På bio: Silver Linings Playbook

Silver Linings Playbook (eller "Du gör mig galen" på svenska, orkar inte vilken dålig översättning...) är en slags romantisk dramakomedi som handlar om Pat (Bradley Cooper) (ja, han i Hangover) som precis blivit utsläppt från ett mentalsjukhus och tvingas flytta in hos sina föräldrar.  Han har bestämt sig för att försöka återförenas med sin ex-fru, tills han träffar den något problematiska änkan Tiffany (Jennifer Lawrence).

Silver Linings är stundtals mörk, oväntad, rörande och väldigt rolig. Man går igenom hela känsloregistret och går från tårar till skratt i samma scen! Underbart. Fantastiska skådis-insatser överlag men Bradley Cooper stod ut för min del, har inte gillat honom innan men i denna ÄLSKADE jag honom. J-Law älskade jag ju redan, men hon är fantastisk hon med och förtjänade verkligen den där Oscarn hon vann häromkvällen. Gillade birollerna, särskilt Robert De Niro som Pat's extremt skrockfulla pappa.

Jag är själv tack och lov rätt skonad från psykiska problem, men vad jag har förstått så har denna film hyllats för dess verklighetstrogna inblick i hur det kan vara att leva med sådana problem och hur man behandlas av samhället. Alla och envar verkar älska den här filmen och jag förstår det verkligen!

Så, unna er och se denna pärla! Kanske redan i helgen?

Filmtips: Like Crazy

Like Crazy handlar om Anna (Felicity Jones - sjukt lik Emma Roberts, var helt säker på att det var hon som spelade huvudrollen fram till för ungefär tio minuter sedan, haha) och Jacob (Anton Yelchin) som blir kära när de pluggar tillsammans i LA. Men Anna är brittisk och måste åka till England när hennes visum går ut. Hon klarar inte av att lämna Jacob så hon stannar trots att hon inte får, vilket gör att hon sen inte får komma tillbaka till USA.

Den här filmen handlar om kärlek med förhinder. Längtan är det centrala temat. Hur har man ett förhållande när man inte kan träffas under långa perioder? Ska man ens ha nåt förhållande? Det är en film som är glad och sorglig, om vartannat.

Det bästa med Like Crazy är hur allt känns äkta. Skådespelarna är jättebra, och händelseförloppet är realistiskt. Mycket av styrkan ligger i kemin mellan huvudpersonerna.

Just det, Jennifer Lawrence har en roll i filmen också. Bra.

Jag fick en hel del Blue Valentine-vibbar när jag såg den här filmen, och den filmen älskade jag ju. Like Crazy är inte riktigt lika bra, men inte så långt därifrån.

Winter's Bone

I förra inlägget skrev ju Sandra om The Hunger Games (håller för övrigt helt med i hennes bedömning - asbra film - så se den!). Tänkte därför passa på att tipsa om en annan bra film som huvdrollsinnehavaren är med i. Ni som sett The Hunger Games tänker säkert nämligen "åh vilken tjej, undrar om det finns någon annan bra film hon är med i!", och ni som ännu inte sett den behöver nåt att värma upp med. Så jag besvarar härmed alla era böner.

Winter's Bone handlar om Ree (Jennifer Lawence). Hennes pappa är borta och hennes mamma är deprimerad, så hon är den som tar hand om sina småsyskon. En dag kommer sheriffen och berättar att hennes pappa tagit ut ett lån på huset, så ifall hon inte hittar honom så kommer de förlora allt. Filmen handlar sedan om hennes jakt efter hennes pappa, hon springer helt enkelt runt o frågar massa folk var han är, ungefär. Hon vet att han har hållt på med droghandel, och ingen hon frågar är villig att berätta någonting.

Det är en ganska obehaglig film, man sitter hela tiden på helspänn. Främst pga att alla människor Ree pratar med är fullständigt oberäkneliga. Trots att alla är totalt ovilliga att berätta något om hennes pappa, vägrar hon att ge upp. Hon blir hotad mest hela tiden, men hon är stenhård och envis. En stark och cool tjej helt enkelt. På nåt konstigt sätt är filmen ändå ganska mysig, trots alla obehagligheter. Den har ett ganska sävligt tempo, med några undantag, och är filmad med ett lugn som är intressant.

Jävligt bra film helt enkelt!

The Hunger Games

The Hunger Games utspelar sig i ett post-apokalyptiskt Nordamerika där landet har delats upp i 12 distrikt som styrs med järnhand av presidenten i The Capitol. Som en påminnelse av ett uppror som distrikten gjort anordnas varje år dom så kallade Hunger Games, eller Hungerspelen som dom heter i den svenska översättningen. Hungerspelen är ett direktsänt event som går ut på att en flicka och en pojke mellan 12 och 18 år väljs ut från varje distrikt och får kämpa mot varandra i en arena tills det bara finns en ensam överlevare kvar. I distrikt 12 lever Katniss Everdeen (Jennifer Lawrence) tillsammans med sin mamma och sin 12-åriga lillasyster Primrose. När det är dags för årets dragning händer det som inte får hända och Primrose blir dragen. För att rädda sin syster tar Katniss hennes plats.

Åh, vad bra den var hörrni! Jag gillade verkligen den här filmatiseringen. Jag älskade böckerna, så jag var ytterst skeptisk när det började pratas om att dom skulle bli film. Men i min åsikt så lyckades dom riktigt bra. Jennifer Lawrence var väldigt övertygande som Katniss och att dom hittar en bra skådespelare till huvudkaraktären är enligt mig en viktigt del i en framgångsrik filmatisering. Jag var inte lika förtjust i Peeta, men det gjorde inte så mycket. Vad det gäller handling och manus så kändes det som att dom höll sig nära boken, men det var å andra sidan ett tag sen jag läste boken nu. Jag var positivt överraskad gällande hur dom hanterade det oundvikliga våldet som är en viktig del av boken, filmen har en bra balans och i många fall antyds våldet utan att allt för många obehagliga detaljer visas. 

Så, sammanfattningsvis? The Hunger Games är väldigt bra och väldigt sevärd! Den är något lång – 142 minuter – så om man ogillar att sitta still länge eller om man är extremt känslig för våld kanske man ska vänta tills den kommer ut på DVD. I vilket fall så är det en film som man bör se. Om inte för annat så för att hänga med i populärkulturen, för den här filmen och dess uppföljare har kallats för "nya Twilight" och kommer vara aktuella i flera år framöver.