Välkommen!

Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!

söndag 29 april 2012

Kommer snart: Rock of Ages



Det här tror jag är en sån film som jag kommer le mig igenom. Älskar (som jag nog skrivit ett antal gånger...) musikaler, och om jag förstår det rätt ska denna vara en sags musikal, med massa kända rocklåtar. Rock of Ages ska handla om ett kärlekspar som jagar sina drömmar, och såklart möter deras kärlek massa hinder. De ska spelas av Julianne Hough (spelade tjejen i nyinspelningen av Footloose, och där var hon ju rätt bra tyckte jag) och Diego Boneta (har visst pinsamt nog råkat se typ allt han varit med i; 90210, Mean girls 2 och Pretty Little Liars. Rätt söt pojke som sjunger bra har jag för mig.). Tror ju knappast att storyn är något att hurra för, men så länge det är härliga sång- och dansnummer brukar jag vara nöjd så det räcker. Ska dessutom vara med en hel hög kända skådisar, så det kan nog bli intressant; Tom Cruise, Catherine Zeta-Jones, Malin Åkerman och Russel Brand för att bara nämna några. Ojoj, nu blev jag visst ännu mer pepp.

Rock of Ages ska enligt imdb ha premiär 23 juni i Sverige.

fredag 27 april 2012

Trailer: Safety Not Guaranteed




Snubblade över den här lilla guldklimpen till trailer idag. Så fort "from the producers of Little Miss Sunshine" dök upp kände jag att det här har potential. Sen såg jag att Aubrey Plaza (allmänt rolig människa från bl a Scott Pilgrim vs the World och Parks and Recreation) och Jake Johnson (Nick i New Girl) spelar två av huvudrollerna. Safety Not Guaranteed verkar vara en knäpp liten indierulle och jag råkar ju vara extremt svag för den genren. 

Safety Not Guaranteed handlar om en journalist och två praktikanter som, i hopp om att hitta en bra story, bestämmer sig för att leta upp en man som skrivit en kontaktannons där han letar efter någon som vill följa med på tidsresor.

Enligt allvetande IMDb har Safety Not Guaranteed premiär 8 Juni i Amerikat. Förhoppningsvis letar den sig över atlanten till oss här i Sverige så småningom.

torsdag 26 april 2012

Melancholia


Hmm. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här filmen. Melancholia är en Lars von Trier-film som är lite lagom weird. Som tur är är den i alla fall inte så konstig som den är de första typ fem minuterna. Det är bara ett väldigt långt intro. Så ni slipper, som jag, oroa er över att det är den typen av ihopklippta fotografier blandat med långsamma rörliga bilder som ni har att se fram emot de följande två timmarna.

När väl det väldigt långa introt är över börjar filmen som vilken film som helst. Ett nygift par (Kirsten Dunst och Alexander Skarsgård) sitter i en limousine påväg till sin bröllopsfest. Det är charmigt och småkul när bilen är för stor för att ta sig fram på de små grusvägarna. Långsamt börjar man dock inse att allt inte står rätt till. Under filmens gång förstår man att Justine (Kirsten Dunsts karaktär) har en hel del psykiska problem. Så småningom börjar filmen kretsa kring hotet om att en planet, Melancholia, eventuellt ska kollidera med jorden.

Filmens andra huvudperson är Justines syster Claire som spelar av Charlotte Gainsbourg. Det är genomgående fantastiskt skådespeleri, vilket är en av de största styrkorna med filmen. Som tidigare nämnt är Alexander Skarsgård med, och för att spä på svenskheten ytterligare har också hans farsa, Stellan Skarsgård, en roll. Väl värd att nämna är också Kiefer Sutherland, som spelar Claires rika man som liksom får representera förnuft (och samtidigt det torra, fantasilösa) istället för känsla (och det galna) som Justine får stå för.

Kan förvarna mina likar hästälskarna att det är en ganska hemsk scen som involverar just en häst med i filmen. Så kanske det inte blir så chockerande.

