(Ganska) nytt: Iron Sky

Jag hörde först talas om Iron Sky på radio i ett inslag om crowdfunding. Alltså att fans finansierar en filmidé som inte får pengar på nåt annat sätt. På det sättet fick filmen tydligen in 7 miljoner kronor, vilket bidrog till att filmen kunde göras. Visst var den totala budgeten på 70 miljoner, men i alla fall. När jag sedan fick höra om den speciella handlingen och att filmen är gjord av finländare så blev såklart min nyfikenhet enorm - var bara tvungen att se den.

Iron Sky handlar om att nazisterna i slutet av andra världskriget flydde till månen och satte upp en bas där de sedan dess har levt och planerat sin attack på jorden. Filmen börjar med att två amerikaner kommer till månen, vilket sätter igång handlingen.

Jag tycker att idén bakom filmen är fantastisk. Den börjar också väldigt mäktigt och snyggt när den filmar över månbasen som är formad som ett hakkors. Tyvärr tar det inte så lång tid innan den känns som action-rymd-filmer gör mest, fast som en av de sämre. Det blir så mycket Star Wars-kopiering  att det blir löjligt.

Värre är att den saknar bakgrundshistoria och intressanta detaljer. Varför kom de till månen? Vem beordrade det? Hur är livet på månen? Tycker inte man får svar på nån av de frågorna på nåt tillfredsställande sätt. Eftersom idén är såpass speciell så borde det finnas många småroliga och framförallt smarta detaljer som gör hela grejen charmig, men de har tyvärr helt glömts bort till förmån för stora rymdskepp och maktkamper. Det tar inte lång tid innan rymdnazisterna åker till jorden (vilket är synd, det är liksom måndelen som känns mest intressant), och väl där tar det inte heller lång tid innan de i princip smälter in bland den vanliga jordsbefolkningen. Man kan ju tycka att om man är uppvuxen på månen så borde det kanske kännas lite ovant och skrämmande med massa folk och byggnader och bilar och grejer, men de anpassar sig som om de aldrig gjort annat... Kunde ju ha funnits utrymme för en helt del humor, men tyvärr begränsas den till att huvudkillen är allmänt arg och skriker.

Det som räddar filmen från ett totalt magplask är att den är väldigt snyggt gjord. Sen är ju idén unik, vilket den får pluspoäng för. Plus får den också för att nazisterna faktiskt pratar tyska, och så är den amerikanska presidenten (en Sarah Palin-liknande typ) riktigt kul i sin hänsynslöshet. Och så har den ju faktiskt endel roliga scener, trots att de till största del blir ganska stereotypa (hur nu en film om rymdnazister kan bli stereotyp, hmm...). Det som är mest irriterande är nog ändå att det känns som att det finns så mycket potential som inte uttnyttjas.

Det är absolut inte genomdåligt, men jag hade nog lite för höga förväntningar på den här filmen.