Välkommen!
Det här är en opretentiös liten blogg som handlar om film och sådant som är relaterat till film. Mest recensioner och tips. Håll till godo!
söndag 13 maj 2012
På bio: 21 Jump Street
21 Jump Street handlar om två rätt kassa poliser (Jonah Hill och Channing Tatum) som blir placerade att jobba som undercover på en high school för att hitta de som langar droger.
Det är en halvtrevlig bagatell som är helt okej underhållning för stunden. Man får ha överseende med att den är sjukt orealistisk och istället bara åka med i filmen och liksom skratta när man bör. Det klart bästa med filmen enligt min mening är att high school inte är vad huvudpersonerna förväntar sig - den forna high school-kungen Jenko (Tatum) hamnar bland nördarna och vice versa. Filmen sätter en lite intressant spinn på den rådande high school stereotypen - det populära gänget bryr sig. Om miljön bl.a.
Den har några överraskande vändningar i handlingen (trots att den i stort sett är rätt förutsägbar) och lockar till ganska många skratt. Jonah Hill spelar samma typ av karaktär han brukar (fast en smalare sådan) och är som vanligt rolig. Channing Tatum också. Dave Franco (jäpp, James Francos lillebror. Det kopplingen gjorde jag först igår, seg som jag är) spelar den populära killen som dealar droger, och gör det bra. Och så tycker jag om att Jake M. Johnson (som spelar Nick i New Girl) är med litegrann.
Kan ju också avslöja att Johnny Depp förvånande nog är med några minuter i filmen och gör en riktigt rolig insats, så ifall du har svårt att förstå varför du borde se klart filmen har du i alla fall det att se fram emot.
lördag 12 maj 2012
Filmdiss: Crazy, Stupid, Love.
Jag tänkte haka på Felicias trevliga initiativ och dissa lite (bear in mind att jag inte har sett den här sedan jag såg den på bio förra året, så jag reserverar mig för eventuella fel, jag kanske inte minns alla saker helt rätt). Crazy, Stupid, Love kom ut förra året och handlar om Cal (Steve Carell) vars liv ställs på ända när hans fru (Julianne Moore) vill skiljas. För att komma över skilsmässan tar han hjälp av sin nya vän, Jacob (Ryan Gosling), som lär Cal hur man raggar på krogen...
..
...
NI HÖR JU. Herregud. Att jag inte såg den röda flaggan? Jag antar att jag lockades av Ryan Gosling (som jag älskade i Lars and the Real Girl för hundra år sedan) och min favorit Emma Stone. Men fy vilken nitlott. Visst, filmen har sina poänger och en del oväntade vändningar MEN den är löjligt sexistisk rakt igenom, motsägelsefull och promotar medeltida värderingar samtidigt som den försöker vara modern. Jacob är den super-duper-klychiga douchen. Snygg, rik och en hejare på att plocka upp tjejer. Vilket han gör kväll efter kväll. Cal, som innan varit en rätt nöjd familjeman ger sig på samma sak. Först till komisk effekt så klart. Åh så tokig han är! Sen lär han sig hur man är ett svin och får ligga. Applåder. Men han vill ju så klart egentligen ha tillbaka sin fru. Han vill bara ligga lite med några random, unga, snygga (way out of his league) tjejer så länge. Herregud, tänk om filmen hade haft samma handling fast med ombytta roller? Om det var frugan som skulle ut och ragga engångs-ligg efter skilsmässan? Vilken kontrovers det hade blivit då ni.
Nu kommer en spoiler här så för er som inte sett den här filmen (och som av någon outgrundlig anledning fortfarande vill det) SLUTA LÄS!
Något som nästan stör mig MER än hela Jacob/Cal-storyn är Hannah (Emma Stone) och Jacobs historia. Oj oj OJ vad klychigt. Hannah är en juridik-student vars tråkiga idiot till pojkvän inte friar och dom gör slut. För alla unga tjejers högsta dröm är ju att gifta sig. Särskilt med en tråkig idiot. Och som den klysch-fest som denna film är så ska ju Hannah självfallet dränka sina (rätt icke-existerande) sorger på en bar med sin kompis och träffar på Jacob.
