Tv-serie-tips: Roswell

Roswell är en tv-serie från 1999-2002. Serien börjar med att high school-studenten Liz blir skjuten och magiskt helad av skolkamraten Max. Det visar sig snart att han, hans syster Isabel och en kille som heter Michael egentligen är aliens och besitter övernaturliga krafter.

Det blir såklart en hel del kärlek och vanligt tonårsdrama. Allt mot en bakgrund av att de måste behålla deras hemlighet och fly från poliser som är dem på spåren. Första säsongen är i mitt tycke den bästa, då de koncentrerar sig mest på relationerna. Andra säsongens fokus är istället sci-fi-aspekten av historien, och det blir rätt flummigt och inte lika intressant. Det finns också vissa luckor i mytologin som är störande. Det gjordes tre säsonger av serien och sista avsnittet är som tur är ett ordentligt avslut.

Det blir ganska tröttsamt med Max grubblande blick och Michaels idiotiska impulsivitet. Max och Liz förhållande blir också ganska tjatigt. Men serien innehåller också en hel del oväntade vändningar och spänning. Lite humor finns också, främst från min favvokaraktär Kyle (inte från början, men han utvecklas till att bli den i mitt tycke roligaste personen i serien).

Den mest kända skådisen är Katherine Heigl som spelar Isabel. Men man känner även igen några av de andra. Liz spelas av Shiri Appelby som spelar mamman i mysserien Life Unexpected (pappan i samma serie dyker faktiskt också upp i ett avsnitt i sista säsongen, som en journalist). Max spelas av Jason Behr som jag kände igen från några avsnitt av Dawson's Creek, och Kyle spelas av Nick Wechsler som spelar Jack i Revenge.

Aliens i människoform i skolmiljö, vad kan gå fel?

Nytt: Modig

Modig är en animerad disneyfilm som handlar om skotska prinsessan Merida. Hon är en duktig bågskytt och upprorisk mot sin mamma som vill att hon ska bli en typisk prinsessa. En dag kommer några prinsar som vill tävla om Meridas hand. Merida får nog och flyr ut i skogen där hon träffar en trollpacka. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig...

Modig är en gullig och humoristisk historia. Det är befriande med en självständig tjej i huvudrollen. Trevligt med lite girlpower. Men filmen handlar lika mycket om relationen mamma-dotter. Det är många hjärtvärmande scener när de finner varandra. Såklart innehåller filmen också en hel del humor. Många komiska figurer, en personlig favorit är prinsen som ingen förstår vad han säger.

Jag såg filmen med originaltalet, och jag tycker verkligen om det skotska som ger extra braighet. Har alltså ingen aning om hur de har löst det med det svenska talet. Nån dialekt?

Mysig film som jag absolut kan rekommendera. Alltid skönt att se en film som man vet slutar lyckligt (det är ju liksom disney).

På bio: Breaking Dawn del 2

Breaking Dawn del 2 är den sista delen i Twilight-sagan. Bella har precis fött Renesmee och blivit vampyr. Jacob har imprintat på Renesmee, så alla är lyckliga och glada. Tyvärr leder några olyckliga omständigheter till att de elaka Volturisarna bärjar marschera för att attackera dem, vilket gör att Cullens måste samla ihop alla sina vampyrvänner som stöd.

Jag tillhör dem som har varit förtrollad av Twilight-världen. Jag har läst böckerna fler en än gång och likaså sett filmerna ett flertal gånger. Visserligen har intresset svalnat de senaste åren, men det finns fortfarande ett litet sug.

Tyvärr tycker jag att denna sista film är den sämsta i serien. Visst har de tidigare filmerna kanske inte varit några fantastiska skapelser de heller, men de har ändå haft en värme och charm som har tilltalat mig. Breaking Dawn del 2 har tyvärr inte ens det. Jag hade som sagt läst boken och hade därför koll på storyn som är rätt knäpp i sig, men det hade jag accepterat. Min besvikelse ligger istället i hur de valt att filmatisera den. Det är sjukt överdramatiskt med lidande blickar åt alla håll och kanter. Hade jag inte läst boken hade jag nog suttit som ett frågetecken när Bella än en gång glor jättelänge på Edward. Eller Renesmee. Eller nån annan. Nu fyller jag liksom i luckorna med vad jag, genom boken, "vet" att hon borde vilja säga med blickarna.

