Topp 3: 2012

Känns passande såhär i början av 2013 att göra en liten summering av året som gått. Mina tre favoritfilmer under 2012 var dessa. Håll till godo.



Först på listan hamnar En oväntad vänskap. Vän av ordning kanske invänder: men hallå, den kom ju redan 2011! Men med motivationen att den fick sitt internationella genombrott 2012 och gick på bio i Sverige då, så ser jag den ändå som en film som kom förra året. Så det så. En mer fantastisk film får man leta efter. Mer hyllning läser ni här.




Som tvåa hamnar Hobbit: en oväntad resa. Som det Sagan om ringen-fan jag är kan jag inte låta bli att förtrollas av det storslagna äventyret. Det är humor och spänning i en härlig mix. Jag är väl en av de få som inte tyckte att den var för lång. Här kan ni läsa mer om vad jag tyckte om filmen.




Tredjeplatsen norpas av The Amazing Spider-man. En ny och fräsch version av spindelmannen, med nya och fantastiska skådisar. Tycker om att denna spindelman inte är lika mesig som Tobey Maguires (trots att jag tycker om de filmerna med). Lite mer glimt i ögat, helt enkelt. Här kan ni läsa Sandras recension, som jag håller med om till fullo.

På bio: En oväntad vänskap

Det är sällan som jag inte kan hitta något negativt att säga om en film, men En oväntad vänskap tillhör denna lilla skara. Det är definitivt den bästa filmen jag sett på länge, nog den bästa i år. Kanske till och med ännu längre.

En oväntad vänskap är en fransk film och är baserad på verkliga händelser. Den handlar om Driss som är en halvkriminell förortskille. Han börjar jobba som typ personlig assistent åt en förlamad överklassman. Filmen följer sedan den (oväntade) vänskap som växer fram dem emellan.

Filmens största styrka är att den har så otroligt mycket hjärta. Den utstrålar glädje och värme, trots att den även tar upp ämnen som inte bara är glada. Det finns ett mörker och det bidrar till att ge filmen djup. Huvudkaraktärerna hade lätt kunnat bli stereotypa, men filmen lyckas undvika det klyschiga och överraskar ständigt.

Huvudrollsinnehavarnas kemi är fantastisk och också en stor anledning till att filmen är så bra. När de ler och skrattar så smälter man som åskådare helt. Det är inga skådisar jag känner igen sen tidigare, men det är ju inte så konstigt eftersom de är fransmän. Dock är det nog en god idé att hålla lite koll på dem - efter denna internationella succé skulle det inte förvåna mig om de dyker upp i andra internationella filmer. Omar Sy och Francois Cluzet (sjukt lik Dustin Hoffman för övrigt) heter de i alla fall.

Sist men inte minst är filmen helt sjukt kul. Jag skrattade högt i biosalongen, och det var jag inte direkt ensam om.

Ni bara måste se den här filmen. Det är en order.