Välkommen!

Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!

Visar inlägg med etikett Quentin Tarantino. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Quentin Tarantino. Visa alla inlägg

onsdag 23 januari 2013

Django Unchained




(Drog denna dåliga på twitter efter jag sett filmen: "Django Unchained är OFF THE CHAIN!". Tyckte ni skulle få ta del av min fantastiska vitsighet ni med. You're welcome.)

Django Unchained handlar om slaven Django (Jamie Foxx) som (otippat) blir befriad av en tysk tandläkare-turned-prisjägare vid namn Dr King Schultz (Christoph Waltz). Efter att ha samarbetat ett tag bestämmer de sig för att försöka befria Django's fru Broomhilda (Kerry Washington) som är slav hos den hemska plantage-ägaren Candie (Leonardo DiCaprio).

Django är alltså Quentin Tarantinos senaste verk, en actionfylld och väldigt spännande västern.  Jag älskar Tarantino och särskilt för att han, i mitt tycke, skriver dialog som ingen annan. Denna film är inget undantag och den stundtals fantastiska dialogen blandas med härligt soundtrack, en massa badassery, ljuva hämd-scener, humor och, tyvärr, en hel del av Tarantinos typiska övervåld. I mitt tycke var det mesta på en hanterbar nivå, om man inte är allt för känslig, men det förtar ändå lite av filmupplevelsen tycker jag.

Men, är man villig att stå ut med lite våld så har man en riktigt underhållande film framför sig! Jamie Foxx är strålande som badass-Django (finns en underbar scen när han precis fått välja sina egna kläder..) och jag älskar ju Christoph Waltz som spelar en betydligt mer sympatisk roll i denna, jämfört med Inglourious Basterds. Hans Dr Schultz är rapp, orädd, väldigt underhållande och vältalig som få. Kerry Washington är en av dom få, alldeles för få, kvinnor i filmen och har inte speciellt mycket dialog, men det lilla hon har gör hon bra och hon har fin kemi med Foxx. Leonardo DiCaprio är creepy med stort C som Candie och det utspelas ett antal riktigt nervpirrande scener mellan honom och Django. Även Samuel L Jackson är med och gör en minnesvärd rollprestation som Candies högra hand, den beräknande (och sjukt nog, rasistiska) Stephen.

All in all så rekommenderar jag Django Unchained STARKT och den är definitivt värd att se på bio.



torsdag 7 juni 2012

(Teaser) Trailer: Django Unchained




Django Unchained är Tarantinos nya rulle med bland annat Christoph Waltz, Jamie Foxx och Leo DiCaprio i huvudrollerna. PEPPEN! Är ju svag för Tarantino och hoppas att den här kommer ha samma kvalitéer som Inglourious Basterds. Hoppas också att han har fått med åtminstone EN stark kvinnlig karaktär, att det inte bara är en massa karlar. Åh, hoppas Christoph Waltz lyckas bra med sin amerikanska accent.

Enligt IMDb får vi tyvärr vänta på Django Unchained tills 13 januari 2013.

tisdag 10 april 2012

Klassiker/Filmtips: Kill Bill



Kill Bill är egentligen en story uppdelad i två filmer och jag tipsar helhjärtat om båda två. Dom har lite olika fokus och ton men gillar man ettan så måste man se tvåan. Men jag tänkte börja med att förklara varför du ska se ettan.

Kill Bill handlar om Uma Thurman's karaktär. Hon vaknar upp efter en lång koma och inser att hon har blivit skjuten och förlorat barnet hon hade i magen. Hon bestämmer sig för att hämnas på det team av lönnmördare som förrått henne och som är anledningen till att hon hamnat där hon är. Ett team som leds av hennes gamla kärlek Bill. Ett team som hon tidigare varit en del av. 

Jag är rätt svag för Quentin Tarantino (han som skrivit och regisserat Kill Bill) (han har även gjort kult-klassikern Pulp Fiction). Han är en riktig filmälskare och jag tycker att det märks i hans filmer. Han har dock en förkärlek till våld och blod. Mycket våld och blod. Och det är mycket av den varan i Kill Bill, men det mesta av våldet är orealistiskt, så det är inget som stör mig överdrivet mycket (även om vissa scener är lite väl magstarka). Men om du är väldigt känslig för blod och våld så kanske du ska skippa den här.


Kill Bill är inte bara bra, den är riktigt snygg också. Det är snygga fight-scener uppblandad med intressant dialog, ett bra soundtrack och snygga kameravinklar. Jag roade mig med att läsa lite recensioner på IMDb och det går snabbt att konstatera att detta är en typisk Love/Hate-film. Vissa älskar den, andra hatar den. Och alla försöker (så klart) legitimera sin egen åsikt med hjälp av olika argument. Jag sällar mig i alla fall till hyllnings-kören av den mycket enkla anledningen att jag älskade Kill Bill första gången jag såg den och har älskat den varje gång jag sett den sen dess. Min filosofi över lag när det gäller film är att gå på känsla. Man måste inte alltid analysera sönder saker, antingen så gillar man något eller så gör man det inte.

Uma Thurman spelar huvudkaraktären och hon gör det bra. Hon är ett riktigt bad-ass. En BAMF* av episka proportioner. Man kan inte låta bli att heja på henne från första stund även fast man inte vet ifall man borde det. ALLA biroller är fantastiska. Exempelvis så spelar Lucy Liu en iskall japansk maffia-boss vars bakgrundshistoria berättas med hjälp av anime (!). Ni hör ju. Underbart.

Så hörrni, ge den ett försök! Blir det för mycket blod eller våld eller konstigheter eller artsy-fartsy så kan ni ju alltid stänga av.

* BAMF = Bad Ass Mother Fucker


lördag 21 januari 2012

Klassiker: Inglourious Basterds




Okej, att kalla den klassiker är kanske lite att ta i, den har ju bara dryga 3 år på nacken. Men det här är en film som genast hamnade på min favoritlista och som jag kan se om och om igen. För er som inte vet så handlar den om Aldo Raine (Brad Pitt) och hans "basterds" som är ett gäng amerikanska soldater som skickas till det ockuperade Frankrike under andra världskriget för att döda och sprida skräck bland nazistterna. Den handlar också om biografägarinnan Shosanna som rymt från nazisterna och som av en slump får en chans att döda nazisternas ledare. Såhär står det på IMDB:


"In Nazi-occupied France during World War II, a group of Jewish-American soldiers known as "The Basterds" are chosen specifically to spread fear throughout the Third Reich by scalping and brutally killing Nazis."


Jag älskar den här filmen på grund av några olika saker: humorn, skådespelarna och dialogen. Herregud, så bra dialog det är i den här filmen. Sen kunde jag ju klara mig utan lite av våldet, men är det Tarantino så är det. Skådespelarna är fantastiska. Min nya favvo Michael Fassbender var fortfarande hyfsat okänd när han fick rolen som Arnie Hicox i den här filmen och hans roll är inte så stor. Men han är grymt bra och därefter har jag haft lite mer koll på honom. Bäst är nog dock Christoph Waltz som Hans Landa. Otroligt obehaglig karaktär! 


Så har ni missat den här rullen (och klarar av våld och lite ond, bråd död) är det dags att se den. Nu!