avsnitt som Rorys bästa kompis fling.

Jag gillar som jag tidigare skrivit den nya serien Bunheads, och det beror mycket på att den påminner en massa om Gilmore Girls. Det är inte så konstigt eftersom de har samma skapare. Det är samma snabba dialog och småknäppa humor. De har också gemensamt att Kelly Bishop spelar en stor roll. I Gilmore Girls har hon rollen som Lorelais snobbiga mamma.

Tyvärr är Gilmore Girls en avslutad serie, så det kommer inga fler avsnitt än de som redan finns. Men ni som ännu inte sett den (lyckliga ni!) behöver inte vara oroliga, ni har hela sju härliga säsonger att njuta av.

Filmtips: Fight Club

Insåg precis att jag ännu inte tipsat om en av de bästa filmerna som finns; Fight Club. Tycker att den nästan borde få kallas klassiker, men det kanske är för tidigt för det än...

Fight Club handlar om två killar som träffas och bildar en fight club (slagsmålsklubb? hmm). Alltså ett gäng som ses för att slåss, helt enkelt. Detta utvecklas med tiden till något större och mer komplicerat.

Huvudrollerna spelas av de fantastiska Edward Norton och Brad Pitt, som är en stor anledning till att filmen är så bra. Helena Bonham Carter spelar den enda återkommande kvinnliga karaktären och hon är jättebra som vanligt.

Det är såklart våldsamt (det handlar ju om ett gäng som slåss, hallå), så om du har svårt för sånt finns det några gånger du kommer behöva titta bort. Men strunta inte i att se filmen för det, den har så många andra kvaliteter som väger upp. Det är spännande, smart, sorgligt, roligt och sjukt oförutsägbart. Detta är en film man kan se många gånger om och upptäcka nya intressanta detaljer varje gång. Fast såklart, visst är den bäst första gången då man ännu inte vet hur den slutar...

Filmtips: My Week With Marilyn

My Week With Marilyn handlar om den unge Colin Clark som under sitt första jobb som assistent på en film träffar huvudrollsinnehavaren Marilyn Monroe.

Colin spelas av den gullige Eddie Redmayne (Svärdet och spiran bl.a.) och han lyckas med att vara sådär charmigt naiv. Den bästa skådisinsatsen står dock Michelle Williams som Marilyn för. Hon ligger hela tiden på gränsen till det tillgjorda, och det funkar sjukt bra. Man får känslan av att det verkligen var så Marilyn var på riktigt, skör men samtidigt lite galen.

Vidare tycker jag om hur filmen berättas. Stämningen sätts redan från början med att Colin berättar om sin familj och hans önskan att arbeta inom film. Det inramas fint med musiken som består av glada jazz-liknande toner. Tidsmarkörerna är många och överdrivna vilket skulle kunna göra filmen sämre. Istället blir det charmigt och ligger på gränsen till satir, vilket gör filmen bättre.

Jag kan verkligen rekommendera My Week With Marilyn. Den är en slags feelgood-film med mörkare undertoner.

We Bought a Zoo

Jag kan sammanfatta mina åsikter om den här filmen med ett ord: nja. Jag hade inga höga förväntningar på We Bought a Zoo, men tyvärr levde den knappt upp till dem. Filmen handlar om Benjamin och hans två barn. Han har nyligen förorat sin fru och i ett försök att börja om på nytt köper han ett zoo.

Huvudrollen spelas av Matt Damon som jag tycker gör det bra. Han lyckas med en hel del komiska situationer, som gör att filmen inte blir ett totalt misslyckande. Scarlett Johansson är också rätt bra som djurskötare och kärleksintresse. Det störiga är de äckliga ungarna. Värst är den yngsta tjejen som ska vara jättesöt men som bara blir allmänt creepy. Detsamma med tjejen som blir sonens kärleksintresse, hennes ständiga flin och garv är bara obehagliga. Sonen (förresten han som spelar unge Sam i Supernatural) är lite bättre, men det säger inte så mycket.

Men några roliga scener finns det i alla fall. En av höjdpunkterna är när djurparksinspektören rullar ut sitt elektriska måttband. Sjukt långt är det...

Ingen film jag rekommenderar, men visst funkar den som intelligensbefriad söndagsunderhållning.

The Young Victoria

The Young Victoria handlar om den brittiska drottningen Victorias något omtumlande första år på tronen och hennes romans med prins Albert. Victoria kröntes som 18-åring och blev den kunglighet som suttit längst på den brittiska tronen.

Jag är överlag rätt svag för historiska filmer – särskilt brittiska – och The Young Victoria är en favorit. Victoria spelas av Emily Blunt som är en av mina favoritskådisar och Albert av gulliga Rupert Friend. Flera kända brittiska ansikten är med, bland annat Paul Bettany och Mark Strong. Det som jag gillar mest med den här filmen är att Victoria kamp för att få vara självständig och att hennes förhållande med Albert känns trovärdigt. Man tror verkligen på att dom är ett par som älskar och respekterar varandra.

En härlig film med vackra kostymer, lite drama, en del humor och rätt mycket kärlek. Perfekt till fredagsmyset.

Tv-serie-tips: Jane by Design

Ja, jag erkänner, Jane by Design är just nu en av mina favoritserier. Jag tycker den är jättecharmig och mysig. Serien handlar om Jane Quimby (diggar för övrigt det efternamnet av nån anledning) som går på high school och älskar mode. Hon söker en praktikplats på ett modehus och blir pga lite förvecklingar misstagen som vuxen och får jobbet som chefens assistent. Jaja, orealistiskt, jag vet, men man får helt enkelt se det som en saga. Handlingen kretsar sedan kring att Jane ska lyckas uppehålla sitt dubbelliv - med hjälp av sin sjukt gulliga bästa kompis Billy. Och det skadar ju inte heller att hennes storebror också är en charmknutte.

Den mest kända skådisen är Andie MacDowell (bl.a. Fyra bröllop och en begravning). Annars kände jag bara igen India de Beaufort från One Tree Hill, där hon också spelar bitchrollen (det verkar vara hennes grej). Jane spelas av okända (för mig i alla fall) Erica Dasher, som känns lite annorlunda, om man jämför med andra serier av den här typen, i och med hennes oskyldiga uppsyn.

Det blir såklart en hel del romantik och nån klassisk springa-mellan-två-fester-och-byta-klänning-scen.

Oj, insåg nu att det senaste avsnittet (avsnitt 18) var säsongsavslutningen (vilken chock, det som slutade med en sån cliffhanger), och att det ännu inte är bestämt om serien ska få fortsätta eller ej. Jag håller alla mina tummar för att det kommer mååånga säsonger till.

The Hobbit - Production Diary

Snubblade över en liten treat som jag tänkte dela med mig av till er. Tydligen så har Peter Jackson gjort små video-bloggar under produktionen av The Hobbit-filmerna och här är den senaste där han ger en smygtitt på inspelningen och på deras panel på Comic con.

Jag vill jobba på en sådan här fantastisk inspelning, spelar inte så stor roll vad jag får göra – jag kan vara statist eller koka kaffe. Men bara att få vara del av något sådant, något så magiskt. Det är en dröm jag har.

Föresten, ni har väl inte missat nyheten att det kommer bli TRE Hobbit-filmer istället för två?

Och till sist, en liten påminnelse! Första filmen, The Hobbit: An Unexpected Journey, har premiär 12:e December.

Trailer: Cloud Atlas

Jag vet inte riktigt vad Cloud Atlas handlar om, såhär står det på IMDB:

An exploration of how the actions of individual lives impact one another in the past, present and future, as one soul is shaped from a killer into a hero, and an act of kindness ripples across centuries to inspire a revolution.


Lite butterfly effect med andra ord. Jag tyckte trailern var riktigt bra. Lockande. Den här filmen ser fantastisk ut. Extra peppad eftersom herrarna bakom Matrix är inblandade. 


Cloud Atlas har premiär 19 Oktober enligt IMDB. 

The Hollow Crown

Här kommer ett ovanligt finkulturellt film-tips! The Hollow Crown är samlingsnamnet för en "inför OS"-satsning från BBC som består av nyproduktioner av Shakespeares historiska pjäser, Richard II, Henry IV pt 1&2 samt Henry V.

Jag har inte sett alla fyra, jag hoppade över Richard II, mest på grund av bristen på denna man:

Hehe.

Men jag kan verkligen rekommendera Henry IV pt 1&2 & Henry V. Otroligt välgjort och med fantastiska skådespelarinsatser, särskilt från Tom Hiddleston som spelar Prince Hal i Henry IV och sedan Henry V. Känns som att han är gjord för att spela den här rollen! Och Jeremy Irons, som spelar hans far Henry IV, är också helt enastående. En annan av mina favoritkaraktärer är Falstaff, som tillsammans med Hiddleston står för den största delen humor i Henry IV.

Som sig bör i en BBC-produktion så är många mer eller mindre kända brittiska skådisar inblandade, bland annat Michelle Dockery (Lady Mary i Downton Abbey), Julie Walters (Molly Weasley i Harry Potter) och Harry Lloyd (Viserys i Game of Thrones).

Eftersom detta är Shakespeare så är dialogen speciell och stundtals väldigt poetisk och det kan vara ganska svårt att hänga med. Jag rekommenderar att leta reda på subtitles om möjligt, jag hittade engelska undertexter, vilket underlättade en aning i alla fall. Personligen så tyckte inte jag att det gjorde så mycket att man inte förstod precis allt som sas, man förstår ändå det viktigaste och dialogen är underbar att lyssna på.

Lite humor, en hel del drama, kraftfulla tal och lite kärlek – en stark rekommendation från mitt håll!

(Avslutar med några eye-candy gif:ar på min favorit Hiddles, håll till godo! 😘) (Det kan ju inte bara vara jag som gillar honom här på bloggen?)