Eftersom jag kunde storyn så hade jag sett fram emot att lära känna alla dessa nya vampyrer. Tyvärr ägnas väldigt lite tid åt just detta, så det blir mest massa ansikten man blandar ihop. Garrett och hans kärlekshistoria är det enda som börjar kännas lite kul, men det nämns bara i förbifarten. Och herregud - ryssarna. Tror aldrig jag har sett något löjligare. De ska vara jättecreepy men istället garvar man bara varje gång de är i bild. Med sina dåliga ryska dialekter. Suck!! Man kan tycka att en så stor produktion som Breaking Dawn borde kunna hitta några skådisar som utstrålar lite ondhet. Och så kunde det kanske lagts ner lite tid på stylingen...

Det som dock gör mig mest irriterad är att de tagit bort nästan all humor som boken faktiskt har. Istället ligger fokus på det intensiva och dramatiska. Som visserligen blir komiskt, på ett löjligt sätt. Jag säger bara sexscenen med Bellas flygande huvud, herregud.

En stor besvikelse, helt klart. Det finns några överraskande scener som är bra och några gånger man skrattar utan att det är löjligt, men resten av filmen är rätt kass.

På bio: Skyfall

Jag har aldrig varit något större Bond-fan, har bara sett ett par filmer men jag gillade verkligen Daniel Craigs första Bond-film, Casino Royal. Gillar att Craig faktiskt känns som att han skulle kunna vara en agent, lite hård och världsvan - inte slemmig som Brosnans Bond. Det finns dock en sak som jag har problem med när det gäller Bond-filmerna och det är att alla kvinnor (utom M) fortfarande verkar ha pressats in i en extremt ytlig, sexistiskoch könsrollsstereotyp mall som jag bara vill spy på (varför varför varför trippar alla kvinnliga agenter runt i högklackat och tajta kjolar??). Men det är en helt annan femma som jag får spara till ett annat inlägg.

Åter till Skyfall, vars handling  centrerar kring MI6-chefen M och hennes dunkla förflutna som kommer tillbaka och spökar, främst i form av en YTTERST obehaglig Javier Bardem. Den mannen alltså, herremingud vad obehaglig han kan spela. Självklart får mr 007 rycka in och rädda dagen.

Det jag gillade med Skyfall var att storyn inte var alldeles för rörig, men ändå hade sina oväntade vändningar. Jag gillar också när dom jobbar i gråzonerna, att ingen är totalt ond eller genomgod. En sista sak som jag uppskattar är hur våldet hanteras. Jag är inte den som är den, jag älskar filmer som Inglorius Basterds och liknande där det finns vissa obehagliga våldsscener, men ibland är det skönt med en actionfilm där det inte sprutar blod eller diverse lemmar kapas. 

Jag rekommenderar Skyfall starkt, oavsett om du gillar Bond eller ej! Skyfall levererar dryga två timmars actionfylld underhållning, perfekt till helgen!

Filmtips: Young Adult

Young Adult handlar om den tragiska figuren Mavis. Hon bor i Minneapolis, men får för sig att åka tillbaka till sin lilla hemstad för att vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Som är gift. Och har en nyfödd dotter.

Det tragiska ligger mestadels i att Mavis lever kvar i livet hon hade i skolan, då hon var den populäraste tjejen i plugget. Hon har inte vuxit upp vilket märks inte minst på att hon jobbar med att skriva ungdomsromaner (om den populäraste tjejen i plugget).

Först och främst är den här filmen pinsam. Inte sådär lite små-pinsam-småle-nån-gång-ibland, utan åh-fy-fan-skämskudden-fram-pinsam, ofta. Det beror helt och håller på hur Mavis beter sig - som en bitch från high school fast i en 37-årings kropp. Som åskådare vill man bara sjunka genom jorden.

Samtidigt finns det också en hel del komiska scener. Eller mest tragikomiska kanske. Charmigast är Matt som hon träffar och har roliga dialoger med. Det är dock roligt på ett lågmält sätt, inga vrida-sig-av-skratt-ögonblick.

