Järnladyn (The Iron Lady) handlar om en gammal Margaret Thatcher (Meryl Streep) som ser tillbaka på sitt liv. Man får i återblickar följa hennes väg till att bli Englands premiärminister, och vad som hände när hon väl hade posten.
Jag är knappast den första att berömma Meryl Streeps insats i den här filmen, men jag gör det ändå. Hon är fantastisk. Mest imponerande är det hur hon gör den äldre versionen av Margaret trovärdig. Hela hennes minspel och rörelser känns realistiska och inte ett dugg tillgjorda.
En annan av styrkorna med filmen är att den lyckas få Margaret Thatcher att bli en mångsidig människa, med både goda och dåliga sidor. Det är absolut inte bara en hyllning till hennes person, utan lika mycket visar den på hennes brister. I många scener framställs hon som väldigt osympatisk, för att i nästa scen visa hennes kärleksfulla relation till hennes man (förresten, han som spelar den yngre versionen av hennes man är visst han som spelar den creepy Viserys Targaryen i Game of Thrones. Otippat).
För min del var den här filmen bra även i rent utbildande syfte. Jag hade typ noll koll på Thatcher innan jag såg den, och nu har jag i alla fall lite (såklart förstår jag att allt inte är sanning, men så länge huvuddragen stämmer så är jag nöjd).
Definitivt sevärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar