Jäpp jäpp, jag bara älskar Jane Austens böcker och filmerna som är baserade på dem. Jag är väldans svag för det historiska snacket och de gammaldagsa miljörerna och kläderna. För att göra det enklare för mig räknar jag i denna lista inte med miniserierna som är baserade på hennes verk. De får vi ta nån annan gång (för där finns det en hel del riktigt bra också!).
Första plats får Stolthet och fördom (Pride and Prejudice) från 2005. Det är berättelsen om familjen Bennet som har en massa döttrar. Mamman är sjukt jobbig och bryr sig bara om att döttrarna ska gifta sig rikt. Flera av döttrarna likaså. Huvudrollen är den braiga Elizabeth som vägrar att gifta sig utan kärlek. En dag träffar hon den stolte Mr Darcy.
Vem har liksom inte haft en crush på den mystiske Mr Darcy? I den här filmen spelas han av Matthew Mcfadyen och han funkar jättebra som den ganska högfärdige herren. Elizabeth spelas av Keira Knightley och hon passar perfekt. Som pappa Bennet ser vi Donald Sutherland och en av de jobbiga systrarna porträtteras av Carey Mulligan.
En av filmen styrkor är att den är så snygg. Det är många vackra heder och ödsliga landskap. Det är ett ganska sävligt tempo vilket kanske kan bli irriterande, men jag gillar det. Fantastisk film helt enkelt, lätt en av mina favoriter.
Andra plats får Förnuft och känsla (Sense and Sensibility) från 1995. Även här handlar det om en familj med ett gäng döttrar. Pappan dör vilket gör att de måste flytta till en liten stuga för att klara sig ekonomiskt. Den kloka storasystern Elinor (Emma Thompson) träffar Edward (Hugh Grant) och den impulsiva Marianne (Kate Winslet) träffar Mr Willoughby. Någonstans i utkanten finns Snape, åh förlåt, jag menar Mr Brandon (Alan Rickman).
Det är en massa hemligheter som uppdagas och en hel del ledsamheter. Men framförallt är det en romantisk dramafilm i historisk miljö. Najs.
Tredje platsen får Northanger Abbey från 2007. Filmen handlar om den oskyldiga och oerfarna Catherine som kommer till storstaden. Väl där får hon flera nya vänner - men är de verkligen hennes riktiga vänner? Catherine älskar att läsa gotiska skräckromaner och har en vild fantasi vilket rör till det i hennes kärleksliv.
Det här är en mysig film som liksom de andra två andra i grunden är en romantisk dramafilm. Även i denna film spelar Carey Mulligan en ganska jobbig typ. Charmigt och med en gullig kille som kärleksintresse, vad kan man mer begära?
Välkommen!
Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!
Visar inlägg med etikett Kate Winslet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kate Winslet. Visa alla inlägg
fredag 7 september 2012
onsdag 23 maj 2012
Filmtips: The Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Javisst, nu är det dags att tipsa om en av mina absoluta favoritfilmer; The Eternal Sunshine of the Spotless Mind (säg det snabbt fem gånger i rad om du kan). Jobbigt lång titel, jag vet, men ändå så fantastisk. Filmen kretsar kring ett par, Joel och Clementine, som raderar varandra från sina minnen. Typ.
Det kan ju låta lite flummigt, och visst är det det emellanåt, men allt hålls ändå nere på jorden med humor och känslor som känns äkta. De smått övernaturliga inslagen (hela "radera-från-minnet"-grejen) blir helt naturliga och tappar därmed övernaturlighetskänslan (om ni förstår vad jag menar...). Resultatet blir mer realistiskt än många filmer som utger sig för att vara just det.
Jim Carrey och Kate Winslet spelar huvudrollerna och gör det svinbra. Personligen har jag normalt väldigt svårt för Jim Carreys överdrivna spelstil, men i den här filmen gör han en mer lågmäld insats och därmed sin bästa rollprestation någonstin, enligt mig. Kate Winslet är urbra (precis som hon alltid är, kom helt plötsligt till insikt med att hon är en av mina favvoskådisar) i rollen som den smått excentriska Clementine som ständigt byter hårfärg.
Det finns fler skådisar värda att nämna: Elijah Wood, Kirsten Dunst och Mark Ruffalo (yepp, Hulken i Avengers) är de som är med mest. Bra hela högen. Man sympatiserar med dem allihop, möjligtvis med undantag för Elijah Woods karaktär. Han är mest jobbig.
Det är knäppt, gulligt, sorgligt, romantiskt, dramatiskt, spännande, överraskande och bara helt sjukt bra, i en salig röra.
söndag 18 mars 2012
Filmtips: Revolutionary Road
Revolutionary Road handlar om ett ungt par (Frank och April) i 50-talets USA. De lever vad som från utsidan ser ut att vara det idealiska livet - de beskrivs av grannarna som "det perfekta paret". Men i verkligheten är de högst olyckliga, Frank hatar sitt jobb och April har misslyckats med sina skådespelardrömmar. För att komma ifrån deras olyckliga existens förelår April att de ska lämna allt och flytta till Paris.
Filmen har genomgående fantastiskt skådespeleri. Titanic-skådespelarna Kate Winslet och Leonardo DiCaprio återförenas i roller långt ifrån de de hade i båtfilmen, och resultatet blir asbra.
Utmärkande för Revolutionary Road är den obehagliga stämningen. Ständigt ligger något och lurar under ytan. Det handlar om livet, och den "hopplösa tomheten" som de uttrycker sig. Hopplösheten i att fastna i ett liv man inte önskat sig. Det är en tragisk film, man kan kanske kalla den motsatsen till en feel-good-film. Feel-bad-film? Haha, oj vad peppade ni blir på att se den nu då! Men se den i alla fall. Den har sina glada stunder, är gripande och känns äkta. Bra helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)




