Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här filmen. Innan vi gick och såg den så läste jag att det egentligen var James McAvoy som skulle spelat huvudrollen men att han var tvungen att dra sig ur av personliga skäl bara några veckor innan dom skulle påbörja inspelningen. Detta resulterade i att jag spenderade filmens kanske fem första minuter åt att tänka på hur det skulle vara om det var McAvoy som spelade Adam istället för Joseph Gordon-Levitt. Jag glömde bort detta rätt snabbt dock, för snart var jag helt uppslukad av berättelsen.
50/50 handlar alltså om Adam, en hälsosam 27-åring som jobbar på radio och lever ett rätt vanligt liv. Tills han får reda på att han har cancer. Hela hans tillvaro vänds upp och ner och han försöker hantera sin nya situation tillsammans med sin flickvän Rachael (Bryce Dallas Howard) och bästa vännen Kyle (Seth Rogen).
Den här fina lilla filmen träffar rakt in i hjärtat. Den är full av svart humor men även en del så hjärtskärande tragiska stunder då jag verkligen fick anstränga mig för att inte fulgråta rakt ut på bion (kändes mer värdigt att snyfta lite). Jag gillade verkligen JGL i den här filmen, han lyckas förmedla en hel hög med olika känslor i en förmodligen väldigt utmanande roll. Birollerna är också minnesvärda, mest Anna Kendrick som den oerfarna psykologen Katherine men även Seth Rogen som vad jag förstått i stort sett spelar sig själv. Det är nämligen en vän till honom som filmens huvudroll är baserad på och vissa händelser i filmen är baserade på riktiga händelser mellan just Rogen och hans vän.
Så, väldigt sevärd men med stor risk för tårar. Se den snarast!
Håller med!
SvaraRadera