Välkommen!
Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!
Visar inlägg med etikett Kirsten Dunst. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kirsten Dunst. Visa alla inlägg
torsdag 31 maj 2012
Trailer: On The Road
(Har jag redan skrivit om den här? Hoppas inte det, ni får säga till i så fall.) Jag är väldigt pepp på On The Road som är baserad på Jack Kerouac's kända roman. Snor en beskrivning av handlingen från IMDb:
"Dean and Sal are the portrait of the Beat Generation. Their search for "It" results in a fast paced, energetic roller coaster ride with highs and lows throughout the U.S."
Jag är mest peppad eftersom jag älskar Kristen Stewart, Kirsten Dunst och Amy Adams. Dessutom är ju Aragorn himself - Viggo Mortensen - med. Verkar lovande IMO.
On The Road har premiär i Sverige den 25 Juli enligt IMDb.
Etiketter:
Amy Adams,
Baserad på en bok,
Baserad på en klassiker,
Garett Hedlund,
Jack Kerouac,
Kirsten Dunst,
Kommer snart,
Kristen Stewart,
On The Road,
Tom Sturridge,
Trailer,
Viggo Mortensen
onsdag 23 maj 2012
Filmtips: The Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Javisst, nu är det dags att tipsa om en av mina absoluta favoritfilmer; The Eternal Sunshine of the Spotless Mind (säg det snabbt fem gånger i rad om du kan). Jobbigt lång titel, jag vet, men ändå så fantastisk. Filmen kretsar kring ett par, Joel och Clementine, som raderar varandra från sina minnen. Typ.
Det kan ju låta lite flummigt, och visst är det det emellanåt, men allt hålls ändå nere på jorden med humor och känslor som känns äkta. De smått övernaturliga inslagen (hela "radera-från-minnet"-grejen) blir helt naturliga och tappar därmed övernaturlighetskänslan (om ni förstår vad jag menar...). Resultatet blir mer realistiskt än många filmer som utger sig för att vara just det.
Jim Carrey och Kate Winslet spelar huvudrollerna och gör det svinbra. Personligen har jag normalt väldigt svårt för Jim Carreys överdrivna spelstil, men i den här filmen gör han en mer lågmäld insats och därmed sin bästa rollprestation någonstin, enligt mig. Kate Winslet är urbra (precis som hon alltid är, kom helt plötsligt till insikt med att hon är en av mina favvoskådisar) i rollen som den smått excentriska Clementine som ständigt byter hårfärg.
Det finns fler skådisar värda att nämna: Elijah Wood, Kirsten Dunst och Mark Ruffalo (yepp, Hulken i Avengers) är de som är med mest. Bra hela högen. Man sympatiserar med dem allihop, möjligtvis med undantag för Elijah Woods karaktär. Han är mest jobbig.
Det är knäppt, gulligt, sorgligt, romantiskt, dramatiskt, spännande, överraskande och bara helt sjukt bra, i en salig röra.
torsdag 26 april 2012
Melancholia
Hmm. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här filmen. Melancholia är en Lars von Trier-film som är lite lagom weird. Som tur är är den i alla fall inte så konstig som den är de första typ fem minuterna. Det är bara ett väldigt långt intro. Så ni slipper, som jag, oroa er över att det är den typen av ihopklippta fotografier blandat med långsamma rörliga bilder som ni har att se fram emot de följande två timmarna.
När väl det väldigt långa introt är över börjar filmen som vilken film som helst. Ett nygift par (Kirsten Dunst och Alexander Skarsgård) sitter i en limousine påväg till sin bröllopsfest. Det är charmigt och småkul när bilen är för stor för att ta sig fram på de små grusvägarna. Långsamt börjar man dock inse att allt inte står rätt till. Under filmens gång förstår man att Justine (Kirsten Dunsts karaktär) har en hel del psykiska problem. Så småningom börjar filmen kretsa kring hotet om att en planet, Melancholia, eventuellt ska kollidera med jorden.
Filmens andra huvudperson är Justines syster Claire som spelar av Charlotte Gainsbourg. Det är genomgående fantastiskt skådespeleri, vilket är en av de största styrkorna med filmen. Som tidigare nämnt är Alexander Skarsgård med, och för att spä på svenskheten ytterligare har också hans farsa, Stellan Skarsgård, en roll. Väl värd att nämna är också Kiefer Sutherland, som spelar Claires rika man som liksom får representera förnuft (och samtidigt det torra, fantasilösa) istället för känsla (och det galna) som Justine får stå för.
Kan förvarna mina likar hästälskarna att det är en ganska hemsk scen som involverar just en häst med i filmen. Så kanske det inte blir så chockerande.
Det här är inte ett tydligt filmtips. Dock är det en film som lever kvar, den är helt enkelt inte lätt att glömma. Den är annorlunda, oförutsägbar och har bra skådisar, så visst är den sevärd. Helt klart!
(Vägrar att som på imdb klassa denna som sci-fi. Bara så ni vet.)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)

