Haywire

Haywire är en film av typen Bourne, minus minnesförlust-grejen. Och så är det en tjej i huvudrollen. Filmen handlar om Mallory (Gina Carano) som är nån typ av hemlig agent. Hon blir förrådd och måste ta reda på vem som förrått henne och hämnas. Ganska klassisk story när det gäller den här typen av filmer.

Nånting särskilt har den ändå. Jag tycker om att de inte har nån musik i fightingscenerna, och att de har ganska lite dialoger. Tycker också det är snyggt när de visar en hel fritagningsscen utan nästan några ord - man förstår ändå mycket väl vad som händer.

Det förvånar mig att den här filmen inte har fått mer uppmärksamhet (jag har i alla fall inte hört talas om den så mycket). Den har nämligen en hel drös kända skådisar - Ewan McGregor, Michael Fassbender, Michael Douglas och Channing Tatum för att nämna några.

En av filmens brister är dock huvudrollen. Hon ska vara så badass, men känns inte helt trovärdig och det faller lite platt. Storyn känns även den lite tunn emellanåt - man får aldrig riktigt den där "aha"-känslan när allt faller på plats som den här sortens film kräver. Istället uppdagas lite i taget. Men visst är det spännande, och det är underhållande att försöka räkna ut vem som är dum och vem som är snäll.

En fullt godkänd underhållning.

Prometheus reklamkampanj

Har ni mot förmodan missat helt vad Prometheus är och innebär så kan jag ta och förklara lite kort. Prometheus är en ny film från Alien-skaparen Ridley Scott som har premiär i sommar. Det verkar som att Prometheus kommer att vara en så kallad "prequel" till Alien-filmerna och utspelar sig lång innan och många fans hoppas att den ska reda ut lite frågetecken som finns kring Alien-världen. Charlize Theron, Noomi Rapace och min favvo Michael Fassbender är några av filmens stjärnor. Det är mycket hemlighetsmakeri runt filmen och väldigt lite information om filmens handling har läckt ut, ändå (eller kanske just därför) är hypen total.

Jag har ärligt talat noll koll på Alien-filmerna och var allt annat än pepp på Prometheus när jag först hörde talas om den. Men nu börjar jag bli mer och mer intresserad, särskilt efter att ha sett de olika korta "kampanj"-filmer som har släppts. Prometheus marknadsförs på ett speciellt sätt med olika videor som ger hintar om filmens handling och presenterar karaktärer. Den senaste presenterar ingen mindre än Michael Fassbenders karaktär, androiden "David". Extremt välgjord liten film och herregud så obehaglig Fassy är i den. Sjukt bra skådespeleri. Denna lilla introduktion får mig att tro att Fassbender kommer göra en fantastisk insats i själva filmen, som jag nu  trots allt måste se. Kolla in videon här nedanför, den är väl värt några minuter av er tid, jag lovar:

En favorit-skådis: Michael Fassbender

Jag tänkte att jag skulle införa lite skådis-inlägg här på bloggen, eftersom jag omöjligt kan vara ensam om att älska lite trivia om olika skådisar. Tyckte det kunde vara lämpligt att börja med ingen mindre än Michael Fassbender, denna superaktuella karl!

Haj-leendet

Michael Fassbender föddes 1977 i Tyskland men flyttade som tvååring till Irland där hans mamma kommer ifrån. Där växte han upp och jobbade bland annat i sina föräldrars restaurang. Ett av hans första riktiga jobb var i Steven Speilberg's prisbelönta tv-serie Band of Brothers. Efter det tog inte karriären fart (som Michael trodde) utan han ägnade rätt många år åt att vara med i olika reklamfilmer och spelade mindre roller i olika små filmer och tv-serier. Under dom här åren jobbade han som bartender. Han fick en liten roll i 300 och ett mindre genombrott med filmen Hunger (2008), en kontroversiell film av regissören Steve McQueen. Eftersom filmen handlar om en hunger-strejk var Fassbender tvungen att gå ner typ 15-20 kg i vikt, något som såklart uppmärksammades en hel del. Hunger blev väl mottagen och blev prisbelönad.

Efter Hunger fick Fassbender en roll i Quentin Tarantino's Inglourious Basterds. Han var även med i en skräckfilm, Eden Lake, och den något kalkoniga rullen Jonah Hex. En annan liten pärla han varit med i är Fish Tank, en brittisk indie-rulle där han som vanligt spelar en komplex och lite kontroversiell roll.

Han blev mer och mer känd, men det var först under 2011 som han på riktigt hamnade i folks medvetande. Under 2011 var han med i inte mindre än fem rätt stora filmer:  X-Men: First Class, Jane Eyre, Shame, A Dangerous Method och Haywire. XMFC var en stor hit och för sin roll i Shame belönas han både hit och dit (men ingen Oscar-nominering..). Och han lär fortsätta att vara "the man of the hour" så att säga, för i år kommer han spela en av huvudrollerna i den extremt hypade Prometheus.

Annat (o)intressant: Michael Fassbender bor i London, har en storasyster som är neurokirurg och gillar motorcyklar. Han blev utsatt för ett väldigt omskrivet "skämt" på årets Golden Globe-gala då George Clooney anmärkte att Fassbender kunde "spela golf utan händer". Han syftade på att Fassbender, som varit hel-näck i både Hunger och Shame, är rätt ehem välhängd. Haha. Så nu vet ni det också. Han har arbetat med James McAvoy både i Band of Brothers och XMFC och dom har efter den sistnämnda filmen blivit vänner och fått en rejäl fandom som "shippar" (kommer från ordet relationship och menar att man vill att två karaktärer/personer ska vara ihop) både dom som privatpersoner och deras karaktärer.