Jacob försöker sina vanliga moves men åh nej, Hannah faller inte så lätt! För hon är ju en bra, icke-patetisk tjej (till skillnad från alla andra tjejer som Jacob raggat upp under filmens gång). Då blir han så klart jätteintresserad helt plötsligt och dom blir kära. Visade sig att han hade lite "issues" och nu förväntas vi förlåta honom för att ha behandlat kvinnor som skräp under majoriteten av filmen. Han behövde ju bara träffa rätt tjej. Snart visar det sig (och här kommer den stora spoilern!) att Hannah i själva verket är Cals dotter och Cal, som ju vet allt om Jacobs tidigare livstil, blir i sann amerikansk anda galen och försöker förbjuda Hannah att dejta Jacob. Hannah är alltså ungefär 24-25 här. Medeltida värderingar som sagt. Det störda är ju att Cal själv anammade samma livstil när han var singel, så vem är han att döma Jacob? Snacka om att kasta sten i glashus. Herregud.
Crazy, Stupid, Love har dessutom lite olika creepy sidospår, t.ex. en 13-årig kille som har en obehaglig besatthet av sin 17-åriga barnvakt. Samma barnvakt har en minst lika obehaglig besatthet av Cal. Oj så tokigt.
Det här blev svamligt och långt, men kort sagt: Crazy, Stupid, Love är en romantisk komedi som försöker att inte vara klyschig, men som misslyckas. Bryr man sig inte om irriterande könsroller och kvinnosyn så kanske man kan tycka att det här är ett trevligt tidsfördriv en fredagskväll. Men jag rekommenderar den INTE. Att den här filmen har 7,5/10 på IMDb är skrämmande.
Trailer: Gangster Squad
Woho, den här ser fantastiskt bra ut tycker jag! Gangster Squad handlar om några poliser från LAPD som under 40- och 50-talet bekämpar maffia-bossar från östkusten. Lär vara macho as hell och ingen vidare kvinnosyn, men det kommer ju tyvärr ofta på köpet när det är en gangster-rulle som utspelar sig på 40-& 50-talet. Hoppas (kanske förgäves) att Emma Stone åtminstone är liite bad-ass och inte någon himla damsel in distress. Älskar Sean Penn och han kommer nog vara filmens höjdpunkt. Även Josh Brolin brukar kunna leverera. Har gillat Ryan Gosling förr, men hoppas verkligen att den här är bättre än kassa Crazy, Stupid, Love (gud vad jag hatade den jäkla filmen) och den i min åsikt rätt intetsägande Drive.
Gangster Squad har premiär 19:e Oktober.
fredag 11 maj 2012
(Ganska) nytt: Chronicle
Chronicle är något så ovanligt som en film om superkrafter som känns verklighetstrogen. Detta beror mycket på att den är gjord som att den är filmad av huvudkaraktären Andrew. Tänk lite Blair Witch Project. Den fantastiska dialogen bidrar också till den verklighetstrogna känslan.
Filmen börjar lågmält och man får lära känna Andrew och hans inte alltför lätta liv. Det som sedan filmen kretsar kring är att han och två andra high school-elever får superkrafter. Personligen tycker jag den delen är bäst - när de precis har upptäckt superkrafterna och håller på och utforskar dem. De är som vilka tonårskillar som helst med enda skillnaden att de kan få saker att flyga med tanken. De skämtar och använder egentligen bara krafterna för harmlösa pranks.
Långsamt blir dock filmen mörkare. Frågan är vart gränsen går, vad har man rätt att göra när man är totalt överlägsen andra människor? Tempot höjs och denna andra del känns nästan som en helt annan film i jämförselse med början. Moraliska dilemman står i fokus och det blir våldsamt.
Skådisarna är asbra. Den enda jag kände igen sen tidigare var Michael B. Jordan som var med i Friday Night Lights. De lyckas verkligen med att få dialogen att kännas äkta, speciellt i första delen av filmen.
Jag tycker att den här filmen var fantastisk. Den överraskar, charmar och chockerar. Kan inte komma på någon annan film som påminner om denna, så den är lätt sevärd bara pga att den är så annorlunda. Den är dessutom ovanligt kort, inte ens en och en halv timme, så ifall du har ont om tid är denna perfekt.
Slutsats: Se den!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