Det här är inte ett tydligt filmtips. Dock är det en film som lever kvar, den är helt enkelt inte lätt att glömma. Den är annorlunda, oförutsägbar och har bra skådisar, så visst är den sevärd. Helt klart!


(Vägrar att som på imdb klassa denna som sci-fi. Bara så ni vet.)

tisdag 24 april 2012

Filmtips: A Knight's Tale


A Knight's Tale handlar om William Thatcher som är en tacktäckares son som är väpnare till en rätt dålig riddare. När riddaren dör ser William sin chans till ett nytt liv och han låtsas vara en riddare.

Jag älskar A Knight's Tale. Såg nu på IMDb att den kom 2001?! Herregud, 11 år sedan? Jag älskade den här filmen när jag var liten och det var här (och i 10 Things I Hate About You) som min kärlek till Heath Ledger började. Tyvärr så går det ju inte att se Heaths filmer numer utan att bli lite ledsen, men jag tycker det börjar bli lättare. Jag kan i princip all dialog i den här filmen och jag och min syster har ett citat från den här filmen som vi fortfarande säger lite då och då till varann. "It's called a lance, hello"

Rollen som William är inte en av Heath's mest utmanande rollprestationer, men det gör inget. William är snygg, rolig, charmig och man älskar honom - från början till slut. Även när han klantar sig och tar dåliga beslut. A Knight's Tale är även fullproppad med bra biroller. En av mina favoriter är Williams vän Wat (Alan Tudyk) som har extremt kort stubin och som är konstant hungrig. Även underbara Paul Bettany (Wimbledon, The Da Vinci Code) är fantastisk som Geoffrey Chaucer, en vältalig författare med ett spelberoende. Finns många klassiska scener där dessa två karaktärer är inblandade. 

Den här filmen är rolig, tramsig, spännande och en riktig feel-good-rulle. Den har en gnutta romantik också men mest är den bara väldigt väldigt rolig. 

söndag 22 april 2012

Tv-serie-tips: Life Unexpected


Här har vi en serie för oss alla som älskar sådana som handlar o relationer (liksom typ alla serier gör juförsej, hehe...). Life Unexpected handlar om Lux som är en femtonåring som har växt upp i fosterhem. Hon bestämmer sig för att försöka bli en emancipated minor (kan inte den svenska titeln, när jag försöker i google translate blir det "frigjort mindre" vilket känns lite mindre korrekt... Men i alla fall, myndig innan 18). För att bli det måste hon tydligen ha signaturer av sina biologiska föräldrar, vilket gör att hon måste söka upp dem. Det visar sig vara två stycken som inte har träffats sen high school (när de på balen tillverkade Lux), han (en slacker som bor ihop med sina killkompisar) vet inte om att Lux existerar och hon (en radiopratare som har en pojkvän som spelas av Kerr Smith som ju var med i Dawson's Creek) trodde Lux kommit till bra adoptivföräldrar. Det ena leder till det andra och plötsligt ska dessa ändå ta hand om henne, vilket leder till en massa komplikationer och härligt dramatiska situationer. Det är lika delar tonårsdrama som vuxendrama, vilket för mig blir intressantare av att Luxs föräldrar är väldigt unga och beter sig som typ tonåringar (jag som har en sån förkärlek för tonårsserier...). Såklart kretsar det ju mycket kring att föräldrarna ska anpassa sig till föräldrarollen.

Det är nåt med stämningen i den här serien som helt enkelt är mysig. Karaktärerna är charmiga och lätta att tycka om. Tyvärr gjordes det bara två säsonger av serien - det positiva med det är att den inte tar upp för mycket av ens dyrbara tid. Ännu ett plus är att sista avsnittet är ett tydligt avslut (inte ett jobbigt sådant med massa cliffhangers som aldrig följs upp) vilket gör att det ändå känns helt okej när man sett klart det.

torsdag 19 april 2012

Filmtips: The Ninth Gate


Kan ju börja med att förvarna; det här är en väldigt konstig film. The Ninth Gate (från 1999) är en film av Roman Polanski med Johnny Depp i huvudrollen. Han spelar en bokhandlare som får i uppdrag att leta reda på några jätteovanliga djävulsböcker - sen blir allt en salig röra. Det blir spännande, övernaturligt och lite läskigt.

