Det är inte så ofta som jag vill tipsa om en svensk film, men här har vi ett undantag. Darling är en helt fantastisk film av Johan Kling som handlar om snobbiga och självupptagna Eva (Michelle Meadows) och den översnälla Bernard (Michael Segerström). På grund av massa olika omständigheter möts de och utvecklar en förvånande vänskap.
Darling innehåller inte så mycket snack. Istället är det många sekvenser med den kännetecknande musiken då man bara får se sakerna hända - och det räcker mer än väl. Det är mer talande än de flesta dialoger.
Eva är en sjukt störig överklassbrud som verkar gå genom livet helt avstängd och liksom känslolös. Det är väldigt imponerande av Michelle Meadows att lyckas få till hennes blanka ansiktsuttryck men ändå göra det intressant. För något är det ändå med karaktären som lockar, någon sorts sympati väcker hon ändå. Bernard väcker jättemycket sympati och medkänsla, så mycket att man blir förbannad på alla runt omkring honom som behandlar honom som skit. Visst blir man också irriterad på honom, för att han är så lättlurad, naiv och förlåtande. Men för det mesta ler man åt honom med en liten ledsen känsla över det som känns som ett ganska tragiskt öde. Denna tragikomik genomsyrar hela filmen.
Det är nu flera år sedan jag såg filmen men jag minns den ändå tydligt - det tycker jag är ett gott betyg i sig.
P.S Om du sett Darling och tycker om den kanske du får lust att se en liknande film. Då är ju det mest logiska valet filmen Puss - Johan Klings nästa film med samma skådisar plus några ännu kreddigare (Skarsgård-bröderna). Men strunta i det. Puss är tyvärr en besvikelse. Det är tydligt att ambitionen är att göra samma sak en gång till, men denna gång når det inte ända fram. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar