(Ganska) nytt: Searching for Sugar Man

Hör och häpna - nu vill jag tipsa om ännu en dokumentär! Kanske ingen överraskande sådan dock, men i alla fall.

Searching for Sugar Man vann en oscar i kategorin bästa dokumentär, så det är knappast förvånande att den är bra. Extra kul är det därför att det är en svensk som har gjort den - Malik Bendjelloul. Det är en slags detektivhistoria, en sökan efter vad som har hänt med artisten Rodriguez. Hans skivor floppade totalt när de släpptes på 70-talet, i alla länder utom Sydafrika. Där har han blivit en hjälte, en symbol för kampen mot apartheid, och sålt flera hundra tusen skivor. Helt utan artistens vetskap.

Det är en dokumentär som griper tag i en från första början. Det är spännande och historien är helt otrolig. Det är som en saga som på samma gång känns mer äkta än mycket annat. Samtidigt är det inte bara lyckligt, men den övervägande känslan man får av filmen är ändå värme. Och glädje.

Man får höra många av Rodriguez låtar, och jag är minst lika förvånad som alla i filmen över att hans musik floppade nästan överallt. Det är helt fantastisk musik, som jag kommer fortsätta lyssna på långt efter att dokumentären slutat.

En underbar film som ni bara måste se! Annars kommer jag hem till er och tvingar er!

På bio: Pitch Perfect

Pitch Perfect handlar om Beca (Anna Kendrick) som börjar på college. Högst motvilligt går hon med i skolans kvinnliga a capella-grupp.

Har tyckt om Anna Kendrick ända sen jag först såg henne i Twilight (där jag tycker att hon är den bästa skådisen, möjligtvis i tävling mot Bellas farsa). Sen dess har hon varit jättebra i allt jag sett henne, en personlig favorit är 50/50. Hon är sådär lågmält komisk och lyckas vara charmig och bortkommen utan att bli tjejgullig. Rätt cool, helt enkelt. Är i den här filmen också impad av hennes sångröst.

Har hört att Pitch Perfect kallas anti-Glee, men tycker den har mer likheter än skillnader med serien. Tycker att humorn påminner lite om varandra och stämningen är inte heller helt olik. Som ni nog vet vid det här laget är jag ett stort fan av Glee, så det är ett gott betyg från mig. Största skillnaden är att sångnumren känns förvånansvärt spontana (vilket man definitivt inte kan beskylla Glee för) och äkta.

Det är väldigt roligt att de nördiga och sjukt löjliga killarna i den manliga a capella-gruppen har högst status. De ses som hjältar och alla är impade när de sjunger skalor på skolgården. Speciellt kul är den elake och uppblåste ledaren. En klockren parodi på coola gänget. Fat Amy (Rebel Wilson, ni känner igen henne ifrån Bridesmaids) är också väldigt kul, det går inte att komma ifrån. Visst har hon tendens att bli lite överdriven, men jag skrattar ändå.

Kul detalj för oss svenskar är den många gånger återkommande Ace of Base-låten.

Kan inte komma på nåt negativt att säga faktiskt. Eller okej, spygrejen hade de kunnat skippa. Men annars en fantastiskt kul film. Den är uppfriskande och innehåller inte så många collegefilms-klyschor. Visst får vi såklart den klassiska kärlekshistorien, men en ovanligt fräsch och charmig sådan.

En av de roligaste filmerna jag sett på länge. Massa rekommendationer från mig!!!

Filmtips: Walk the Line

Hej igen, nu var det några veckor sedan jag uppdaterade här - tur att Felicia håller ställningarna och uppdaterar lite oftare när jag blir dränkt i skolarbete!

Tänkte att jag skulle passa på att tipsa om en perfekt film såhär till söndagskvällen, Walk the Line. Walk the Line är en (sju år gammal insåg jag nu, herregud!) film som handlar om sångaren Johnny Cash rätt turbulenta och stundvis hårda liv. Filmen är baserad på hans memoarer bland annat och vi får följa honom från det att han är en ung pojke och vidare till när hans karriär sätter fart och han träffar June Carter och vad detta ger för konsekvenser.

Johnny Cash spelas utav Joaquin Phoenix (ja, jag fick dubbelkolla stavningen) som gör ett helt fantastiskt jobb. Att han dessutom sjunger alla (tror jag) låtarna själv är sjukt imponerande - det låter nästan exakt som den riktiga Johnny Cash! I rollen som June Carter ser vi Reese Witherspoon som även hon gör ett fantastiskt jobb. Det riktigt sprakar mellan dom och några av filmens bästa scener är de som utspelas mellan dom.

Walk the Line är ett drama den är baserad på verkliga människoöden och den har sina tunga partier, men överlag så tycker jag ändå att detta är en film som lämnar en med en bra känsla i magen. Jag kan dock varna för att låtarna "Walk the Line" och "Ring of Fire" har en tendens att fastna..Länge. Flera dagar efteråt kan man gå och nynna på refrängerna.

Filmtips: The Boat that Rocked

The Boat That Rocked (eller Pirate Radio som den av någon anledning heter i USA) utspelar sig på 60-talet och handlar om en illegal radiostation som håller till på en båt i Nordsjön. Därifrån spelar dom musik som den brittiska regeringen anser som olämplig, vilket resulterar i att regeringen vill stoppa dom. 

The Boat That Rocked är en sådan där film som jag bara snubblade över för några år sedan och som blivit en favorit. Helt enkelt för att den är så himla rolig och bra. Och med skådisar som Rhys Ifans, Nick Frost, Kenneth Branagh och Chris O'Dowd är det ju föga förvånande. Massa knäppa grejer händer, heltokiga karaktärer och jag älskar den urgulliga Carl (Tom Sturridge), vars besök på båten vi får följa. Den här filmen har massa humor, bra musik, drama och lite kärlek. Det vill säga allt man behöver i en riktigt underhållande film. Se den nu!