Det är en sjukt ironisk film (i alla fall tolkar jag det så). Specialeffekterna ser inte det minsta verkliga ut, men det gör liksom ingenting. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag tycker om den här filmen så mycket, men jag minns den ändå med ett leende. Det är helt enkelt charmigt. Det är också en film som vinner på att man ser den fler gånger. Själv har jag sett den två gånger, och kommer definitivt se den fler gånger i framtiden.

En flygande tjej och galna djävulsdyrkare - vad mer kan man begära?

onsdag 18 april 2012

Prometheus reklamkampanj

Har ni mot förmodan missat helt vad Prometheus är och innebär så kan jag ta och förklara lite kort. Prometheus är en ny film från Alien-skaparen Ridley Scott som har premiär i sommar. Det verkar som att Prometheus kommer att vara en så kallad "prequel" till Alien-filmerna och utspelar sig lång innan och många fans hoppas att den ska reda ut lite frågetecken som finns kring Alien-världen. Charlize Theron, Noomi Rapace och min favvo Michael Fassbender är några av filmens stjärnor. Det är mycket hemlighetsmakeri runt filmen och väldigt lite information om filmens handling har läckt ut, ändå (eller kanske just därför) är hypen total.

Jag har ärligt talat noll koll på Alien-filmerna och var allt annat än pepp på Prometheus när jag först hörde talas om den. Men nu börjar jag bli mer och mer intresserad, särskilt efter att ha sett de olika korta "kampanj"-filmer som har släppts. Prometheus marknadsförs på ett speciellt sätt med olika videor som ger hintar om filmens handling och presenterar karaktärer. Den senaste presenterar ingen mindre än Michael Fassbenders karaktär, androiden "David". Extremt välgjord liten film och herregud så obehaglig Fassy är i den. Sjukt bra skådespeleri. Denna lilla introduktion får mig att tro att Fassbender kommer göra en fantastisk insats i själva filmen, som jag nu  trots allt måste se. Kolla in videon här nedanför, den är väl värt några minuter av er tid, jag lovar:


The Deep Blue Sea

(Sorry bloggy att jag varit så frånvarande, var iväg hela helgen och tiden har bara försvunnit iväg)


Tänkte ta och skriva lite om en film jag såg häromveckan. The Deep Blue Sea. Inte att förväxlas med Deep Blue Sea - den med mutanthajarna och Samuel L Jackson. The Deep Blue Sea är ett lågmält drama som utspelar sig på 50-talet och handlar om Hester (Rachel Weisz) som lämnar sin snälla men opassionerade make för att vara med den unga, vackra och desto mer passionerade före detta stridspiloten Freddie (Tom Hiddleston). Hester och Freddie inleder ett passionerat men destruktivt förhållande. 

Titeln "The Deep Blue Sea" syftar till uttrycket "the devil and the deep blue sea", alltså ungefär som det inte lika poetiska "pest eller kolera". Att välja mellan två onda ting - ett kärlekslöst men säkert äktenskap eller ett destruktivt men passionerat förhållande. Filmen handlar till stor del om hur kärlek och känslor ibland kan hamna i obalans och hur destruktivt det kan bli när en person i förhållandet älskar mer än den andra. Hester vill ha en kärlek från Freddie som han inte är kapabel till att ge henne. 

The Deep Blue Sea är baserad på en pjäs och jag tycker det märks på dialogen som är väldigt vacker med ibland lite väl tillrättalagd. Allt är väldigt dramatiskt och vackert, samtidigt som karaktärerna är mörka och trasiga. Alla detaljer känns genomtänkta och allt från ljussättning till ljud och musik bidrar till att göra detta till en väldigt vacker film.



