En favorit-skådis: Michael Fassbender

Jag tänkte att jag skulle införa lite skådis-inlägg här på bloggen, eftersom jag omöjligt kan vara ensam om att älska lite trivia om olika skådisar. Tyckte det kunde vara lämpligt att börja med ingen mindre än Michael Fassbender, denna superaktuella karl!

Haj-leendet

Michael Fassbender föddes 1977 i Tyskland men flyttade som tvååring till Irland där hans mamma kommer ifrån. Där växte han upp och jobbade bland annat i sina föräldrars restaurang. Ett av hans första riktiga jobb var i Steven Speilberg's prisbelönta tv-serie Band of Brothers. Efter det tog inte karriären fart (som Michael trodde) utan han ägnade rätt många år åt att vara med i olika reklamfilmer och spelade mindre roller i olika små filmer och tv-serier. Under dom här åren jobbade han som bartender. Han fick en liten roll i 300 och ett mindre genombrott med filmen Hunger (2008), en kontroversiell film av regissören Steve McQueen. Eftersom filmen handlar om en hunger-strejk var Fassbender tvungen att gå ner typ 15-20 kg i vikt, något som såklart uppmärksammades en hel del. Hunger blev väl mottagen och blev prisbelönad.

Efter Hunger fick Fassbender en roll i Quentin Tarantino's Inglourious Basterds. Han var även med i en skräckfilm, Eden Lake, och den något kalkoniga rullen Jonah Hex. En annan liten pärla han varit med i är Fish Tank, en brittisk indie-rulle där han som vanligt spelar en komplex och lite kontroversiell roll.

Han blev mer och mer känd, men det var först under 2011 som han på riktigt hamnade i folks medvetande. Under 2011 var han med i inte mindre än fem rätt stora filmer:  X-Men: First Class, Jane Eyre, Shame, A Dangerous Method och Haywire. XMFC var en stor hit och för sin roll i Shame belönas han både hit och dit (men ingen Oscar-nominering..). Och han lär fortsätta att vara "the man of the hour" så att säga, för i år kommer han spela en av huvudrollerna i den extremt hypade Prometheus.

Annat (o)intressant: Michael Fassbender bor i London, har en storasyster som är neurokirurg och gillar motorcyklar. Han blev utsatt för ett väldigt omskrivet "skämt" på årets Golden Globe-gala då George Clooney anmärkte att Fassbender kunde "spela golf utan händer". Han syftade på att Fassbender, som varit hel-näck i både Hunger och Shame, är rätt ehem välhängd. Haha. Så nu vet ni det också. Han har arbetat med James McAvoy både i Band of Brothers och XMFC och dom har efter den sistnämnda filmen blivit vänner och fått en rejäl fandom som "shippar" (kommer från ordet relationship och menar att man vill att två karaktärer/personer ska vara ihop) både dom som privatpersoner och deras karaktärer.

Sådär, då vet ni lite mer om en av mina favoritskådisar just nu. Vill ni veta mer rekommenderar jag youtube (han gör roliga intervjuer) och om ni vill kolla in några filmer med honom kan jag varmt rekommendera XMFC, Shame, Fish Tank och Inglourious Basterds. Jag har själv planerat att kolla in både Hunger och A Dangerous Method snart, återkommer med recensioner!

Shame

Okej. I helgen gick jag äntligen och såg Shame. Var först fly förbannad då den inte visas på SF-biografen här i Norrpan, men upptäckte efter lite googling att den visas på nya biografen CNEMA. Woho! Eftersom CNEMA är en liten biograf med "smalt" utbud vad det inte så många där. Tror vi var max 10 pers i salongen.

Men till filmen då. Shame handlar om Brandon (Michael Fassbender) som jobbar inom reklam, är snygg och har en överlag avundsvärd tillvaro. Iallafall på ytan. Brandon är nämligen en sexmissbrukare som inte mår särskilt bra. När hans syster Sissy (Carey Mulligan) kommer och flyttar in leder hennes självdestruktiva liv till konflikter och bråk mellan syskonen. Det framgår rätt snart att de har haft det jobbigt i sin uppväxt, men mer detaljer än så får vi inte. Det är en film som lämnar en med mer frågor än svar om man säger så.

Jag gillade Shame. Med det är verkligen ingen lättsam film och VERKLIGEN inte en film för de pryda. Man får se både det ena (bland annat Fassbenders you-know-what fritt dinglandes när han strosar runt  i sin lägenhet) och det andra men jag antar att det är ett verktyg både för att chocka men också för att göra filmens tema mer verkligt och påträngande. Fassbender är fantastisk som Brandon. Han är väldigt Don Draper-esque i sitt sätt, kall men charmig när han behöver det. Hård på ytan men med ett trasigt inre som det så fint brukar heta. Och trots att han försätter sig i idiotiska situationer och är rent ut av obehaglig i vissa scener så tycker man synd om honom och det riktigt värker i hjärtat när han (klyschigt nog) gråter i regnet.

Shame är en väldigt artsy film. Det är långa scener utan dialog, t ex en lååångt udragen scen där Brandon springer genom New York till klassisk musik. Även vissa sexscener är alldeles för långa och jag tittade bort ibland, blev lite för mycket. Inte för att de scenerna är sexiga på något sätt, snarare tvärtom. Man blir illa berörd.

Så, trots långdragna scener och alldeles för mycket naket för min smak så gillade jag Shame. Dialogen är fantastisk och man blir väldigt berörd och känner verkligen för karaktärerna. Om ni gillar något udda filmer, snygga filmer eller filmer med fantastisk dialog - se den! Och om ni inte gillar den så får i alla fall er inre snusktant/farbror svar på hur pass välhängd Fassbender är.