The Avengers

I lördags var det äntligen dags – jag såg The Avengers. Och vet ni vad? Den levde upp till hypen. I alla fall för mig. Jag var helt uppslukad från första stund och när ljusen tändes igen var jag helt uppskruvad på det sätt som jag blir när jag sett en riktigt bra film.

För er som har missat helt vad The Avengers är för påhitt så ska jag försöka sammanfatta lite snabbt. The Avengers är en serietidning från Marvel som samlar många av Marvels superhjältar. Vad jag har förstått så består The Avengers av fler superhjältar i originalserierna, men i filmen nöjde sig Marvel (på grund av att dom inte äger alla sina karaktärer m.m.) med att ha med Iron Man, Captain America, Thor, The Hulk, Black Widow och Hawkeye. Att det så småningom skulle bli en Avengers-film är något som det har hintats om sedan Iron Man kom och S.H.I.E.L.D-agenten Coulson dök upp för första gången.

Så, vad handlar The Avengers om? Asaguden Loki (Loke på svenska) (Tors bror, för er som har missat det) anländer till jorden och ställer till med problem. Han vill bli jordens envåldshärskare och har till sin hjälp en arme av utomjordingar. I ett försök att stoppa Loki bestämmer sig S.H.I.E.L.D för att samla jordens superhjältar och skapa ett team - The Avengers. 

The Avengers är spännande, extremt underhållande och väldigt väldigt rolig. Hela-salongen-skrattar-rakt-ut-rolig. Robert Downey Jr är som vanligt klockren som sig själv Tony Stark/Iron Man, men även resten av gänget får sin beskärda del av snabba repliker och fantastiska one-liners. Dialogen är rakt igenom fantastisk och filmens bästa scener är dom där det pratas mycket. Så enkelt är det. Men jag är ju även en sucker för lite bra action och The Avengers är full av bra action. Snygga, smarta och roliga actionscener som tyvärr förstördes lite av den stundtals väldigt irriterande 3D:n. 

Alla skådespelare är jättebra och jag gillade verkligen Mark Ruffalo som den nya Hulk/Bruce Banner. Även Scarlett Johanssons Black Widow och Jeremy Renners Hawkeye var bra, jag blev riktigt förtjust i deras karaktärer.

Filmens bad-guy – Loki – är en av filmens höjdpunkter. Så klart. Det är ju min favorit Tom Hiddleston som spelar honom. Loki har blivit rejält mycket mer galen och elak sen Thor men Hiddleston lyckas ändå spela honom som komplicerad och inte bara som en rakt igenom ond supervillain-klyscha. Dessutom så är många av filmens bästa skämt på Lokis bekostnad.

Så, gillar du serietidnings/superhjälte-filmer så kommer du förmodligen att älska The Avengers. Gör du inte det så finns det ändå en stor chans att du kan gilla den här. Den är helt enkelt en väldigt bra, välgjord och underhållande film. Se den nu!

Filmdiss: Captain America: The First Avenger

Såna här filmer gör mig arg. Såna som har potential, men som liksom faller pladask. Klyschigare film än Captain America får man leta efter. Filmen handlar om den tanige och sjuklige Steve Rogers som har som högsta dröm att få försvara sitt land i krig (!). Han blir gång på gång nekad, men en forskare, som håller på med ett hemligt projekt, upptäcker att han är en så himla god människa och sätter honom i en maskin som gör honom stor, stark och snygg och ger honom lite superhjältekrafter. Så kan han äntligen slåss för sitt land!

Captain America är så amerikaniserad att man får kväljningar. Samma tendens får jag också av alla små käcka kommentarer som är till för att vara roliga (men inte är det). Är det förresten någon som kan svara på varför han envisas med att springa omkring med den väldigt uppseendeväckande skölden (som för övrigt är med på bilden) när han borde göra allt för att inte synas? Försöket till kärlekshistoria är också lagom påklistrat (trots att jag diggar tjejen, Hayley Atwell. Hon spelar ju den coolaste tjejen i Svärdet och Spiran för bövelen.)

Okej, för att säga något posivt så tycker jag att det är snyggt hur dom i början av filmen lyckats få Chris Evans spinkighet att se verklig ut. Och några några roliga stunder finns det, kanske framförallt när han blir någon sorts reklamdocka som sjunger och dansar och slår Hitler varje kväll. Och så diggar jag ju Hugo Weaver (som spelar Johann Schmidt) ända sen han var ondingen i Matrix.

Om man istället skulle försöka tänka sig att filmen är ironiskt menad, vilket är ett alternativ, så kanske den blir bättre. Eller nej, den misslyckas med det med.

Slutsats: inte bra. That's it.

Topp 3: Filmer baserade på serietidningar

Jag är svag för filmer baserade på serietidningar, så är det bara. Min kära karl råkar dela den här svagheten, så vi har hunnit beta av rätt många från denna genre. Jag tänkte sammanställa en liten lista med några av mina favoriter.

1. Watchmen

Tack google. 

Har ni missat Watchmen så är det dags att hyra den nu. I allafall om ni har någorlunda lik filmsmak som jag har och gillar serietidnings-filmer. This is as good as it gets. Jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi såg den här på bio. Redan i introt när Dylans "The Times They Are A-Changin" spelas och filmens 80-talsmiljö (som är ett slags parallellt 80-tal där Nixon är president) presenteras kände man att det här är något speciellt. "Svenska" Malin Åkermans (hon har ju faktiskt inte bott i Sverige ordentligt sen typ 2-årsåldern så att kalla henne svensk är la lite att ta i) insats är inte någon höjdare tyvärr. Däremot så är Jackie Earle Haley som Rorschach, en föredetta superhjälte och filmens "berättare", helt fantastisk. Ingen karaktär är särskilt endimensionell i Watchmen och det är ingen tydlig "good vs. evil"-konflikt. Älskar sånt. Något som kan vara obehagligt för mina fellow Greys Anatomy-fans är att "Denny" spelar den väldigt obehagliga Comedian. Känns helt fel ibland kan jag meddela. Överlag så är det en väldigt mörk och stundvis obehaglig film. Men bortsett från det så är det här en riktigt bra film som jag verkligen gillar.

2. The Dark Knight

Jag gillade verkligen Batman Begins och när jag hörde att det skulle komma en uppföljare med ingen mindre än Heath Ledger i en av rollen blev jag väldigt exalterad. Och den här filmen levde verkligen upp till mina riktigt höga förväntningar. Heath är så otroligt obehaglig som Jokern och det är med sorg i hjärtat jag imponeras av hans skådespel varje gång jag ser den här filmen. Men han är inte den enda som är bra, egentligen finns det ingen dålig skådespelarinsats i den här filmen. Christian Bale, Michael Cane, Aaron Eckhart, Maggie Gyllenhaal (så himla mkt bättre än Katie Holmes IMO) och Gary Oldman är alla jättebra. Och The Dark Knight är även fullspäckad med helt galna actionscener och så mycket spänning att man inte kan låta bli att tugga på naglarna. Blir svårt för The Dark Knight Rises att följa efter en sån här film.  

3. Iron Man

Ja, nu är det dags igen, ännu en RDJ-film. Men jag kunde inte skippa den här, gick bara inte! För Iron Man är så jäkla bra. Den är lite mer (okej, ganska mycket mer) lättsam än de två andra på listan men det gör den inte nödvändigtvis till en sämre film. RDJ är så himla "spot on" som den något alkoholiserade (gravt alkoholiserad enligt originalet vad jag har förstått) och väldigt oansvarige Tony Stark. Stark är ett geni som blev föräldralös i tonåren och som nu tagit över sin fars framgångsrika vapenföretag. Allt detta ändras när han blir tillfångatagen och på nära håll får uppleva vad hans vapen gör mot världen. Att jag gillar den här filmen beror till stor del på RDJ. Han spelar på ett sätt som får den barnslige och oansvarige kvinnokarlen Stark att kännas älskvärd. Plus att den är himla rolig. Gwyneth Paltrow är rätt bra som ordningsamma Pepper Potts. Det här är en ganska lättsam film som definitivt tilltalar en bredare åldersgrupp än exempelvis Watchmen. Kolla in den och sen kan ni även kika på 2:an, den är nästan lika bra. 2013 ska trean komma och jag längtar redan.


Bubblare: The Incredible Hulk (den från 08 med Ed Norton som Bruce Banner)



När jag sammanställde det här inlägget i huvudet (ja, jag gör sånt) så såg jag snart ett samband mellan mina favoriter: Superhjältar med brister. Ingen av huvudpersonerna i de här filmerna har några superkrafter (förutom Dr Manhattan i Watchmen, men han gills inte) förutom fantastiska hjärnor och ingen är någon rakt-igenom-supergod-fantastisk människa. Dom har brister och är rent av irriterande och omoraliska ibland. Mycket roligare än Superman. Insåg även att Bruce Wayne/Batman och Tony Stark/Iron Man är lite samma skrot och korn. Miljonärer, "playboys" och föräldralösa som blir påverkade av en specifik händelse som får dom att bli sina alter-egon. Sånt jag tänker på när jag går runt i affären till exempel.