Skådespelarinsatserna är suveräna. Rachel Weisz är riktigt bra som den ostabila och kärlekstörstande Hester. Hon är både stark och svag, velig men också viljestark. Både hon och Freddie är väldigt dramatiska och de scener där de grälar är särskilt fängslande. Detta mycket tack vare Tom Hiddleston som verkligen är fantastisk som Freddie Page. Han är charmig och skrattandes i ena sekunden för att i nästa skrika rakt ut i raseri och storma ut ur rummet. Han lyckas förmedla en sådant brett känsloregister att man inte kan låta bli att sympatisera med Freddie, även om han stundvis är ett riktigt as.

Nu blir visst det här en riktig uppsats igen, men jag ska försöka avrunda här. Kort sagt: The Deep Blue Sea är lågmäld men dramatisk och levererar riktigt fina skådespelarinsatser. Den är dock rätt så pretentiös stundvis och kanske lite väl långsam och konstnärlig för vissa. Jag gillade den väldigt mycket men så är ju jag lite utav ett Tom Hiddleston-fan. Jag kan nästan tycka att det är värt det att se filmen endast för att Hiddles är så extremt stilig (och bra!) i hela filmen. Hehe. Kolla in trailern nedan och se om det verkar lockande. Verkar ha blivit en väldigt intressant stillbild ser jag nu.. Hmm. Jaja, lite naket är ju aldrig fel.


   

tisdag 17 april 2012

Två svenska filmer

Jag ser sällan på svenska filmer, men tänkte nu passa på att tipsa om två sådana som är riktigt bra.


Tusen gånger starkare handlar om en typisk högstadieklass. En dag börjar en ny tjej i klassen som förändrar de sociala strukturerna totalt. Den nya tjejen tar plats, precis som killarna. Det är bara okända skådisar med i filmen, men nästan alla är bra.

Visst är många av situationerna överdrivna, men det tycker jag att man kan ha överseende med. Att den coola killen kan charma sig ifrån städningen genom att ge komplimanger till läreren känns lite påklistrat, och jag kan inte minnas någon såpass blåögd lärare från min egen skoltid (ojoj vad gammal man är då, "min egen skoltid"). Igenkänningsfaktorn är trots detta hög, och mer än en gång blir man förbannad.


Flickan handlar om en flicka (surprise!) som p.g.a. olika omständigheter blir lämnad hemma ensam över sommaren. Det går alltså ut på att man får följa henne när hon ska klara sig själv, vilket kanske inte låter så intressant. Men låt inte den tråkiga beskrivningen lura er, den är asbra! Det är till stor del Blanca Engströms (som spelar flickan) förtjänst - helt sjukt att någon så ung kan vara en så duktig skådis. Förutom Blanca så finns det också flera andra bra skådisar med i filmen, Leif Andrée och Tova Magnusson-Norling för att nämna två.

Det är en ganska stillsam och mörk film, men inte alls så mörk som jag hade förväntat mig. Den har även flera humoristiska inslag och är en vacker film.

lördag 14 april 2012

Tv-serie-tips: Svärdet och spiran


Svärdet och spiran (eller The Pillars of the Earth som är originaltiteln) från 2010 bygger på en bok med samma titel av Ken Follett. Serien kretsar kring byggandet av en katedral i en medeltida stad i England. Det är en massa politiska maktspel och ondingar som smider ränker (höhö, har alltid velat använda det uttrycket!). Det är också en hel del våld och obehagliga scener.

I serien finns det också flera starka och självständiga kvinnor vilket tillför braighet. Min favvo är Aliena (i mitten nertill på bilden, hon spelas av Hayley Atwell som jag också nämnde i inlägget om Captain America) som är allmänt cool och smart. Det är lite konstigt att se Mr Darcy (Matthew Macfadyen, för att förtydliga för er som kanske inte är lika stora Jane Austen-fantaster som jag så spelar han karaktären Mr Darcy i filmatiseringen från 2005 av Stolthet och fördom) som en munk, men det tar inte alltför lång tid att vänja sig. Många bra skådisar är det helt enkelt, för att nämna några till så är Rufus Sewell, Donald Sutherland och Ian McShane med.

