Hmm. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här filmen. Melancholia är en Lars von Trier-film som är lite lagom weird. Som tur är är den i alla fall inte så konstig som den är de första typ fem minuterna. Det är bara ett väldigt långt intro. Så ni slipper, som jag, oroa er över att det är den typen av ihopklippta fotografier blandat med långsamma rörliga bilder som ni har att se fram emot de följande två timmarna.
När väl det väldigt långa introt är över börjar filmen som vilken film som helst. Ett nygift par (Kirsten Dunst och Alexander Skarsgård) sitter i en limousine påväg till sin bröllopsfest. Det är charmigt och småkul när bilen är för stor för att ta sig fram på de små grusvägarna. Långsamt börjar man dock inse att allt inte står rätt till. Under filmens gång förstår man att Justine (Kirsten Dunsts karaktär) har en hel del psykiska problem. Så småningom börjar filmen kretsa kring hotet om att en planet, Melancholia, eventuellt ska kollidera med jorden.
Filmens andra huvudperson är Justines syster Claire som spelar av Charlotte Gainsbourg. Det är genomgående fantastiskt skådespeleri, vilket är en av de största styrkorna med filmen. Som tidigare nämnt är Alexander Skarsgård med, och för att spä på svenskheten ytterligare har också hans farsa, Stellan Skarsgård, en roll. Väl värd att nämna är också Kiefer Sutherland, som spelar Claires rika man som liksom får representera förnuft (och samtidigt det torra, fantasilösa) istället för känsla (och det galna) som Justine får stå för.
Kan förvarna mina likar hästälskarna att det är en ganska hemsk scen som involverar just en häst med i filmen. Så kanske det inte blir så chockerande.
Det här är inte ett tydligt filmtips. Dock är det en film som lever kvar, den är helt enkelt inte lätt att glömma. Den är annorlunda, oförutsägbar och har bra skådisar, så visst är den sevärd. Helt klart!
(Vägrar att som på imdb klassa denna som sci-fi. Bara så ni vet.)
