Shame

Okej. I helgen gick jag äntligen och såg Shame. Var först fly förbannad då den inte visas på SF-biografen här i Norrpan, men upptäckte efter lite googling att den visas på nya biografen CNEMA. Woho! Eftersom CNEMA är en liten biograf med "smalt" utbud vad det inte så många där. Tror vi var max 10 pers i salongen.

Men till filmen då. Shame handlar om Brandon (Michael Fassbender) som jobbar inom reklam, är snygg och har en överlag avundsvärd tillvaro. Iallafall på ytan. Brandon är nämligen en sexmissbrukare som inte mår särskilt bra. När hans syster Sissy (Carey Mulligan) kommer och flyttar in leder hennes självdestruktiva liv till konflikter och bråk mellan syskonen. Det framgår rätt snart att de har haft det jobbigt i sin uppväxt, men mer detaljer än så får vi inte. Det är en film som lämnar en med mer frågor än svar om man säger så.

Jag gillade Shame. Med det är verkligen ingen lättsam film och VERKLIGEN inte en film för de pryda. Man får se både det ena (bland annat Fassbenders you-know-what fritt dinglandes när han strosar runt  i sin lägenhet) och det andra men jag antar att det är ett verktyg både för att chocka men också för att göra filmens tema mer verkligt och påträngande. Fassbender är fantastisk som Brandon. Han är väldigt Don Draper-esque i sitt sätt, kall men charmig när han behöver det. Hård på ytan men med ett trasigt inre som det så fint brukar heta. Och trots att han försätter sig i idiotiska situationer och är rent ut av obehaglig i vissa scener så tycker man synd om honom och det riktigt värker i hjärtat när han (klyschigt nog) gråter i regnet.

Shame är en väldigt artsy film. Det är långa scener utan dialog, t ex en lååångt udragen scen där Brandon springer genom New York till klassisk musik. Även vissa sexscener är alldeles för långa och jag tittade bort ibland, blev lite för mycket. Inte för att de scenerna är sexiga på något sätt, snarare tvärtom. Man blir illa berörd.

Så, trots långdragna scener och alldeles för mycket naket för min smak så gillade jag Shame. Dialogen är fantastisk och man blir väldigt berörd och känner verkligen för karaktärerna. Om ni gillar något udda filmer, snygga filmer eller filmer med fantastisk dialog - se den! Och om ni inte gillar den så får i alla fall er inre snusktant/farbror svar på hur pass välhängd Fassbender är.