Serien består av åtta avsnitt (eller fyra dubbel, lite beroende på hur man ser det), så det är ingen serie som tar upp för mycket av din tid. Det är spännande, roligt, smart och romantiskt, allt i en härlig blandning.

torsdag 12 april 2012

Trailer: To Rome with Love


To Rome with Love är en ny film av Woody Allen som handlar om ett antal personers öden och äventyr i Rom. Jag gillade verkligen Midnight in Paris, så jag hoppas på att den här är på ungefär samma nivå. Dessutom är både Jesse Eisenberg och Ellen Page (ÄLSKAR Ellen Page) med, så det känns väldigt positivt!

Enligt IMDb har den premiär 31:e augusti. Vilken biosommar det kommer bli det här, jag är så taggad!

tisdag 10 april 2012

Klassiker/Filmtips: Kill Bill



Kill Bill är egentligen en story uppdelad i två filmer och jag tipsar helhjärtat om båda två. Dom har lite olika fokus och ton men gillar man ettan så måste man se tvåan. Men jag tänkte börja med att förklara varför du ska se ettan.

Kill Bill handlar om Uma Thurman's karaktär. Hon vaknar upp efter en lång koma och inser att hon har blivit skjuten och förlorat barnet hon hade i magen. Hon bestämmer sig för att hämnas på det team av lönnmördare som förrått henne och som är anledningen till att hon hamnat där hon är. Ett team som leds av hennes gamla kärlek Bill. Ett team som hon tidigare varit en del av. 

Jag är rätt svag för Quentin Tarantino (han som skrivit och regisserat Kill Bill) (han har även gjort kult-klassikern Pulp Fiction). Han är en riktig filmälskare och jag tycker att det märks i hans filmer. Han har dock en förkärlek till våld och blod. Mycket våld och blod. Och det är mycket av den varan i Kill Bill, men det mesta av våldet är orealistiskt, så det är inget som stör mig överdrivet mycket (även om vissa scener är lite väl magstarka). Men om du är väldigt känslig för blod och våld så kanske du ska skippa den här.


Kill Bill är inte bara bra, den är riktigt snygg också. Det är snygga fight-scener uppblandad med intressant dialog, ett bra soundtrack och snygga kameravinklar. Jag roade mig med att läsa lite recensioner på IMDb och det går snabbt att konstatera att detta är en typisk Love/Hate-film. Vissa älskar den, andra hatar den. Och alla försöker (så klart) legitimera sin egen åsikt med hjälp av olika argument. Jag sällar mig i alla fall till hyllnings-kören av den mycket enkla anledningen att jag älskade Kill Bill första gången jag såg den och har älskat den varje gång jag sett den sen dess. Min filosofi över lag när det gäller film är att gå på känsla. Man måste inte alltid analysera sönder saker, antingen så gillar man något eller så gör man det inte.

Uma Thurman spelar huvudkaraktären och hon gör det bra. Hon är ett riktigt bad-ass. En BAMF* av episka proportioner. Man kan inte låta bli att heja på henne från första stund även fast man inte vet ifall man borde det. ALLA biroller är fantastiska. Exempelvis så spelar Lucy Liu en iskall japansk maffia-boss vars bakgrundshistoria berättas med hjälp av anime (!). Ni hör ju. Underbart.

Så hörrni, ge den ett försök! Blir det för mycket blod eller våld eller konstigheter eller artsy-fartsy så kan ni ju alltid stänga av.

* BAMF = Bad Ass Mother Fucker


måndag 9 april 2012

Filmtips: Sex lektioner i kärlek


Tänkte passa på att tipsa om den mysiga filmpärlan Sex lektioner i kärlek från 1998. Jag är förvånad över att den inte har fått så mycket uppmärksamhet, det är nämligen en hel drös kända (och bra) skådisar med (Angelina Jolie, Ryan Phillippe, Sean Connery, Gena Rowlands...).