Sådär, då vet ni lite mer om en av mina favoritskådisar just nu. Vill ni veta mer rekommenderar jag youtube (han gör roliga intervjuer) och om ni vill kolla in några filmer med honom kan jag varmt rekommendera XMFC, Shame, Fish Tank och Inglourious Basterds. Jag har själv planerat att kolla in både Hunger och A Dangerous Method snart, återkommer med recensioner!

Klassiker: Inglourious Basterds

Okej, att kalla den klassiker är kanske lite att ta i, den har ju bara dryga 3 år på nacken. Men det här är en film som genast hamnade på min favoritlista och som jag kan se om och om igen. För er som inte vet så handlar den om Aldo Raine (Brad Pitt) och hans "basterds" som är ett gäng amerikanska soldater som skickas till det ockuperade Frankrike under andra världskriget för att döda och sprida skräck bland nazistterna. Den handlar också om biografägarinnan Shosanna som rymt från nazisterna och som av en slump får en chans att döda nazisternas ledare. Såhär står det på IMDB:


"In Nazi-occupied France during World War II, a group of Jewish-American soldiers known as "The Basterds" are chosen specifically to spread fear throughout the Third Reich by scalping and brutally killing Nazis."


Jag älskar den här filmen på grund av några olika saker: humorn, skådespelarna och dialogen. Herregud, så bra dialog det är i den här filmen. Sen kunde jag ju klara mig utan lite av våldet, men är det Tarantino så är det. Skådespelarna är fantastiska. Min nya favvo Michael Fassbender var fortfarande hyfsat okänd när han fick rolen som Arnie Hicox i den här filmen och hans roll är inte så stor. Men han är grymt bra och därefter har jag haft lite mer koll på honom. Bäst är nog dock Christoph Waltz som Hans Landa. Otroligt obehaglig karaktär! 


Så har ni missat den här rullen (och klarar av våld och lite ond, bråd död) är det dags att se den. Nu!

Filmtips: X-men: First Class

Ursäkta den fula bilden, det var skitsvårt att hitta en vettig bild.

Jag har en ny liten besatthet. Och denna besatthet resulterade i att jag igår köpte X-men: First Class på Blue-ray. Och jag påmindes om vilken himla bra film det faktiskt är. För er som inte vet så utspelar den sig innan de tre andra X-Men-filmerna och handlar om hur Erik blev Magneto och Charles blev Professor X. Jag tror faktiskt det här är min favorit av X-Men-filmerna, mest för att Charles och Eriks vänskap är så heartbreaking, och jag är ju svag för sånt. Michael Fassbender (Erik) och James McAvoy (Charles) är två väldigt bra skådespelare och det är i slutändan dom som gör filmen så bra.



Okej, åter till min besatthet. Den stavas Michael Fassbender. Han är så jäkla bra! Efter att ha sett Shame så började jag kolla upp honom och har fastnat lite sådär som jag gör. Han är intressant helt enkelt. Det finns för övrigt flera Tumblr's tillägnade honom och hans så kallade "Shark-smile".  Inte för att jag någonsin kollar in dom såklart *host host*.

Fassbender och hans galna Shark-smile.

Shame

Okej. I helgen gick jag äntligen och såg Shame. Var först fly förbannad då den inte visas på SF-biografen här i Norrpan, men upptäckte efter lite googling att den visas på nya biografen CNEMA. Woho! Eftersom CNEMA är en liten biograf med "smalt" utbud vad det inte så många där. Tror vi var max 10 pers i salongen.

Men till filmen då. Shame handlar om Brandon (Michael Fassbender) som jobbar inom reklam, är snygg och har en överlag avundsvärd tillvaro. Iallafall på ytan. Brandon är nämligen en sexmissbrukare som inte mår särskilt bra. När hans syster Sissy (Carey Mulligan) kommer och flyttar in leder hennes självdestruktiva liv till konflikter och bråk mellan syskonen. Det framgår rätt snart att de har haft det jobbigt i sin uppväxt, men mer detaljer än så får vi inte. Det är en film som lämnar en med mer frågor än svar om man säger så.

Jag gillade Shame. Med det är verkligen ingen lättsam film och VERKLIGEN inte en film för de pryda. Man får se både det ena (bland annat Fassbenders you-know-what fritt dinglandes när han strosar runt  i sin lägenhet) och det andra men jag antar att det är ett verktyg både för att chocka men också för att göra filmens tema mer verkligt och påträngande. Fassbender är fantastisk som Brandon. Han är väldigt Don Draper-esque i sitt sätt, kall men charmig när han behöver det. Hård på ytan men med ett trasigt inre som det så fint brukar heta. Och trots att han försätter sig i idiotiska situationer och är rent ut av obehaglig i vissa scener så tycker man synd om honom och det riktigt värker i hjärtat när han (klyschigt nog) gråter i regnet.

Shame är en väldigt artsy film. Det är långa scener utan dialog, t ex en lååångt udragen scen där Brandon springer genom New York till klassisk musik. Även vissa sexscener är alldeles för långa och jag tittade bort ibland, blev lite för mycket. Inte för att de scenerna är sexiga på något sätt, snarare tvärtom. Man blir illa berörd.

Så, trots långdragna scener och alldeles för mycket naket för min smak så gillade jag Shame. Dialogen är fantastisk och man blir väldigt berörd och känner verkligen för karaktärerna. Om ni gillar något udda filmer, snygga filmer eller filmer med fantastisk dialog - se den! Och om ni inte gillar den så får i alla fall er inre snusktant/farbror svar på hur pass välhängd Fassbender är.