Chalize Theron som Mavis är fantastisk. Häftigt att nån så vacker kan se så sunkig ut, och verka så osympatisk.

Det finns en ganska hög igenkänningsfaktor, trots att det såklart är väldigt överdrivet. Man kan ändå, någonstans, förstå henne och hennes känslor. Det kommer också några riktigt sorgliga scener mot slutet som berör, och gör Mavis mer mänsklig.

Jag har nog aldrig sett en liknande film förut, vilket gör den intressant. Den har något unikt, så den är väl värd att se. Men som sagt: skämskudde beredd!

Nytt: Vamps

Vamps är en romantisk komedi med två vampyrtjejer i huvudrollerna. De bor i dagens New York och lever ett ganska typiskt liv, fast endast på natten såklart. En chick-flick med blod och huggtänder. En av dom träffar en kille och blir förälskad.

Det är ytligt och löjligt, vilket såklart är meningen. Det ska vara och är ironiskt. Tyvärr tycker jag inte att det är tillräckligt smart för att lyckas helt i sin ambition. Det blir liksom för obetydligt.

Men visst har den en hel del kvaliteter. Den största tycker jag är Dan Stevens (Matthew i Downton Abbey) som är charmig i sin Hugh Grantiskhet. Den innehåller också en hel del fyndiga vampyregenskaper, sjukt förvånad (och äcklad!) blev jag över den långa tungan som slickar bort näsblod... Det är också rätt kul att Van Helsing och Vlad Tepes (han som Dracula tros vara baserad på) dyker upp. Tycker också om att de har behållt lite klassisk vampyrondhet (trots att huvudrollerna inte ens kan döda en fågel) i Sigourney Weavers bitchvampyr.

Huvudrollerna spelas av Alicia Silverstone (Clueless) och Krysten Ritter (jag kände mest igen henne från Gilmore Girls). De är väl helt okej, men nåt är det ändå jag stör mig på hos den förstnämnda. Kan dock inte riktigt sätta fingret på vad, nåt har det nog att göra med att det känns för tillgjort.

Tyvärr är det en hel del som fattas, trots ett antal roliga scener. Jag tipsar därför inte om den här filmen, men jag avråder inte heller - så ni får helt enkelt välja själva om ni vill se den eller ej (generöst va)!

Tv-serie-tips: Firefly

(Jag hade hört talas om serien Firefly innan, men det var först när jag sett Avengers (och älskat den) som jag blev nyfiken på att se mer från Joss Whedon (som även ligger bakom Buffy the Vampire Slayer, FYI). Sedan kom Doctor Who och annat emellan och jag glömde bort Firefly helt. Men så skaffade vi underbara Netflix (tipstips!) och vad fanns där om inte Firefly! Vi började kolla och fastnade helt.)

Firefly utspelar sig 500 år framåt i tiden och handlar om besättningen på rymdskeppet Serenity. Besättningen består av en brokig skara mer eller mindre laglösa personer som försöker överleva i rymdens utkanter och undvika sina fiender som både innefattar andra laglösa skepp och de korrupta myndigheterna som ständigt ligger hack i häl.

Grejen med Firefly är att den inte känns som en typisk sci-fi-serie. Fokus ligger inte på en massa high-tech-prylar eller aliens och karaktärerna har inga flashiga utstyrslar. Nu när jag tänker efter så tror jag inte det har varit med en enda typisk alien hittills?! Istället påminner Firefly mer om ett slags western/pirat-äventyr som bara råkar utspela sig i rymden. 

I vanlig ordning med riktigt bra tv-serier så handlar det om karaktärerna. Åh, vilka karaktärer! Komplexa och flerdimensionella personer som ständigt överaskar och som har en väldigt bra dialog, vilket inte är särskilt förvånande när det är Joss Whedon som ligger bakom. Han är ju känd för att skriva bra dialog och tuffa kvinnliga karaktärer. TYVÄRR så lades serien ner efter första säsongen, så det finns endast 15 avsnitt att avnjuta. Men ett litet ljus i mörkret är att det även finns en film som spelades in efter seriens slut, så jag antar (och hoppas) att man slipper det typiska cliffhanger-slutet utan fortsättning.