Filmen består av ett gäng separata historier som alla kretsar kring relationer. På slutet vävs såklart historierna ihop, som i de flesta filmer med liknande upplägg. Det är ganska lågmält och hemtrevligt, men lyckas ändå vara överraskande och har många komiska inslag. Hemligheter avslöjas utan att det blir såpigt (hmm, ni fattar vad jag menar?). Min favvoberättelse är den med Angelina Jolie och Ryan Phillippe, men alla historierna engagerar.

En typisk krypa-upp-i-soffan-och-mysa-film!

fredag 6 april 2012

Tv-serie-tips: Wildfire


Ja, jag tänkter nu tipsa om en serie som har namn efter en häst. Nu kanske flera av er icke-hästintresserade slutar läsa, men gör inte det. Visst kretsar serien kring en hästranch, men fokus ligger ändå främst på huvudkaraktärernas relationer.

Wildfire handlar om Kris Furillo (som spelas av Genevieve Padalecki, tidigare Cortese. Hon är även med i ett antal avsnitt av Supernatural, och hon gifte sig 2010 med sin motspelare därifrån, Jared Padalecki. Därav efternamnsbytet.) som suttit i ungdomsfängelse (alltså en ganska bad-ass-tjej). När hon kommer ut därifrån får hon chansen att börja jobba på en hästranch där de tränar galopphästar. Där träffar hon sonen i familjen (killen till höger på bilden) och den rika grannkillen (han till vänster) och massa drama uppstår. Grannkillens syrra (längst till höger) har rollen som bitchen. Visst blir man rätt trött på Kris velande och ständigt ganska sura uppsyn, men det är ändå charmigt. Stör mig också på alla galopplopp där det känns som att de alltid har samma racebilder men med olika kommentarer. Men det kan man (eller i alla fall jag) ha överseende med.

Det finns fyra säsonger av serien och den sändes mellan 2005 och 2008.

torsdag 5 april 2012

Filmtips: True Grit

Jag var tvungen att kolla igenom arkivet lite för att försäkra mig om att jag inte redan tipsat om den här fantastiska filmen. Det hade jag tydligen inte, så det är verkligen dags!


True Grit handlar om 14-åriga Mattie Ross (Hailee Steinfeld) som vill leta reda på sin fars mördare, Chaney (Josh Brolin), och ställa honom inför rätta. Till sin hjälp tar hon den hårdnackade (och något alkoholiserade) Rooster (Jeff Bridges). Dom får sällskap i form av Texas Rangern LaBoeuf (Matt Damon) som även han vill få tag i Chaney.

True Grit är en re-make på en gammal 60-tals västern och är regisserad av Coen-bröderna (som bland annat ligger bakom No Country For Old Men). Det som gör True Grit så bra är förhållandet mellan Hattie, Rooster och LaBoeuf, deras kemi och dialog är klockren. Filmens bästa skådespelarinsats görs utan tvekan av Hailee Steinfeld. Hon är helt otroligt bra som den tuffa Mattie som inte tar någon skit. Jeff Bridges Rooster växlar hela tiden mellan att vara irriterande och älskvärd och Matt Damons självsäkra men ibland rätt inkompetenta LaBoeuf är himla rolig. True Grit är över lag väldigt rolig stundtals och ständigt underhållande - den blir aldrig tråkig. En del av våldet i filmen är lite obehagligt, men mest är det i sann västern-anda bara en massa skjutande. Kan dock varna känsliga tittare med orm-fobi för en rätt obehaglig scen mot slutet av filmen. 

Se där, nu har ni en riktig kvalitetsrulle att kolla in under påsk-helgen. Varsågoda!

onsdag 4 april 2012

Trailer: Ted



Gud, den här filmen verkar otroligt rolig. Så här står det på IMDB:
John makes a Christmas miracle happen by bringing his one and only friend to life, his teddy bear. The two grow up together and John must then choose to stay with his girlfriend or keep his friendship with his crude and extremely inappropriate teddy bear, Ted.


