Jag är tillbaka! Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag antar att livet kom emellan. Tentor och pluggberg som ersattes av sommarlov och obefintlig längtan efter att sitta framför datorn. Jag har inte heller sett särskilt många minnesvärda filmer i sommar, men nu. Nu såg jag precis en som jag bara var tvungen att dela med mig av; Adam.
Adam handlar, föga förvånande, om Adam som spelas av Hugh Dancy. Adam är en elektronik-ingenjör som bor i New York och som har Aspergers syndrom, en "gren" inom autism som kan innebära många olika saker men som främst visar sig i form av nedsatt social förmåga. En dag flyttar Beth (Rose Byrne) in, en lärare med författarambitioner som fascineras av Adams specialintressen och något underliga beteende. Fascinationen övergår snart i vänskap och kärlek, men som i de flesta relationer stöter de på hinder - oftast relaterade till hans diagnos och hennes sätt att hantera honom.
Jag älskade älskade ÄLSKADE Adam. Hugh Dancy är fantastisk och Adam (baserat på min knappa kunskap) kändes inte för överdriven eller stereotypisk. Jag har läst en del recensioner av personer som inte gillar Beth så mycket men jag tycker att hon känns väldigt trovärdig. Ibland har hon inga problem alls att hantera Adams egenheter, ibland blir det för mycket. Helt förståeligt och som sagt, trovärdigt. Deras kemi är underbar och ena stunden skrattar man, nästa rinner tårarna. Även om filmen är väldigt mörk stundtals så är den också fylld med hopp och det är fängslande att följa Adam i hans utveckling och framsteg.
Så gör er själva en tjänst och se denna lilla pärla till film. Nu!
