Nytt: Argo

Argo bygger på verkliga händelser och utspelar sig i slutet på 70-talet i Iran. Där ockuperas den amerikanska ambassaden, men sex amerikaner lyckas fly och gömma sig. Filmen handlar om hur CIA (med Tony Mendez (Ben Affleck, som också regisserat filmen) i spetsen) ska försöka få dessa sex personer levande från Iran.

Jag har nog aldrig varit så nervig när jag sett en film förut. Det går inte att slappna av ett ögonblick, som tittare är man ständigt på helspänn med ont i magen. Vad som helst kan hända. Det kan ju låta negativt att man som tittare hela tiden är nervös, men det är bl.a. det som gör att filmen är så förbannat bra. Det är sjukt spännande, och man blir inte uttråkad nån gång. De två timmarna flög förbi. Som tur är innehåller också filmen några humoristiska scener (främst hela Hollywood-grejen) som kommer som välkomna avbrott i den annars nästan olidliga spänningen.

Skådisarna är bra hela högen. De är föhållandevis okända, med undantag av Ben Affleck såklart. Annars är också Marissas pappa i OC, coachen i Friday Night Lights och Malcolms pappa från Malcolm-ett geni i familjen med.

Förstår mycket väl varför den är oscarsnominerad i kategorin bästa film (och i några andra kategorier). BRA, helt enkelt. JÄTTEBRA!

Tv-serie-tips: Secret Diary of a Call Girl

Upptäckte den här serien när jag letade efter nån mer serie Billie Piper (som spelar Rose i Doctor Who) var med i. Serien har för övrigt nada gemensamt med just Doctor Who.

Secret Diary of a Call Girl bygger på dagböcker av anonyma "Belle de Jour". Serien handlar om en callgirl/eskort/hora och hennes, öhm, äventyr. Hon är alltså inte en sån prostituerad som står på gatan och raggar kunder, utan en lyxigare sort som har en massa pengar.

Det bästa med serien är dess humor. Den har en väldigt humoristisk inställning till sex. Såklart är det mycket snusk och naket, och åtminstone jag chockas mer än en gång över bisarra sexuella situationer och önskemål (killen som vill att Belle ska låta som ett får tål att nämnas i detta sammanhang). Dock finns hela tiden glimten i ögat där. Men jag skulle ändå fundera en extra gång innan du sätter dig och ser på serien ihop med svärföräldrarna. Risk finns för många generade blickar.

Serien innehåller många roliga karaktärer. Mina personliga favoriter, förutom Belle såklart, är Bambi (Ashley Madekwe, Ashley i Revenge) som dyker upp i andra säsongen, och hennes Byron. En gullig kärlekshistoria mitt bland all prostitution.

Det som kanske kan ses som negativt är hur serien romantiserar prostitution. Nästan inga faror med yrket tas upp. Droger, våld och tvång (för det vet jag från säkra källor *host* filmer *host* hör ihop med prostitution) nämns knappt alls, istället berättar Belle att hon har valt yrket för att hon är lat och tycker om spänningen. Som tittare sympatiserar man med både henne och med klienterna. Man glömmer lätt att de faktiskt betalar för sex.

Det finns fyra säsonger av serien och det ska inte göras fler. Läste nånstans att det eventuellt skulle göras en film, men det vet jag inte om det ligger nån sanning i. Det är korta avsnitt (ca 20 min) och inte särkilt många avsnitt i varje säsong, så det går fort att ta sig igenom hela serien.

Imdb klassar den som drama, men jag tycker det är en solklar komediserie (möjligtvis med dramavibbar). Kolla själv och se vad ni tycker.

Jag saknar dig

När jag var liten var min absoluta favoritbok Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth. Boken är baserad på den sistnämndas liv. När jag hörde talas om att den skulle filmatiseras blev jag såklart nyfiken.

Jag saknar dig är alltså baserad på nyss nämnda bok. Den handlar om de typ femtonåriga tvillingarna Tina och Cilla som är så olika de kan bli varandra. Tina är populär och sminkar sig och Cilla är konstnärlig och feministisk. Typ. En dag sker det som inte borde kunna hända - Cilla dör. Filmen handlar sen om hur Tina ska försöka klara sig med sin sorg, utan sin syster.

Som ni förstår är det här ingen lättsam film. Det är sjukt sorgligt och jag tror jag satt och grät konstant hela filmen igenom, ungefär. Det är en av filmens styrkor - man blir verkligen känslomässigt engagerad.

Dock har den många svagheter. Som så ofta med svensk film (speciellt med unga skådisar) så är skådespelarinsatserna lita halvdana. Tycker visserligen att huvudpersonerna är duktiga, men det är ändå nåt som skaver. Det märks mest när de proffsiga Ola Rapace och Måns Herngren dyker upp i små biroller, då blir skillnaderna tydligast. Vidare har jag också problem med dialogen. Vanliga undomar pratar inte sådär! Och beter sig inte heller sådär, enligt mig... Resultatet blir ganska tillgjort, åtminstone emellanåt.

Men visst är det en ganska charmig film ändå. Är du på humör för något riktigt sorgligt är den i alla fall ett säkert kort.

The Social Network

The Social Network är en sådan film som jag antar att alla sett. Sen inser jag att det så klart inte stämmer, att det säkert finns många som inte ens har hört talats om The Social Network. Då blir jag lite ledsen. Så jag tänkte göra en insats för mänskligheten (?) och tipsa om denna ytterst sevärda film. 

The Social Network handlar om hur Facebook blev till. Fast mest så handlar den om hur Mark Zuckerberg lyckades få inte mindre än två stämningar på halsen – varav den ena från hans bästa vän – när han skapade Facebook. Kort sagt så handlar det om hur Mark Zuckerberg blir inspirerad av en idé och startar Facebook med hjälp av sin bästa vän Eduardo Saverin och hur detta påverkar deras liv och vänskap.

The Social Network är en snygg, rolig, spännande och underhållande film. Den är också väldigt subjektiv. Den är baserad på en bok som Eduardo Saverin var med och skrev och dessutom är mycket av det som händer uppskruvat för bästa dramatiska effekt. Mark Zuckerberg framställs främst som ett rätt så rejält osympatiskt och socialt missanpassat geni utan skrupler medan Eduardo Saverin framstår som en något naiv, oskyldig och sympatisk person. Som sagt, väldigt subjektiv.

Det är många bra skådespelarinsatser i den här filmen, men den som sticker ut lite extra är så klart Jesse Eisenberg som Zuckerberg. Han lyckas med att framställa Zuckerberg som en flerdimensionell karaktär som man både älskar och hatar. Jag älskade även Andrew Garfield's Eduardo, det är svårt att göra annat. Han blir en motvikt till den något känslokalla Zuckerberg och man blir snart väldigt investerad i hans öde.

Gör er själva en tjänst och se den här snarast! Ger inte bara högkvalitativ underhållning utan också lite allmänbildning.