För er som undrar varför ni känner igen Ted's röst så är det för att den görs av Seth MacFarlane, mannen som skapat Family Guy och som gör rösterna till Brian, Peter och Stewie m fl. Det är tydligen han som har skrivit den här filmen, vilken lär betyda att den är hysterisk. Jag älskar Mila Kunis och Mark Wahlberg brukar vara bra i det mesta han gör, så jag är väldigt peppad på den här filmen. 

tisdag 3 april 2012

I Love You, Man


Förlåt hörrni, jag har varit en himla dålig bloggare på sistone, tur att Felicia har bloggat lite. Men nu är jag tillbaka igen och tänkte tipsa er om en himla rolig film.

I Love You, Man handlar om Peter (Paul Rudd) vars liv handlar om hans jobb och hans nyblivna fästmö. När det är dags att börja planera bröllopet inser Peter att han inte har någon vän som kan vara Best Man. Han börjar leta efter en bästa vän och träffar av en slump på den excentriske Sydney (Jason Segel). Vänskap utvecklas, komplikationer uppstår.

I Love You, Man är min slags humor. Den är lite knäpp, lite konstig och en alldeles perfekt mängd klyschig. Jag älskar Jason Segel och tycker att han är himla rolig som Sydney, men jag tycker faktiskt att det är Paul Rudd's Peter som är filmens verkliga höjdpunkt. Han är asrolig helt enkelt. Över lag så är detta en väldigt bra film som är perfekt om man vill få sig ett gott skratt och bli på bra humör. En feel-good rulle med mycket bromance.

söndag 1 april 2012

Topp 3: Heath Ledger

Dags för ett topp 3-inlägg med en av mina favvoskådespleare, Heath Ledger. Helt sjukt sorgligt att han inte längre finns.


En av mina favoritfilmer är 10 orsaker att hata dig, och det står jag för. Roligare film får man leta efter. Kan dock varna för att jag kan vara lite jobbig när jag ser på den här filmen, har sett den så många gånger att jag kan i princip alla repliker, vilket jag såklart vill visa alla i min närhet genom att säga dem några sekunder innan de sägs i filmen. Min favvoscen är då Heath sjunger på läktaren - då smälter jag.

10 orsaker att hata dig handlar om Cameron (Joseph Gordon-Levitt) som börjar i en ny skola. Han blir kär i Bianca Stratford. Men det finns ett problem, hon har en väldigt strikt farsa (men väldigt rolig sådan), så hon får inte dejta ifall inte hennes storasyrra gör det. Storasyrran Kat (Julia Stiles) bryr sig inte, hon ska föreställa världens hårding. Så Cameron betalar värstingen Patrick Verona (Heath Ledger) för att dejta Kat, för ingen annan kan tänka sig att dejta henne eftersom hon är så hemsk (hmpf). 

Det är en ganska typisk high school-film, men med duktiga skådisar och genuint roliga scener. Fantastiskt bra!!!



Brokeback Mountain får äran av att bli nummer två på denna lista. Fantastisk film om förbjuden kärlek. Det är något så ovanligt som en cowboy-gay-film, med två asbra skådisar i huvudrollerna - Heath Ledger och Jake Gyllenhaal. I periferin finns också två andra stora skådisar i rollerna som killarnas respektive - Michelle Williams och Anne Hathaway. Det är mycket tystnad och talande blickar, och kan utlova en massa tjutande (i alla fall till alla som har känslor...). Fy satan så bra.



Nummer tre får filmen The Dark Knight bli. Det är många kända skådisar med i filmen, men enligt mig är det bara Heath som är värd att nämnas. Det är han som gör hela filmen i rollen som den jätteobehagliga skurken Joker. Det är alltså en Batman-film, en mörk sådan. Det är spännande med många snygga scener. Asbra!