Django Unchained

(Drog denna dåliga på twitter efter jag sett filmen: "Django Unchained är OFF THE CHAIN!". Tyckte ni skulle få ta del av min fantastiska vitsighet ni med. You're welcome.)

Django Unchained handlar om slaven Django (Jamie Foxx) som (otippat) blir befriad av en tysk tandläkare-turned-prisjägare vid namn Dr King Schultz (Christoph Waltz). Efter att ha samarbetat ett tag bestämmer de sig för att försöka befria Django's fru Broomhilda (Kerry Washington) som är slav hos den hemska plantage-ägaren Candie (Leonardo DiCaprio).

Django är alltså Quentin Tarantinos senaste verk, en actionfylld och väldigt spännande västern.  Jag älskar Tarantino och särskilt för att han, i mitt tycke, skriver dialog som ingen annan. Denna film är inget undantag och den stundtals fantastiska dialogen blandas med härligt soundtrack, en massa badassery, ljuva hämd-scener, humor och, tyvärr, en hel del av Tarantinos typiska övervåld. I mitt tycke var det mesta på en hanterbar nivå, om man inte är allt för känslig, men det förtar ändå lite av filmupplevelsen tycker jag.

Men, är man villig att stå ut med lite våld så har man en riktigt underhållande film framför sig! Jamie Foxx är strålande som badass-Django (finns en underbar scen när han precis fått välja sina egna kläder..) och jag älskar ju Christoph Waltz som spelar en betydligt mer sympatisk roll i denna, jämfört med Inglourious Basterds. Hans Dr Schultz är rapp, orädd, väldigt underhållande och vältalig som få. Kerry Washington är en av dom få, alldeles för få, kvinnor i filmen och har inte speciellt mycket dialog, men det lilla hon har gör hon bra och hon har fin kemi med Foxx. Leonardo DiCaprio är creepy med stort C som Candie och det utspelas ett antal riktigt nervpirrande scener mellan honom och Django. Även Samuel L Jackson är med och gör en minnesvärd rollprestation som Candies högra hand, den beräknande (och sjukt nog, rasistiska) Stephen.

All in all så rekommenderar jag Django Unchained STARKT och den är definitivt värd att se på bio.

Filmtips: Water for Elephants

Water for Elephants handlar om en veterinärstudent som, när hans föräldrar dödats, överger sina studier och följer med en cirkus där han jobbar som deras veterinär. Där träffar han cirkusdirektören och hans fru. Och så skaffar de en elefant. På cirkusen alltså.

Jaja, jag vet vad ni tänker: att jag bara gillar filmen för att det är Robert Pattinson som spelar huvudrollen. Får väl erkänna att det var det som fick mig att se filmen, men det är faktiskt inte alls det som gör att jag vill tipsa om den. Istället har filmen många andra riktigt bra kvaliteter. Den största är Christoph Waltz. Han spela cirkusdirektören. Alltså, en mer fantastisk skådis får man leta efter! Första gången jag såg honom var i Inglorious Basterds (fantastisk film, för övrigt) och då blev man ju bara livrädd för honom så fort han syntes i rutan. I Water for Elephants spelar han också en creepy kille, och han gör det så underbart bra. Tycker också att Robert Pattinson gör en bra insats, liksom Reese Witherspoon som spelar frugan till cirkusdirektören.

Kan ju varna för att det kommer endel tjutmoments. Speciellt om man är känslig för djur som blir dåligt behandlade. Annars har den en hel del feel good-kvaliteter, och såklart kärlek.

(Teaser) Trailer: Django Unchained

Django Unchained är Tarantinos nya rulle med bland annat Christoph Waltz, Jamie Foxx och Leo DiCaprio i huvudrollerna. PEPPEN! Är ju svag för Tarantino och hoppas att den här kommer ha samma kvalitéer som Inglourious Basterds. Hoppas också att han har fått med åtminstone EN stark kvinnlig karaktär, att det inte bara är en massa karlar. Åh, hoppas Christoph Waltz lyckas bra med sin amerikanska accent.

Enligt IMDb får vi tyvärr vänta på Django Unchained tills 13 januari 2013.

Två oavslutade filmer

När jag börjar se på något har jag väldigt svårt att sluta. Det gäller både filmer och tv-serier. Därför finns det väldigt få saker som jag börjat se men inte sett klart. Tycker egentligen att man inte har rätt att uttala sig om någonting om man inte sett allt - det kan ju liksom bli asbra på slutet och förändra hela grejen. Men nu ska jag göra ett, eller jaa, två, undantag. Här följer två filmer som jag tyckte var så enormt dåliga att jag inte ens kunde tvinga mig igenom den. Gemensamt för filmerna är jag sett ungefär en halvtimme av dem, annars påminner de inte det minsta om varandra. Slösa alltså inte er dyrbara tid på dessa filmer, se nåt bra istället!

The Green Hornet har så mycket potenital. Den börjar bra - ett gangstersamtal mellan den kaxiga James Franco och den mer tillbakadragne Christoph Waltz. Så sprängs James Franco (?) - what a waste! Men i alla fall, vilka skådisar! Så dyker slackern Seth Rogen upp, som normalt brukar vara rolig. Men det är han inte. Han träffar nån asiat som har nån typ av superkrafter (hann inte riktigt förklaras innan filmen stängdes av på min tv...). Och han är inte heller rolig. Fast visst försöker de, båda två. Så börjas det skrivas om dem i tidningen, de blir nån sorts onda superhjältar med baktanken att de ska göra nåt bra, tror jag. Varför Seth Rogen ens får vara med asiaten är mitt största frågetecken, han kan ju absolut ingenting. Kanske är det för att han har pengar. Så dyker Cameron Diaz upp, gissar att killarna blir kära. Det är så totalt ointressant att jag inte vill veta.

The Tree of Life har fått väldigt mycket bra kritik. Det ställer jag mig väldigt undrande inför - fattar inte alls grejen. Även i den här filmen finns det stora namn - Brad Pitt och Sean Penn för att bara nämna några. Men det hjälper inte. Under den haltvimme jag såg av filmen hann jag förstå absolut ingenting. Jag kände mig som ett enda stort frågetecken. Förstår det som att olika folk är ledsna och snackar om folk som dött - så binds det säkert ihop på nåt snyggt sätt på slutet. Mycket av min frustration beror på de oändliga bilderna på typ himmel (såsom bilden ovan) och hör och häpna - ett träd. Det ska väl vara vackert och symbolisera nåt antar jag, men det blir bara segt och flummigt. Att från början veta att filmen är närmare två och en halv timme gör inte heller att man gärna tvingar sig igenom den.

Vore ju kul om nån tycker nåt helt annat? Händer det verkligen något efter den första halvtimmen som förändrar hela grejen?